Month: april 2015

Tågresan till Bollnäs

by // // No Comments

IMG_3155Hittade en karta över järnvägsnätet från 1897 häromdagen och föll i tankar om den där tågresan till Bollnäs, i maj 1889. Kartan fanns i första utgåvan av Almanack för allaIMG_3157

Varför just Bollnäs (inte utsatt på kartan, men ligger strax norr om Kilafors)? Sundsvall – Bollnäs, via Ånge – en rätt lång resa. Elvira var van, hon hade rest och packat tillhörigheter i hela sitt liv. Men hon hade aldrig rest ensam.

Vem hjälpte henne att kånka på koffertarna? Hon bytte tåg i Ånge, som höll på att bli en riktig järnvägsknut. Ännu krångligare, med allt bagage. Vem hjälpte henne?

Resan som Sixten och Elvira sedan företog gemensamt har givit upphov till massor av myter. Det finns de som föreställer sig att de RED! på varsin häst genom landet, på väg till Köpenhamn, förföljda av andra ryttare som hela tiden låg i bakhasorna.

Men Elviras flykt från Sundsvall var besvärlig nog, när man tänker på den.

Faderskärleken omvärderad …

by // // No Comments

IMG_3177

Författaren Klas Grönqvist gjorde mig glad. Han hade hittat en dikt som Sixten skrivit om sin dotter, min farmor. Den kändes också passande, just nu i björksprickningens tid.

Jag blev så glad – Sixten hade alltså lite faderskänslor ändå!

Här kommer slutet av dikten, det som grusade min glädje:IMG_3178I lövsprickningens tid 1887 (det år då diktsamlingen kom ut i november) var Märta, Sixtens dotter och min farmor, fyra och ett halvt år. Där grusades den illusionen! Fasen också – aldrig hittar jag något som gör att jag kan känna med dig, Sixten!

Faderskärlek

by // // No Comments
En intressant reflektion, a propos Bo Widerbergs skildring av Elvira, kom från Klas Grönqvist, författare till boken adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065
Klas skriver: ”Ja, Bo Widerbegs beskrivning av Elvira stämmer nog inte ett dugg med verklighetens Elvira. Hon var nog betydligt mognare och allvarlig än hur hon framställs. Kanske mognare än den fjorton år äldre Sixten, som verkar att ha regredierat och blivit lättsinnig och slösaktig de sista åren. Men den yngre Elvira hade naturligtvis inte samma livserfarenhet som Sixten, särskilt inte på det sexuella planet.
Idén till fjärilsjakten fick Widerberg från en av Sparres dikter, ”Liten tös” (sid 5 i ”I bunden form”). Det lär ha varit Sparres egen dotter som gav inspirationen. Flickan var då cirka fyra år gammal, och att Widerberg låter den 21-åriga Elvira bete sig så barnsligt är väl närmast ärekränkande. Men han tycks faktiskt ha trott att Elvira verkligen var sån. Kass kvinnoskildring som sagt, och också kass verklighetsskildring, men där är han i gott sällskap med alla andra filmer, romaner, dikter, skillingtryck, baletter och musikaler. Sixtens diktsamling finns förresten som nedladdningsbar pdf-fil:”
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-162625
    • Kathinka says:Edit

      Hej Klas! Vi har verkligen samma bild av Sixten och Elvira! Du har säkert läst hans diktsamling noggrannare än jag. När jag läser det du skriver tänker jag ”oj, jag har missat det – att dikten handlar om min farmor Märta”. Jag blev glad, faktiskt. Han hade alltså lite tankar på sina barn ändå! Det fick mig att plocka fram diktsamlingen. Genast grusades glädjen. Sixten diktar 1887 om en liten flicka, ”den lilla tösen på nio år”.
      Min farmor fyllde nio år nyårsafton 1891 – då hade hon varit faderlös i två och ett halvt år. Så där grusades den illusionen!
      Men kul med länken till Sixtens diktsamling – det finns säkert de (Sofie med den dyrkande bloggen om Sixten t ex) som uppskattar den!

Muntlig tradition

by // // No Comments

IMG_3154När Johan Saxon Lindström i början av augusti 1889 skrev skillingtrycket om Elvira Madigan spreds det snabbt över landet. Men inte bara som tryck, berättelsen vandrade också från mun till mun, från generation till generation. Och precis som sagornas och visklekens budskap förändrades texten något lite för varje gång. Här en annan version – samma innehåll men andra formuleringar – än Saxons, hämtad från en handskriven sångbok från Hallandsås.Johan_Saxon_LindstromJohans Saxon Lindström var född samma år som Lycka, 1859. 1904 startade han tidskriften Såningsmannen som 1928 lade grunden för Saxon&Lindströms förlag (gav bl a ut tidningarna Lektyr och Svensk Damtidning). Och visst finns det en rak linje mellan skillingtrycket om Elvira och Sixten och de artiklar vi brukar läsa i Svensk Damtidning? Johan Saxon Lindström dog 1935. Skillingtrycket, däremot, lever än.

Bo Widerberg in memoriam

by // // No Comments

IMG_3173På tal om Båstad – Bo Widerberg bodde sina sista år där – och på tal om Elvira Madigan. På promenad i Malmö, min gamla hemstad, igår kväll noterade jag allt som kommit till sedan min tid. T ex den fina intallationen på bron vid Södertull.

