Det vackraste mönster jag vet. Kanske för att jag som barn satt och tittade på de där slingorna – försökte komma underfund med ordningen på dem.

De var de finaste blommor jag visste, i den finaste boken – familjealbumet. Det som jag ”plundrat” för att få illustrationer till min bok där, förresten, blommönstret fick bli för- och eftersättsblad.

Nu sitter jag här med alla bilderna i en enda röra. Projektet är att sortera in dem igen – de skall tillbaka på sina platser i den gamla tjocka boken med läderpärmar.
Ibland känns det som att hela livet är ett enda sorterande. Bilder, papper, pärmar, mappar. Men det fyller nog en funktion – man sorterar sina minnen och fragment.