Oj – vilket myller! Precis så ska det vara på en Kulturnatt! Trångt, svettigt och varmt. Tack alla sångglada som dök upp i Laholms mysiga bokhandel. Och tack Inka. Det är så roligt att jobba ihop med dig och så vackert när du spelar cittra.
Idag har jag ont i fötterna. Jag håller mig i stillhet och städar datorn. I en udda mapp fanns en text, tydligen skriven på Öresundståget 5 augusti 2013. Nu minns jag! Det var på väg till hkm.varberg.se/samlingar/arkiv/ Det var mitt första arkivbesök (om man undantar resorna till Tåsinge). Jag hade ett enda spår som Luitgard lämnat – hon hade besökt Varbergs kurort och nu ville jag se om det gick att få fram något mer.
på tåget Halmstad-Varberg 5 augusti 2013, på väg till arkivet på Varbergs museum.
Jag reser i dina fotspår idag, Luitgard. Tittar mig i spegeln på Öresundstågets toalett. Har jag lite av dig? Jag vill tro det. Jag vill ta dig med in i en ny tid. Självständighet. Möjlighet. Frihet. Allt det du inte hade.
Ett enda spår har du lämnat. Jag har ett gulnat tidningsurklipp från 30-talet. Det berättar att du besökte Varbergs havsbad.
Idag kanske jag ska få något enda fragment av dig – du som förtegs för att dölja skammen. Skammen blev din, över något som DU inte gjort. Något som kom att krossa ditt liv.
Men inget av det visste du då, när fotot på tidningsurklippet togs. Det var 1875. Då hade du hela livet framför dig.
Lustigt att hitta den här lilla funderingen nu när boken är klar. Jag minns känslan – spänningen. Skulle jag hitta något?
Besöket på arkivet gav flera napp. Flickorna Adlercreutz fanns noterade i badjournaler, det gick att få fram i vilket hus i Varberg de bodde den där sommaren 1875 och jag fick hjälp att hitta en massa upplysningar kring balneologin (läran om badandets hälsobringande effekter) som var populär vid tiden. Familjen Adlercreutz var modern. Man tog på badsemester, och samtidigt fick döttrarna möjlighet att träffa andra unga. Som på festen, då Luitgard och Eleonora (Lycka och Nuttan) mötte den unge apotekarsonen Axel Munthe från Vimmerby. Mitt enda spår av Lycka.