En lång rad av skor från bemärkta skåningar. Trätofflor för Edvard Persson till exempel.

Och där, i raden av skor, fanns också Bo Widerbergs.

Så klart – han var ju Kvarteret Korpens enastående skildrare! Elvira Madigan, däremot, målar han upp som en ca 11-årig flicka som dansar fram över ängarna, i jakt på fjärilar. Kass kvinnoskildring!

Skillingtryck à la Digman i Båstad

by // // No Comments

Hur jag skulle inleda föredraget i Båstads församlingsgård i gårkväll, ja det gav sig självt. På väggen i den fina gamla byggnaden vid torget hänger en bonad, signerad Greta Digman:
 IMG_3150Med sin mycket speciella stil – inte olik hennes barnbarn Kristinas, barnboksförfattaren – har Greta samlat de mest kända gamla skillingtrycken. ”Kors på Idas grav”, ”Hjalmar och Hulda”, ”Älvsborgsvisan” och så , naturligtvis IMG_3144

Det kändes som en lustig tillfällighet, och det var kul att få se den fina bonaden, i storlek ungefär som en gammal skolplanch. Här några detaljer:IMG_3148IMG_3146

I Sixtens och Lyckas stad – Kristianstad

by // // No Comments

IMG_3333Idag en dag i Sixtens och Lyckas stad, Kristianstad, med föredrag för ”Ambrosiussällskapet” på restaurang Yllan (den gamla yllefabriken på Söder).

Här ovan (40-talshuset med de gröna balkongerna till höger) ser vi hörnet av V Storgatan och Ågatan. Där låg huset som Sixten och Lycka bodde i. Huset där de hade en åttarumsvåning – den som Sixten försummade att betala hyran för, i ett och ett halvt år.

IMG_3335Samma kvarter för övrigt där Bunny Ragnerstams läsvärda romaner från Kristianstad (Innan dagen gryr, Uppbrottets timme, Vredens dag, Skall jorden bliva vår) utspelar sig. Medan Ragnerstams personer bor på trånga innergården, med råttor och utedass, levde Sixten och Lycka på andra våningen, med fönsterna mot gatan.

Man kan tycka att de bodde långt från centrum, som utgörs av stadens två torg.

Men just vid denna tid, 1880-talet, var det finast att bo här nere vid kanalen. I huset mitt emot, det som fortfarande är intakt från sin tid, bodde fabrikören C F Ljunggren – han som ärvt järnverkstäderna på Söder efter sin far. Detta var den mest statusfyllda delen av staden vid Sixtens och Lyckas tid.

De hade alltså allt man kunde önska sig – ändå gick det som det gick!

Lite längre upp, på samma sida gatan (höger) ser vi en gul lång byggnad. Nu kontor, då stall för bl a Sixtens två hästar.

Och lite längre upp på gatan ser vi idag denna staty som minner om stadens militära historia. Det kunde nästan varit Sixten som stod modell!

Elvira och jag

by // // No Comments

IMG_2638

Bilden ovan, Malena Olssons målning av Elvira Madigan på Hammarshus i Kristianstad, togs i höstas då Malenas fris invigdes.

Bilden är kul – det är som att jag håller Elvira på mitt finger. I själva verket är det ju tvärtom – Elviras inträde i min familjs liv kom att prägla familjen för generationer framåt, och därigenom var det HON som pekade ut riktningen.

Och ändå inte, hon var ett offer för en superegoist, en som bara såg sin egen njutning och sitt eget bästa. Så slutade denna lovande cirkuskonstnär sitt liv vid 21 års ålder, bara för att hon låtit sig luras av en man som försåg sig med det han ville ha.

Banalt? Ja, det är samma historia som Lena Andersson – hyllad författare – beskrivit två gånger. När hon berättar bugar sig alla – åååh, Lena Andersson! Men det är ju lika banalt. Vad är det som får kvinnor att skrapa med foten för att få kärlek?

Imorron åker jag till Kristianstad igen, för att berätta den sorgeliga historien om händelserna år 1889. Den här gången är det rätt speciellt: berättandet sker på Restaurang Yllan som ligger snett emot där Sixten och Lycka bodde i Kristianstad, bara på andra sidan kanalen. Undrar vad Sixten skulle tyckt om det?

Och Lycka, vad skulle du ha tyckt? Du som teg resten av ditt liv? Men du får upprättelse nu – av din dottersondotter.

Idag för ett år sedan….

by // // No Comments

IMG_2399ringde telefonen tidigt på morronen: ”Är du hemma så att du kan ta emot en leverans?” undrade chauffören, och strax därefter rullade den stora lastbilen från tryckeriet i Litauen in på vår lilla gata.

650 kg vägde den plastinpackade EUR-pallen. Det kändes som en förlossning när ”barnmorskan” chauffören sänkte lastbryggan och överlämnade byltet i min vård.

Där stod jag, idag för ett år sedan, med 900 exemplar och undrade: hur i hela friden ska jag bli av med dessa? Idag är 850 borta, utläggen har jag fått tillbaka och är nu rik på minnen från många spännande möten!

6 kg lättare är jag också, men det har inte med boken att göra (LCHF, tack!).

På eftermiddagen, samma dag, undrade min grannfru: ”VAD var det som ni fick levererat i morse? Ska ni lägga om golven?”