sommar

Rötter

by // // No Comments

Fäbodfrukosten under ovikenveckan.se var den egentliga anledningen till att jag åkte upp till mina rötter i Ovikenbygden i veckan som gick. hembygd.se/aktivitet/id/20493/4-12-juli-fabodfrukost-serveras-kl-8-11-/ Tunnbröd, messmör, grynost, tjockmjölk, getost …. mums!IMG_3497Att vara med om evenemanget Ovikenveckan var, så klart, syftet. Tangokonsert, teater om tattare och många möten med trevliga jämtar. Men också att bidra till frukosten. Min släkting och jag bakade de speciella ugnsrånen som serverades till kaffet:FullSizeRender

Att komma till Storsjöbygden var viktigt för mig. Har det med åldern att göra? Pusselbitar faller på plats, man ser sig själv och sin samhörighet med dem som levat före. Härifrån kom alla mina släktingar på mors sida, här bodde Sixtens och Lyckas barn, dottern Märta (min farmor och hela hennes familj) och sonen Eric (medan han var militär).

Besöket i Östersund-Frösön-Oviken inleddes med en lugn stund på Östersunds vackra bibliotek.FullSizeRenderDär, på tidskriftsavdelningen, läste jag IMG_3414och hittade mitt föredrag i augusti omnämnt. Kul!

IMG_3415

Resdamm

by // // No Comments

IMG_3393När mormor och morfar kom med tåg från Stockholm på besök till oss i Malmö, var alltid det första mormor sa: ”Nu måste vi tvätta av oss resdammet”. Hon, själv född 1890, använde ett uttryck från 1800-talet. Då kunde man nog verkligen bli dammig när man reste!

Numera är det kanske inte dammet som stör – mera gnisslande tåg som inte kommer i tid. Men det har funkat fint på sista tiden, då jag har flängt en hel del. Nu senast till vackra Fredensborg,IMG_3392 (1)slottet som vid förra sekelskiftet var platsen för mäktiga mäns semestrar. Kung Kristian IX kallades ju ”Europas svärfar” eftersom hans många barn var ingifta i de europeiska kungahusen. Ett av barnen var prinsessan Alexandra som nämns i min bok – hon som blev trendsättare vad gällde hårmode och var den som fick Lycka att klippa sig i den nya (för Lycka missklädsamma) korta frisyren. Mer om de danska kungligheter som bebodde Fredensborg kan man läsa här sv.wikipedia.org/wiki/Kristian_IX_av_Danmark

En som också besökt Fredensborg och liksom jag gillade det var H C Andersen. Han bodde inte på slottet, men här, på huvudgatanIMG_3389Snart ska jag ut och bli lite resdammig igen – dags att åka till Oviken på släktforskningsrunda.

Sankt Hans

by // // No Comments

Hemma igen efter midsommarfirande i Nordsjälland. Ja, dvs som svensk får man ju ta sig sin sill och sin nubbe en vanlig fredagkväll, danskarna firar midsommar vid den riktiga Johannesnatten.

Just vid den här tiden hade Sixten och Elvira det som bäst, sommaren 1889 (bortsett från att sommaren var som denna sommar: sval och grå och regnig). Än hade hotelldirektören på Hotel Svendborg inget att erinra mot att de bodde på kredit, än fanns lite pengar i börsen att förlusta sig med. Jag föreställer mig att de vid Sankt Hans promenerade ut till Christiansminde – Svendborgs plats för förlustelser. Säkert såg de på bålet:St hansOch säkert liknade det bålet som P S Krøyer målat. Det här Sankt Hansbålet brann på Skagens strand 1906. skagensmuseum.dk/samlingen/vaerkerne/ps-kroeyer/sankthansblus/

Visst, Drachman o Co samlades över tjugo år senare, men traditionen med St Hans var sig nog lik genom decennierna. Vad tänkte de, Sixten och Elvira, när de tittade in i lågorna?

Summarn kummar

by // // No Comments

Släktforskardagarna i Nyköping, där jag medverkar 30 augusti, får bli avslutningen av sommaren. Sedan kommer september med hösten och med Vuxenskolans satsning på inspirationsföreläsnignar om släktforskning. De halländska släktforskarnas tidning påminner i senaste numret:IMG_3318 (1)Men innan dess ska det väl bli sommar? Även om det inte känns (13 grader, grått och blåst), så är vi redan inne på dag två av de hundra sommardagarna som Cayenne (Caj Lundgren) diktar om:

Hundra sommardagar

 Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

Datorstädning

by // // No Comments

Oj – vilket myller!Zither1_David_Dupplaw Precis så ska det vara på en Kulturnatt! Trångt, svettigt och varmt. Tack alla sångglada som dök upp i Laholms mysiga bokhandel. Och tack Inka. Det är så roligt att jobba ihop med dig och så vackert när du spelar cittra.

Idag har jag ont i fötterna. Jag håller mig i stillhet och städar datorn. I en udda mapp fanns en text, tydligen skriven på Öresundståget 5 augusti 2013. Nu minns jag! Det var på väg till hkm.varberg.se/samlingar/arkiv/ Det var mitt första arkivbesök (om man undantar resorna till Tåsinge). Jag hade ett enda spår som Luitgard lämnat – hon hade besökt Varbergs kurort och nu ville jag se om det gick att få fram något mer.

timthumb

på tåget Halmstad-Varberg 5 augusti 2013, på väg till arkivet på Varbergs museum.

