Recension 8 – ännu mera oväntad!

Min bok om Lycka har  uppmärksammats i de mest skilda medier. Första omnämnandet var i Kvällsstunden – nu kan man läsa om den i Kvällsstundens absoluta motsats bland publikationer: BRUS magasin. Diana Lavesson från Bokhandeln i Laholm tipsar:

IMG_2203

IMG_2205

bokhandelnlaholm.se

Kallhamrad?

Susar hem igen genom Sverige, efter att ha varit på 1-årsuppvaktning i Bagarmossen idag. Den här gången reser jag med dubbeldäckartåg i ösregn. Utanför fönstret dyker ställen upp som jag aldrig sett: Bålsta, Enköping, Västerås, Köping. Kööööping – som konstruktören ropade med det nya ö-ljudet som numera är svenskans. Nästan som a.

Himla tur att biljetten gällde ett tåg som går norr om Mälaren – på den vanliga sträckan är det ”nedrivna ledningar”, inställda tåg och stora förseningar. Börjar bli välbekant. Själv har jag trixat och fixat för att kunna ta mig vidare från Göteborg till Halmstad i kväll.

Men nu först: ett antal timmar mot Göteborg med utsikt från andra våningen. Och med reselektyren: Hemmets Journals midsommarnummer:

IMG_2170Men kallhamrad skurk? Känns inte som mitt språk.

OK, en skurk var du ju, Sixten. Tänk så sorgligt egentligen, att bli betraktad så av sina efterkommande! Kallhamrad? Ja, det är man väl om man inte alls tänker på vad ens handlingar får för konsekvenser för andras liv.

Jag tänker på min lilla 1-åring idag. Om hon någon gång framemot 2040-talet får barn – vad ska de barnen tänka om mig, gammelfarmor? Kommer de över huvudtaget att veta att jag fanns en gång?

Nu baktalar jag för tredje gången i pressen Sixten – eller säger som det var:

IMG_2171

Och nu är det ”nästa Arboga”…

Tågresa nu och då

Susar fram genom Sverige på SJ:s snabbtåg 430 mot Stockholm – det gick, trots tågstrejken. Jag lyckades få fatt i en biljett till Göteborg med Swebus. Men mina problem att ta mig fram måste vara små jämfört med 1880-talets. Hur reste Sixten, då han med jämna mellanrum jobbade i Stockholm, funderar jag. Få järnvägar var ju ännu byggda. Det skulle vara kul att undersöka närmare. Jag känner en längtan att hitta ett nytt ämne att grotta ner mig i. Inte nu, mitt i sommaren, men framåt hösten. Fast, då är det inte Sixtens öden och äventyr som jag vill ägna mig åt. Hellre Lyckas morfar, apotekaren Carl Erland Colliander. Han som drev läkemedelsodling på Papegojlyckan i Lund. Eller ännu hellre: jag skulle vilja veta mer om hans mor, Dorothea (hon som gav Lycka ett av hennes namn) – ensam kvinna som drev akademiapoteket Svanen i det tidiga 1800-talets Lund.

Nej, Sixten har jag fått nog av på ett tag. Vilket tydligt illustreras av att jag nu, för andra gången i pressen (sist var i Fyns Amts Avis där han kallades ”skiderik”), pratar skit om honom:

IMG_2143

Ur den gemensamma kulturbilagan för Helsingborgs Dagblad, Nordvästra Skånes tidningar (NST) och Landskronaposten. Så här såg artikeln ut:IMG_2210

Bra skrivet av Roland Classon: http://hd.se/familj/slaktforskning/2014/06/07/sanningen-om-karleksdramat/

Att bli recenserad

Att ge ut en bok – ett ekonomiskt vågspel, ja. Men vilken glädje med alla positiva tillrop i form av mail: ”Nu har vi läst ut din bok. Fascinerande historia! Fina bilder, välskrivet och intressant läsning”, SMS: ”Fantastisk historia du skrivit” och vykort: ”Så bra boken är, precis sådana böcker vill jag läsa – om verkliga människor!”.

Att höra ifrån folk som läst är värt alltihop. Undrar hur det kändes för Sixten när han gav ut sin diktsamling hösten 1887. Vad sa folk? Tidningrecensenterna var stränga:

IMG_0961Vad Lycka tänkte om diktandet vet vi från Sixtens dikt till Nuttan (sid 84-85 i Sorgeliga saker hände…)

 

Före och efter

Det känns som att jag har lyckats skriva om berättelsen. Förr skrevs den så här:

HJ1980-tal164

Så har det skrivits, i årtionden efter årtionden. Särskild sommartid, en favorit i repris vid nyhetstorka på redaktionerna. Igår skrev Helsingborgs dagblad, men nu är det en annan version:

https://hd.se/familj/slaktforskning/2014/06/07/sanningen-om-karleksdramat/

Kathinka-Linde

Återupprättad, äntligen!

IMG_2140

Laholms tidning idag. Här har vi kvinnan som beskrevs som  ”ikke smuk” av Poul Erik Møller Pedersen. Lilla söta Lycka, tänk om du kunnat se den här tidningen, då – för 125 år sedan:

IMG_2139

Recension 4

varldensvetandevantar.se/2014/06/04/sorgeliga-saker-handa-dramat-pa-tasinge-1889/

Roligt att bli uppmärksammad i Halmstad biblioteks blogg! För att understryka min boks vinkel:

jag kan inte låta bli att visa detaljen ur Kjell Sundbergs tavla ”Elvira Madigan”:IMG_2065

Där står de ju – Lycka och barnen!

I nästa nummer av Magasin Båstad www.magasinbastad.se kommer en artikel om ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”. Jag hälsade på hemma hos tidningens redaktör igår, Lina Andreasson. Och min blick föll på en tavla. ”Fin tavla!” sa jag. Och Lina replikerade: ”Ja – den heter Elvira Madigan”:

Konstnären är Kjell Sundberg i Ljungby www.kjellsundberg.com

IMG_2063

Luitgard och barnen förekom i periferin av operetten Elvira Madigan som gick på Malmö Stadsteater i början av 1990-talet. Annars har ingen alls tänkt på dem i samband med berättelsen om den vidunderliga kärleken.

Jo, konstnären Kjell Sundberg!

För titta noga, där står de ju:

 

 

 

 

Familjen är placerad UNDER makens och faderns utsvävningar. Själva står de i skuggan. Och Sixten, han har den publik han så hett åtrådde.

Kjell Sundberg har verkligen fångat historien, så som den var!

IMG_2065