1889 – ett annus horribilis

År 1889 skakades invånarna i den lilla regementsstaden Kristianstad av flera förskräckliga händelser. På vintern hade man ju läst i tidningarna om Mayerlingdramat – om kronprins Rudolf i Österrike som skjutit sig och sin älskarinna. Ur led var tiden! Men det var ju samtidigt en romantisk historia. Och så utspelade den sig så långt bort.

Anna_MånsdotterI slutet av mars nåddes man av nyheten om vad som hänt ute i Yngsjö. En man hade dödat sin hustru. Medhjälpare var mannens mor, Anna Månsdotter. Och, tisslades det, mor och son hade stått i ett otillbörligt förhållande till varandra. Svartsjuka och kärlek var bakgrunden till de gruvliga händelserna.

Anna Månsdotter avrättades året därpå, på samma plats som Glimmingemördaren bara tre år tidigare mist livet. Det skedde, med massor av kristianstadsbor som åskådare, på Länsfängelsets gård.250px-Yngsjö-murderer

Sonen i Yngsjö återvände till bygden efter avtjänat fängelsestraff. Jag har alltid undrat över sonen – hur tänkte han?

Per_Nilsson_(1862-1918)Caroline Eriksson skildrar i romanen ”Djävulen hjälpte mig” på ett alldeles fantastiskt sätt Per Nilssons psyke. Och inte bara hans, utan också Anna Månsdotters och den stackars Hannas, hustrun.

Boken är inte bara psykologiskt trovärdig. Den är skriven på ett språk som känns 1889, med ingående kunskaper om livet i bondesamhället. Lärorikt med många intressanta detaljer om den tidens föreställningsvärld. Och med en dov obehagskänsla.

Sakta men säkert skruvas Hannas tillvaro åt ….

IMG_2967

Läs om en av våra mest intressanta författare just nu: forum.se/forfattare/e/caroline-eriksson/ Deckarförfattare har vi gott om i Sverige, men Caroline överträffar dem alla. Ännu ett lästips är hennes senaste bok, ”Inga gudar jämte mig”, om silbodalsmorden.

Det var inte nog med hemska händelser det året, 1889. I juni fylldes tidningsspalterna med spekulationer om vilken adelsman och militär det var som hade rymt tillsammans med konstberiderskan från Cirkus Madigan. Och i juli stod det i klartext: Sixten Sparre. En av stadens officerare! Mord för kärleks skull – igen!

Liten recension igen!

boktipset.se/bok/sorgeliga-saker-hande–elvira-madigan-sixten-och-mig#comments

sorgeliga-saker-hande-elvira-madigan-sixten-och-migBoken fick betyget 4 och detta omdöme den 29 nov:

Är mycket positivt överraskad. Gillar greppet att försöka förstå sin farmors mor utifrån den egna situationen, se händelsen utifrån ett helt annat perspektiv (fruns och inte Mannens) samt sätta in allt i ett historiskt skeende. Dessutom är boken vacker.

Det gjorde mig glad!

Recension 15

Götene kommuns hemsida, bibliotekets nyhetsbrev 22 augusti:

gotene.se/upplevaochgora/bibliotek/nyhetsbrev/biblioteketsnyhetsbrev/biblioteketsnyhetsbrevaugusti2014.17942.html

Där har vi en som omsorgsfullt läst min bok om Luitgard! Så glad jag blir! TACK Götene!sorgeliga-saker-hande-elvira-madigan-sixten-och-mig
ugglan_ram

Gardinen drogs ner – dörren bakåt slogs igen

IMG_1466Hur Lycka fick beskedet vet vi inte, men det var idag för 125 år sedan.

Jag föreställer mig att hon frös till is inombords. Så har jag själv reagerat, då livet givit mig en smocka. Meddelandet, som förmodligen kom som telegram till lägenheten på hörnet av Västra Storgatan – Ågatan i Kristianstad, var långt mer än en av livets örfilar. Det var så hemskt att det inte gick att berätta om. Inte för barnen, inte för någon.

Luitgard drog ner gardinen, dolde sig för omvärlden och stängde en dörr bakåt. Det var som att hon låste den dörren med dubbla lås. Och vad annat kunde hon göra?

Idag, den 23 juli 1889, gick första delen av följetongen i pressen. Fyns Tidende rapporterade:

Revolverdrama. Fra Ritzaus Bureau telegraferes til os: I Nørreskov paa Taasinge er fundet en Herre og en Dame, bægge dræpte ved Revolverskud. Han er i Følge Visitkortet en Løjtnant Sparre af Skaanske Dragonregimentet; hun antages være Cirkuskonstnerinde Elvira Madigan.

Nu startade de uttömmande artiklarnas rad. Dag efter dag kunde man i Danmark och Sverige läsa om alla detaljer. Nu visste alla. Och Luitgard försökte dölja. Barnen fick inget veta.

