Den som är satt i skuld är icke fri

by Kathinka // 30 juni 2015 // No Comments

I mina föredrag brukar jag ta skulderna till sadelmakarna som exempel. Sixten hade en skuld hos en sadelmakare i Spånga på 80 kronor (=5000 idag).

Och också en till sadelmakare Dahlman i Köpenhamn på samma summa. Jag brukar säga att jag tror att han ville ha lite elegantare grejor och därför åkte till det mera kontinentala Köpenhamn för att skaffa sadel.

Döm om in förvåning när min bror i Köpenhamn skickade de här bilderna. Firman existerar än! Den ligger på Fortunstræde nära ”Magtens Bolig” Christiansborg. Dit gick Sixten alltså, för att utrusta sig med det senaste, det mest moderna i ridutstyrsel.

Vilken ironi! Fortunstræde – fru Fortunas gata …

Av sadelmager-dahlman.dk/historie.html framgår precis det jag trodde. Det var här de kungliga och de förnämsta och mest förmögna beställde sitt ”rideudstyr”. Och så Sixten med de galanta vanorna.Ur en bouppteckning från 1800-talet går det att läsa ut mycket. Men inte trodde jag att någon av butikerna fanns kvar, ännu i vår tid. Nu vet jag, här på Fortunstræde gick Sixten ner i källaren.

Sankt Hans

by Kathinka // 21 juni 2015 // No Comments

Hemma igen efter midsommarfirande i Nordsjälland. Ja, dvs som svensk får man ju ta sig sin sill och sin nubbe en vanlig fredagkväll, danskarna firar midsommar vid den riktiga Johannesnatten.

Just vid den här tiden hade Sixten och Elvira det som bäst, sommaren 1889 (bortsett från att sommaren var som denna sommar: sval och grå och regnig). Än hade hotelldirektören på Hotel Svendborg inget att erinra mot att de bodde på kredit, än fanns lite pengar i börsen att förlusta sig med. Jag föreställer mig att de vid Sankt Hans promenerade ut till Christiansminde – Svendborgs plats för förlustelser. Säkert såg de på bålet:Och säkert liknade det bålet som P S Krøyer målat. Det här Sankt Hansbålet brann på Skagens strand 1906. skagensmuseum.dk/samlingen/vaerkerne/ps-kroeyer/sankthansblus/

Visst, Drachman o Co samlades över tjugo år senare, men traditionen med St Hans var sig nog lik genom decennierna. Vad tänkte de, Sixten och Elvira, när de tittade in i lågorna?

Löjtnantsliv

by Kathinka // 30 maj 2015 // No Comments

är att, enligt Gustaf Hellström sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Hellström i ”Snörmakare Lekholm får en idé” (1927) – han skildrar livet bland officerarna i Kristianstad på 1880-talet:

… komma hem på stövlarna från varenda sexa. Om de bara haft en aning om hur många tårar hon fällt och hur många lidanden hon utstått, därför att hon visste, till vilket åtlöje han gjorde sig inför Gud och människor. Och ju mera pirum han blev, desto löjligare gjorde han sig …

… Varje morgon klockan sju satt han i sadeln och red en timme. Han sågs vara en hård ryttare, och helst red han en remonter som det av en eller annan anledning var svårt att få bukt med …

… i fält. En lägerplats. Ljungbyhed eller vad fan som helst. Rader utav tält, en sommarkväll. Solen går just ner, gul som en hårdkokt äggula bakom den svarta granskogen. Officerarna sitter och dricker punsch på verandan till mässen. Fladdermössen börjar fladdra omkring, Den första stjärnan tänds. Och så är det arméns tapto …

Sixten blev underlöjtnant 1876. 1887 blev han andre löjtnant. Nu började det går bra för den unge Sparre. Han hade dessutom, visserligen anonymt, men ändå – gott för självkänslan – givit ut sin diktsamling ”I bunden form” samma år.

Löjtnantshjärtana ovan är målade av Sixtens barnbarns barnbarn Gisela, hämtade från 365masquerades.com.

Löjtnantshjärtana nedan fick jag som gåva i maj förra året, då boken om Lycka presenterades på Bokhandeln i Laholm.

Likt malen kring aftonlampan

by Kathinka // 30 maj 2015 // No Comments

Den här bilden hittade jag då jag i veckan gjorde ett gästspel i mitt gamla yrke, och fick den ovanliga frågan på bokbussen i Laholm: ”har ni Fänrik Ståls sägner”. Jajamen, visst har vi det. Men man får gå ner i magasinet i källaren för att finna den. Så nästa vecka når den sin låntagare ute i Mellbystrand.

Jag passade på att bläddra i denna raritet. Hittade bilden ovan, som inte alls har något med Sixten att göra, men som fick mina tankar att vandra iväg. Bilden kunde ha föreställt Sixten, i vånda inför framtiden. Det gör den inte, men Edelfelts teckning är fin!

Fjärilen som flyger kring (eller förtärs) av eldslågan var en litterär symbol för själens dödslängtan i Sixtens och Lyckas 1880-tal. Mycket i tiden kretsade kring döden.

Heinrich Heine (1797-1856) till exempel, lästes långt fram i tiden. Säkert hade Sixten några av Heines verk på sin hylla. Heine hade samma ironiskt-eleganta stil som Sixten (när han är som bäst som diktare). Och Heine diktade om dödslängtan

Ja – så kan tankarna gå – vad var det egentligen som inspirerade Sixten. Så har tankarna gått hos oss efterlevande i alla 126 åren. Vad? Varför?

