Stackars Lycka, Bibi och alla deras generations-systrar! Själv har jag köpt ett par lediga shorts!
1890-tal
Vardag igen
En önskan inför 2015
Brödrafolkens väl
Här har vi kungaparet under större delen av Lyckas tid: Oscar den II (kung 1872-1907) och hans hustru Sofia av Nassau. Medaljongerna hittade jag idag på Katolska kyrkans julmarknad där jag tittade in på väg hem från träningen.
Oscar levde ett lika förljuget äktenskapligt liv som Sixten. Läs här en förteckning över hans älskarinnor: sv.wikipedia.org/wiki/Oscar_II#.C3.84lskarinnor_.28utpekade.29
Ingenting förändrar sig, egentligen. Ytan är en sak – verkligheten en annan.
På räls
Krösatåg, undrade någon. Och jag får tillfälle att lovsjunga den järnvägssträcka jag gillar bäst: Halmstad – Nässjö fvb SJ. Bästa anslutningen till Stockholm, mycket bättre än att ta Öresundståg till Göteborg fvb SJ. Lugnt och fint tuffar tåget på upp på det småländska höglandets mossar – ljust och luftigt sitter man med gott om plats på det hemtrevliga tåget. krosatagen.se
Krösatåget gå till Lyckas hemstad Vetlanda också. När Lycka kom dit 1890 fanns sedan sex år redan Hvetlanda-Sävsjö järnväg. sv.wikipedia.org/wiki/Hvetlanda–Sävsjö_Järnväg. Med den kunde hon ta sig till södra stambanan i Sävsjö för att sedan åka vidare mot Stockholm.
Lycka reste ofta till storstadens anonymitet. Jag föreställer mig att hon var lika förtjust i tågresande som jag. Om Hwetlanda-järnvägen haft en tidning för resenärer, typ Krösatågets Lingonet, hade hon kanske blivit ”profil” i ett av numren, liksom jag i Lingonet 2014:3?
Ännu mera skillingtryck – Varberg 8 nov
Välkommen till Komedianten på Arkiven dag den 8 november! Stefan Gustafsson, min förläggare – Utblick Media – och jag kommer att vara där tillsammans med många andra. utblickmedia.se
Ännu mera skillingtryck: enn.kokk.se/?page_id=17352
Trauma
Ända sedan i lördags, på kvinnofrukosten i Steninge, har jag tänkt på Lycka och hennes tid efteråt.
Hösten 1889, för 125 år sedan. Mörkret lade sig över Kristianstad. I Lyckas hjärta var det redan beckmörkt. Först efter bekräftelsen på sommaren – det var verkligen så som skvallret sagt. Och nu var de döda båda två. Både Lyckas man och älskarinnan. Skammen brände när hon gick ut på stan.
Ingen hade hon att tala med. Från umgängeslivet var hon utestängd. Som änka förväntades man hålla sig borta från all världslig samvaro i åtminstone ett år. Och ”änka på det sättet” ….. ja, nog pratades det om Lycka i Kristianstad.
Mörkret inombords förbyttes säkert i vrede och hat efter bouppteckningen i slutet av september. Hat som kapslades in, inuti. Detta var alltför skambelagt, det fick inte yppas för någon.
Nu bar hon på den stora skammen. Men hon gjorde inte som många överklassdamer i hennes tid gjorde. De flydde in i sjukdom. 1880 lanserade den amerikanske neurologen George Beard diagnosen neurasteni – känslor och symptom knutna till trötthet, ångest och vilsenhet. För läkemedelsindustrin öppnade diagnosen en ny marknad – bilden här är ur en annons för nervnäringspreparatet Sanatogen (hämtad från Karin Johanissons bok ”Den mörka kontinenten : kvinnan, medicinen och fin-de-siècle”). Överklassens kvinnor ”gick till sängs” när tillvaron blev alltför påfrestande.
Det gjorde inte Luitgard Sparre. Hon stängde mentalt en dörr bakåt och talade aldrig om saken med någon. Hon bet ihop och gick vidare med högburet huvud.
Hon blev min förebild. Om hon hade orkat, då skulle jag orka. Och nu, många år senare känner jag en stark samhörighet. Du och jag, Lycka!
Biografföreställningar
Jo, jag tänker på syskonen Adlercreutz år 1898. 
Undrar om någon av dem hade besökt en biografföreställning? Det låter ju befängt för oss 2000-talsmänniskor. För oss är bio självklart, men faktum är att den första offentliga filmföreställningen hade givits bara två och ett halvt år tidigare, den 28 december 1895 på Grand Café i Paris. Det var bröderna Lumière som visade tio kortfilmer à 1 minut.
Bland annat visades filmen ”Tåget ankommer till stationen” vilket lär ha skapat förskräckelse i publiken. Tåget körde ju rakt emot dem!
Även filmen ”Arbetarna slutar sin dag på fabriken” visades. Herregud, arbetarna kom ju ut ur fabriksportarna. De gick rakt mot alla som satt och tittade. Åskådarna flydde i panik!
1897 användes bröderna Lumières kinematograf för filmvisningar på Stockholmsutställningen. Där gissar jag att Lycka för första gången gick på bio. Stockholmsutställningen 1897 innebar mycket nytt. Bland annat gav den ensamma kvinnor möjlighet att spatsera runt. Alltså: bara detta att kunna flanera fritt, utan ”förkläde” eller manligt sällskap, var en nyhet. Det är bara ca 120 år sedan!
Idag presenterade jag Lyckas bok i en miljö som passade henne perfekt, tornagard.se . I Gunilla Lindbergs vackert restaurerade 1800-talsgård i Väröbacka fick jag, inför en publik som satt på gamla vackra trästolar i olika modeller, berätta om mig själv, mitt jobb och om Lyckas liv för kvinnorna som gått företagsutvecklingskursen gronaffarsgladje.se. En glad dag!
Livet – och åren som går
”Din stund på jorden” – Vilhelm Mobergs vackra sätt att säga ”livet”.
Som på en teater. Vi spelar vår roll, sedan är det dags att gå ut i kulissen.
Först är man barn:
Bilen är tagen 1864. Luitgard och hennes äldre syskon Carl och Eleonora har fått en halvsyster, Zoila. Hon kommer inte att bli så gammal, bara fem år. 1868 dog hon i tyfus.
Åren går. Och livet, med sina glädjeämnen och sorger. 1898, när Papa fyller 70, går syskontrion till fotografen igen. Mycket har hänt i deras liv sedan den första syskonbilden togs för 34 år sedan. Lycka är 39 år och det är nio år sedan hon blev änka.
Plötsligt är man mitt i livet:
”Ta vara på ditt liv” säger Moberg, ”för nu är det din stund på jorden”. Värt att tänka på, en vacker oktoberdag som denna!
Mera Märta
Märta Sparre. Hur gammal kan hon vara här? 16 år? Jag tror att hon just har blivit konfirmerad. Hon är vuxen nu, får klä sig som en dam. Det är drygt är tio år efter det att pappa svek.
Det som syns i hennes blick, kan det vara den stora undran som kom att prägla familjen i generationer?
Varför? Hur kunde han?