Spännande. Utanför vardagen. Upphetsande. Men självklart inte utan funderingar på dem därhemma. Så var det för Sixten, det är jag säker på. Och så skildras det av den norska författaren Trude Marstein – SÅ läsvärd. Jag har aldrig stött på en text av hennes kaliber tidigare.

Hon skildrar två dygn, där den ena kontrahenten är otrogen, den andra känner det på sig. Han som oroas tänker: jag vill vara tillsammans med henne när ”hon  slutar få mens och får vallningar, när hon får grått hår, hängbröst. När Matilde (det gemensamma barnet) får barn, kommer och hälsar på med barnbarn… när hon förlorar sina föräldrar. Då vill jag finnas där för henne.”

Marstein pekar på något viktigt: hur en banal otrohetsafffär får följder långt, långt fram i tiden. Hur sorgligt det är att inte ha barnbarn tillsammans, utan var för sig.

Sixen och Lycka fick inte ens ha sina barn tillsammans. Barnen blev Lyckas – Sixten bara försvann. Det fick efterdyningar långt långt fram i tiden….

Trude Marstein visar i sin bok ”Ingenting att ångra” också hur sjaskigt det blir efterhand – det som först var rafflande, spännande, upphetsande. Det blir så unket, så banalt och så skitigt efter ett tag. Jag kan tänka mig att det var likadant på hotellrummet i Svendborg, och senare i Troense, 1889.

Nu ger jag mig i kast med nästa bok av Trude Marstein – mästaren på att skildra otrohetsaffärer. ”Hem till mig” – om en notoriskt otrogen man. Välbekant figur för många kvinnor – eller hur? Visst har vi mött honom förr? Här kommer han igen:

http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Utlandsk-skonlitteratur/H/Hem-till-mig/