filmproduktion
Moder okänd
Imorgon är det Släktforskningens dag. Här i Halmstad firas den med intressant föredrag av författaren Karin Edvall på Stadsbiblioteket. Det inleds med förfilm kl 14. Då blir det premiärvisning på den film jag pysslat med de senaste veckorna.
En släkthistoria där ”kiosken vid Savoy, Malmö” spelar en viss roll.
Ännu en sorglig historia, även om Kerstin, filmens huvudperson, kallar den sin ”solskenshistoria”. ”Efter regn kommer solsken” är filmens musikaliska tema – på speldosa.
Fyrtiotalsfynd – om film kring firad cirkusprinsessa
I min bok och mina föredrag berättar jag om hur det var när min far Casimir gick på bio 1943 och såg det årets stora kärleksfilm, Elvira Madigan. Den historien finns på sidan 220.
Tänk att Ulf Peder Olrog – pekoralets, i den goda meningen, mästare – till skilland från Sixten vars alster i poesiboken ”I bunden form”, 1887, bara kunde kallas ”praktpekoral” – diktade (1945) om hur adjunkt Rosenblom bjöd servitrisen Fröken Märta (vilken tillfällighet, samma namn som Sixtens dotter!) på bio där man gav ”Elvira Madigan” med Eva Henning och Åke Ohberg i de bärande rollerna. ”Han följde henne hem och utanför hennes port sjöng han, het av plötslig kärlek, följande romans”:
Klicka på bilden för större storlek.
Eva Henning som Elvira Madigan och Åke Ohmark som ”greve Christian” i filmen från 1943:
Hålla handen i biomörkret
4 augusti – det var mors och fars dag. Dagen då de gifte sig i Gothems kyrka under cykelsemester på Gotland. Året var 1948.
Det träffades när de var unga. Casimir Lindhe från Östersund och Ulla Eriksson från Hornsberg på Frösön. Våren 1943, när Casimir, 21, fortfarande sörjde sin mor som hastigt gått bort året innan bjöd han Ulla, 18 på det 19:e, på bio. Att kärleksfilmen som alla talade om, Elvira Madigan i regi av Åke Ohberg, handlade om hans morfar hade den unge Casimir ingen aning om. Mer om detta i min bok på sidan 220.
Förutom att sanningen gick upp för Casimir resulterade biobesöket i att det blev de två. Här ovan ser vi dem som förlovade 1946. 1948 bar det av till Gotland och idag är det 66 år sedan de gifte sig.
Nu är de borta, och jag saknar att ringa och gratulera på ”Ulladagen”, som vi kallade den 4 augusti.
Ih – hvor er det dejligt!
Det är något speciellt med att gå i de egna fotspåren – särskilt de där man gått i sina egna tankar. Man får liksom fatt i dem igen, tankarna alltså!
Kom just hem efter en sådan cykeltur. Mindes Ærø för snart två år sedan. Hur jag började förstå att min historia om Lycka inte kunde bli en film. Jag hade alltför få bilder.
Men en bok! Den som är klar nu. Man kan säga att födslovåndorna började här på Ærø.
Film eller bok – jag ville i varje fall luta mig mot Gustaf Hellströms ”Snörmakare Lekholm får en idé”. Den hade jag med som lektyr här 2012. Varje kväll tog jag ett stycke. Läste med markeringspenna och fann de partier som jag kunde ha användning av, vad gällde vardagsliv i Kristianstad på 1880-talet, officersrollen och, inte minst, officerarnas förhållande till växlar och pengar. Användbart! Förargligt bara att jag sedan, av en outgrundlig anledning, skrev fel i litteraturlistan. Snörmakaren är utgiven år 1927, INTE 1923. Synd att det blev fel, men nåt´fel måste det ju bli….
Idag, när jag cyklade i mina egna cykelspår från när jag var här första gången, 2010, erinrade jag mig också tankarna från då:
och här är själva embryot till boken om Lycka, ”Sorgeliga saker hände, Elvira Madigan, Sixten och mig”: http://vimeo.com/14246717
Lycka i Svendborg
Det gick många skrönor efteråt – efter dubbelmorden på Tåsinge sommaren 1889. Att änkan Luitgard och de två barnen skulle ha kommit ner till Svendborg och att de stod höljda i svart vid graven. Skidt og vrøvl, som Anders Enevig (författare till boken ”Fakta om Elvira Madigan og Sixten Sparre”) skulle ha sagt.
Men NU, nu finns Luitgard i Svendborg. I museumsbutiken, brevid flaskorna med Svendborgrom:
Och på det lilla museumet på Tåsinge kommer hon att närvara idag om en vecka:
http://www.taasinge-museum.dk/?Aktuelt
Efter trevlig samvaro med Hanne skildes vi åt nedanför ”Sixtens torn” – och hon försäkrade mig att det verkligen var i tornet de båda bodde – just precis nu för 125 år sedan! Hanne, om någon, vet – hon jobbar i arkivet på museumet och är den som har samlat ihop papperna efter Sixten.
Sommar, sommar, sommar…
Oj, det är redan den fjärde dagen av de hundra. Regn och grått – skönt när man har jobb att göra. Redigera ut ett radioinslag med en samisk kvinna på besök bland barn i Skottorp.
Men jag ser fram emot sommaren. Förra året vek jag den åt mitt bokprojekt. I år blir det två kurser. I slutet av sommaren: DET SKAPANDE ORDET – EN KURS FÖR SKRIVSUGNA. Men först video (precis som somrarna 2010 och 2012). Kursen STORYTELLING på Ærø i slutet av juni www.kunstaeroe.dk/sider/sommer1a.html