Två kvinnoliv som aldrig fick levas

by Kathinka // 27 maj 2015 // No Comments

Samma år, med anknytning till samma stad (Kristianstad) och med samma otroligt sorgliga öde. Två unga kvinnor, båda födda 1867, dödas brutalt 1889, i relationer som de inte hade kunnat tro annat än gott om. De blev lika gamla, Hanna nätt och jämt 22, Hedvig knappt 22.

sv.wikipedia.org/wiki/Yngsjömordet

om Hanna Johansdotter

sv.wikipedia.org/wiki/Elvira_Madigan

om Hedvig Jensen, med artistnamnet Elvira Madigan

… här är helg, djupt i skogarnas ro

by Kathinka // 14 maj 2015 // No Comments

Dan Andersson-sällskapet har bjudit in fördraget om Sixten och Lycka till sin vårträff nu i Kristi Himmesfärdshelgen. Men – vad har familjen Sparres överklassliv gemensamt med Dan Anderssons liv i timmerkojan? Inte mycket, om man ser till det dagliga livet. Så här berättade Dan Andersson om sin bakgrund, när han 1907 tillskrev August Strindberg och bad om ett exemplar av ”En blå bok”:

Jag föddes år 1888 i en låg hydda af det allra lägsta slaget. Från tidigaste år förtrogen med hedens och vildmarkens ljung, lärde jag mig från början att intet är för smått för att vara roligt, om man bara icke är för stor. Bekant med skiftningar af sinnet och strider på själsdjupet från mina spädaste år, hade jag svårt för att finna vänner, ty det fanns ingen som hade någon slägtskap med min själ.

Nej, det var långt mellan livet i Kristianstad och det i Grangärde – men det var samma tidsanda, samma pulserande 1880-tal och det hoppas jag kunna gestalta här i Ludvika.

Ikväll börjar mötet med konsert i Ulrika kyrka – Heidi Baier som tolkar Dan Anderssons själ.

dansallskapet.hemsida24.se/2015/04/19/vårträffen-14-till-16-maj!-26553097

Duktig flicka

by Kathinka // 13 maj 2015 // No Comments

Tänk om det var Sixtens dotter som stack ut ögonen på pappa? Tanken föresvävade mig inte först.

Märthas fostran gick ut på att vara en snäll och lydig flicka. Sedan brodern Eric skrivits in vid läroverket i Jönköping var Märtha ensamt barn i familjen, som i övrigt bestod av den bedrövade Lycka och Lyckas storasyster Nuttan, hon som hade någon form av neuropsykiatrisk störning. Inte de roligaste uppväxtmiljön, precis.
Vardagen i Vetlanda bröts av besök hos den koleriske morfadern, Carlos med det hetsiga humöret, och hans hustru Sophie – den blida, hon som fick gjuta olja på alla vågor.

I min ägo har jag den här asken. Kanhända har den tillhört farmor Märtha?

I teaterns värld

by Kathinka // 7 maj 2015 // No Comments

Hur kunde jag påstå att bigeschen är ett bortglömt plagg? I teaterns värld ser man den inte sällan. Idag, till exempel, när jag var på dockteater med barnbarnen. På teaterscenen passar det – plagget som får en del att drömma sig bort till gångna tider med tjusiga officerare. Och på docktatern, där alla roller är typer.

Den tjusiga typen behövs ju för att få den där romantiska spänningen.

Svendborg i mit hjerte

by Kathinka // 4 maj 2015 // No Comments

Kom på mig själv med att längta till Svendborg. Varje gång jag håller föredrag frågar jag om någon varit där – ganska ofta har någon varit på museet på Tåsinge. Men Svendborg! Åk dit, det är ju en pärla. Lige ved det sydfynske øhav – ja, det er dejligt! Jag saknar att inte ha någon resa planerad dit.

Längst ner på gatan ovan: Svendborg hotel och det beryktade tornværelset. Alltså hotellet där Sixten lämnade en nota på 288 kr – ett ”forhold som i vor tid ville blive betegnet som bedrageri” som poliskommisarien Anders Enevig säger. Han berättar också att Elvira i Sundsvall, före flykten, hade ”pantsat en del Guld-Gestane for et beløb af 348 kr”. Dessa Elviras pengar fick bekosta resan, som enligt Enevigs beräkning gick på ca 200 kr.

150 kr var vad de sedan hade att leva på – Sixten hade inga pengar. Precis som man sjunger i skillingtrycket…. ”men se slut var deras pengar, ingenting att leva av”.

100 svenska kronor 1889 motsvarar 6061 kronor i 2010 års värde. Lätt att räkna ut på historia.se/Jamforelsepris.htm

Faderskärleken omvärderad …

by Kathinka // 26 april 2015 // No Comments

Författaren Klas Grönqvist gjorde mig glad. Han hade hittat en dikt som Sixten skrivit om sin dotter, min farmor. Den kändes också passande, just nu i björksprickningens tid.

Jag blev så glad – Sixten hade alltså lite faderskänslor ändå!

Här kommer slutet av dikten, det som grusade min glädje:I lövsprickningens tid 1887 (det år då diktsamlingen kom ut i november) var Märta, Sixtens dotter och min farmor, fyra och ett halvt år. Där grusades den illusionen! Fasen också – aldrig hittar jag något som gör att jag kan känna med dig, Sixten!

Sorgeliga saker hände

Elvira Madigan, Sixten och mig

1880-tal