Jag reser i dina fotspår idag, Luitgard. Tittar mig i spegeln på Öresundstågets toalett. Har jag lite av dig? Jag vill tro det. Jag vill ta dig med in i en ny tid. Självständighet. Möjlighet. Frihet. Allt det du inte hade.

Ett enda spår har du lämnat. Jag har ett gulnat tidningsurklipp från 30-talet. Det berättar att du besökte Varbergs havsbad.

Idag kanske jag ska få något enda fragment av dig – du som förtegs för att dölja skammen. Skammen blev din, över något som DU inte gjort. Något som kom att krossa ditt liv.

Men inget av det visste du då, när fotot på tidningsurklippet togs. Det var 1875. Då hade du hela livet framför dig.

Lustigt att hitta den här lilla funderingen nu när boken är klar. Jag minns känslan – spänningen. Skulle jag hitta något?Badsocieten Vbg1875inskrivna3-7

Besöket på arkivet gav flera napp. Flickorna Adlercreutz fanns noterade i badjournaler, det gick att få fram i vilket hus i Varberg de bodde den där sommaren 1875 och jag fick hjälp att hitta en massa upplysningar kring balneologin (läran om badandets hälsobringande effekter) som var populär vid tiden. Familjen Adlercreutz var modern. Man tog på badsemester, och samtidigt fick döttrarna möjlighet att träffa andra unga. Som på festen, då Luitgard och Eleonora (Lycka och Nuttan) mötte den unge apotekarsonen Axel Munthe från Vimmerby. Mitt enda spår av Lycka.

En dag att minnas, 2014

by // // No Comments

www.tivoli.dk/da/haven/spillesteder/pantomimeteatret/ Var det just den föreställning vi såg igår, Harlekin Skelet, som gavs den där kvällen i juni 1889, då Elvira spatserade vid Sixtens sida i den ståtliga nöjesparken?

Pantomimeteatrets föreställningar är desamma nu som då – de överantvardas från dansare till dansare (pantomim har ju inget skrivet manus, den måste instrueras irl!). Enda skillnaden är att föreställningarna är kortare, en rest från första världskrigets ransonering på ljus. Från och med då är varje föreställning 30 minuter, och under dessa trettio minuter igår tänkte jag på Sixten och Elvira. Hur de satt där, precis om min bror Jens och jag. De skrattade åt samma saker som vi, häpnade över de fantastiska illusioner man lyckas ge publiken från en scen som invigdes 1844. IMG_2439Och som fortfarande har samma system för kulisser, samma maskineri för effekter och som varsamt restaurerats genom åren så att den gör oss lika hänförda som generationerna före oss.

Tänk att få komma in bakom scenen – att få gå runt och känna atmosfären!

Det var en dag att minnas för Jens och mig! IMG_2437Vi fick ett roligt möte med min vän Per (till höger), numera viceballetmester på teatern. Per som tidigare spelat Harlekins roll. IMG_2442Och ännu tidigare, som barn, spelade rollen som Lyckas son Erik i den stora uppsättningen ”Elvira Madigan” i Svendborg. Här ser vi familjen Sparre i 1980-talsupplaga.IMG_2448

En dag att minnas, 1889

by // // No Comments

Det är ljuv försommarkväll. Juni 1889 i Köpenhamn. IMG_2445Den pampiga entrén till nöjesparken Tivoli & Vauxhall (uppkallad efter sina två förebilder: Tivoliparken i Paris och Vauxhallparken i London) har lockat människor av alla samhällsklasser ända sedan sommaren 1843.

Det är själva meningen med parken, att den är som en egen värld. Där inne upphör klassgränserna. Har man bara råd med entréavgiften så kan alla – grevar och kvastmakare, sidenhandlare och pigor – umgås sida vid sida. Alla låter sig hänföras av de praktfulla illuminationerna och de vackra planteringarna på resterna av Kristian den IV:s gamla vallgravar.

Byggnaderna för tankarna till fjärran länder – där finns moriska salonger, japanska tehus och en teaterscen som ser ut att vara hämtad i Kina.IMG_2434

Man reste ju inte på den tiden som vi. Man reste i tanken, och miljöerna i Tivoli hjälpte fantasin att få vingar.

In genom entrén kommer nu ett vackert par. Hon är ljuv som denna försommardag – ljus, med det långa håret svallande ner på ryggen. Han är stram i ryggen – kan han vara militär?

I tidningen Politiken den 25 juli, kunde man senare läsa:

”For ikke mer end en Maandestid siden er Elvira Madigan set her i Byen. Sammen med en yngre elegant klædt Herre spadserede hun omkring i Tivoli; baade hun og han havde set glade og fornøjede ud … ”_SP_EM_spejlvendt

 

Hörsägen – ett vittne!

by // // No Comments

Vittnen som sett är väl det vanligaste, IMG_2433men vittnen som hört finns också.
Titta här, i Fyns Amts Avis från den 13 juli! Sedan Ejvind Skov läst i tidningen om boken om Lycka i somras erinrade han sig sin morfars berättelse.

Morfar HÖRDE de två pistolskotten! Och Ejvind minns att morfar berättade.

Tätare inpå kan man ju inte komma idag!_EM_spejlvendt

Om nu inte berättelsen får räknas till den oändliga raden av myter som uppstått kring den vidunderlige kærlighedshistorie?