Bo Widerberg
Bo Widerberg in memoriam
På tal om Båstad – Bo Widerberg bodde sina sista år där – och på tal om Elvira Madigan. På promenad i Malmö, min gamla hemstad, igår kväll noterade jag allt som kommit till sedan min tid. T ex den fina intallationen på bron vid Södertull.
En lång rad av skor från bemärkta skåningar. Trätofflor för Edvard Persson till exempel.
Och där, i raden av skor, fanns också Bo Widerbergs.
Så klart – han var ju Kvarteret Korpens enastående skildrare! Elvira Madigan, däremot, målar han upp som en ca 11-årig flicka som dansar fram över ängarna, i jakt på fjärilar. Kass kvinnoskildring!
Lycka till Widerbergs Båstad!
Båstad som filmstad förknippas med Bo Widerberg. Han levde sina sista år där.
Väggarna i salongen på Biograf Scala pryds av affischer från några filmer av Bo Widerberg.
Widerbergs filmer har återkommit på repertoaren genom åren. Bland annat har ”Elvira Madigan” visats som utomhusbio i Båstad, ljumma kvällar i juli.
Nu visas den igen, på lördag på biografen vid torget vid kyrkan.
Välkommen! På lördag serveras såväl den söta romantiska som den svarta sanna versionen av dramat. Plus god mat på ”Grodlår och timjan”, likaledes vid torget med utsikt över Laholmsbukten.
Filmtajm
Snart går vi in i oktober, och snart blir det Elvira-dag med filmibastad.se Så här skriver de på sin hemsida:
Vilken bra rubrik!
Nu har jag sett Magasin Båstad irl – innehållsrikt nummer med flera läsvärda artiklar. Till exempel den om 1870-talets Bjärehalvö: ”Janne fick breven från Rammsjö”. Och Petra Carlssons artikel om boken om Lycka har fått en kongenial rubrik. Magasin Båstad finns överallt på Bjäre, och för den som inte har väggarna dit går den att läsa här: magasinbastad.se
Mest spännande med Lyckas kontakter med Bjäre blir filmdagen i Elvira Madigans anda 20 september. Håll utkik! kathinkalindhe.se/foredrag/
Hej Klas! Vi har verkligen samma bild av Sixten och Elvira! Du har säkert läst hans diktsamling noggrannare än jag. När jag läser det du skriver tänker jag ”oj, jag har missat det – att dikten handlar om min farmor Märta”. Jag blev glad, faktiskt. Han hade alltså lite tankar på sina barn ändå! Det fick mig att plocka fram diktsamlingen. Genast grusades glädjen. Sixten diktar 1887 om en liten flicka, ”den lilla tösen på nio år”.
Min farmor fyllde nio år nyårsafton 1891 – då hade hon varit faderlös i två och ett halvt år. Så där grusades den illusionen!
Men kul med länken till Sixtens diktsamling – det finns säkert de (Sofie med den dyrkande bloggen om Sixten t ex) som uppskattar den!