Lycka + Laholm = sant

Först gnetar man på med skrivandet, korrekturläsningen och väntan…. Så kommer boken. Och nu börjar jobbet att få den att möta sina läsare. Vad gjorde jag utan min supporters: museifolket i Svendborg och bokhandlarna i Laholm? Häromdagen var jag hos Stefan och Diana för att signera lite, och blev så glad av denna nymodighet:

bild
www.bokhandelnlaholm.se

I Laholm hittade jag också Laholm tidnings sommarbilaga, där Stina på bokbussen tipsar:IMG_2305

IMG_2304


IMG_2307

www.laholm.se/upptack-laholm/bibliotek/biblioteken-bokbussen/bokbussen/

Vilken bra rubrik!

bild

Nu har jag sett Magasin Båstad irl – innehållsrikt nummer med flera läsvärda artiklar. Till exempel den om 1870-talets Bjärehalvö: ”Janne fick breven från Rammsjö”. Och Petra Carlssons artikel om boken om Lycka har fått en kongenial rubrik. Magasin Båstad finns överallt på Bjäre, och för den som inte har väggarna dit går den att läsa här: magasinbastad.se

Mest spännande med Lyckas kontakter med Bjäre blir filmdagen i Elvira Madigans anda 20 september. Håll utkik! kathinkalindhe.se/foredrag/

Ego

För att erbjuda boken till Bibliotekstjänst krävdes en författarpresentation. Den kommer här:

Kathinka Lindhe (född 1950) är bibliotekarie, fil kand och radiojournalist, verksam i Halmstad. Under många år var hon programledare i UR:s populärvetenskapliga magasin Bildningsbyrån i P4-Riks. Idag hörs hon som reporter i SR Hallands förmiddagsprogram ”Carlsson & Co”.

Yrkesåren som bibliotekarie (1975-1988) ägnade hon åt ”Boken kommer” och bibliotekets programverksamhet. På senare år har hon kommit tillbaka till bibliotekarieyrket, nu på bokbussen i Laholm.

Kathinka Lindhe är barnbarnsbarn till Sixten Sparre. Med den inom familjen tabubelagda historien om Elvira Madigan i bagaget drogs hon till studier i släktforskning och kvinnohistoria.

I sin debutbok presenterar hon en ny förklaring till ”den vidunderliga kärlekssagan”. Boken blir ett stycke kvinnohistoria från 1880-talets Sverige.

Lyckabokstapel

Boken finns på: utblickmedia.se  adlibris.com bokus.com cdon.com  samt bokfynd.nu/9186709313.html Den finns också på bokhandlarna i Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm och Båstad och museerna i Kristianstad och Simrishamn

For det danske publikum: cdon.dk og i Svendborgs museums butikk.

Recension 8 – ännu mera oväntad!

Min bok om Lycka har  uppmärksammats i de mest skilda medier. Första omnämnandet var i Kvällsstunden – nu kan man läsa om den i Kvällsstundens absoluta motsats bland publikationer: BRUS magasin. Diana Lavesson från Bokhandeln i Laholm tipsar:

IMG_2203

IMG_2205

bokhandelnlaholm.se

Recension 7 – lite oväntad

Laholms tidning lördagen den 14 juni – Stellan Sturessons krönika:

Sorgesamt ”Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann. Sorgeligast är nog denna, om Elvira Madigan…”
Det finns nog inte någon svensk, född på 50-talet eller tidigare, som inte någon gång nynnat på melodin. Själv använde jag den rytmiska, men ack så sorgliga, visan för att vyssja dottern till sömns i slutet på 60-talet. ”Alla” såg filmen om den tragiska kärlekshistorien där Elvira och löjtnant Sparre spelades av Pia Degermark och Thommy Berggren. Det var en berättelse med ett romantiskt skimmer över sig.
Nu har, som LT berättade förra veckan, den försmådda fru Sparres dottersondotter i en bok berättat den verkliga historien om de tu. Den är betydligt schaskigare än den historia som hittills berättats. Författaren är Kathinka Lindhe, min tidigare arbetskamrat på P4 Radio Halland. Hon kan visa att Löjtnanten Sixten Sparre kunde leva ett utsvävande liv i Kristianstad, tack vare de pengar som hans hustru, Kathinkas farmors mor, bestod honom med. Men han levde trots det högt över sina tillgångar och hade skulder överallt i nejden. Cirkuslindanserskan, danskan Elvira Madigan, trodde på en framtid med den elegante löjtnanten när de rymde till Danmark. Hon hade med sig hela sitt bohag på resan. Men Sparre hade nog insett att han försatt sig i en omöjlig situation och att hans liv kommit till vägs ände. Det enda han hade med sig på resan var ett extra ombyte kläder – inget att inleda ett nytt liv med.
Kathinkas bok är, förutom att den är vacker, en fascinerande historia om den försmådda adelsfrun Luitgard ”Lycka”” Adlercreutz, löjtnanten Sparre, Kathinkas farmors far, och den tid de levde i. Inte minst är den en skildring av det patriarkat som fortfarande gjorde sig gällande också på sent 80-tal.
Mitt bästa tips: läs den! Sorgeliga saker hände – den finns på bokhandeln.

Perfekt sommarläsning.

 

IMG_2197

www.laholmstidning.se 

Kolleger!

Då och då genom åren har vi träffats, Helén Andersson och jag. Det har handlat om radiointervjuer om hennes liv med kycklingrestaurangen och med singelträffarna och om allt annat hon sysslat med. Men mest har vi pratat om livet. Det bara blir så. Vi har mycket att prata om och många liknande upplevelser.

www.helenandersson.se

Idag sågs vi igen, hemma hos Helén i Gårdkrik. Den här gången hade vi ännu en gemensam upplevelse: båda satte vi oss ner förra sommaren för att skriva på vår första bok. Helén skrev på altanen, jag i växthuset. Båda har vi nyligen presenterat våra respektive böcker och båda ska vi signera på bokhandeln i Laholm i sommar, i samband med torsdagskvällarnas evenemang:

www.bokhandelnlaholm.se

IMG_2174

När vi pratat gemensamma erfarenheter och bytt böcker plockade jag fram radiomikrofonen. Det blev ett samtal om … gissa vad? Livet! Helén har många kloka tankar och de kan avlyssnas på måndag 16 juni 11.03-12.00 i programmet Carlsson & Co i P4 Halland: sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2163