P2-debut :-)

by Kathinka // 5 september 2015 // No Comments

Efter alla år: idag gjorde jag debut som programledare i P2 (eller förresten, någon repris har nog gått där på UR-tiden när jag tänker efter).

Men idag var det start för alldeles nyproducerade serien ”Utanförskapets röster” med musikforskarna Stefan Bohman, Dan Lundberg och Karin Strand från Musikverket. Ett mycket trevligt gäng:Lyssna! t.sr.se/1JPzj4p

Det hörs att vi har kul! Det handlar om de arbetslösas visor, då och nu, och det kretsar mycket kring skillingtryck. Nytt avsnitt nästa lördag, P2 klockan 12.03.

musikverket.se/artikel/utanforskapets-roster-klingar-i-radio/

Blindvisor, kåklåtar och arbetslösas visor

by Kathinka // 26 augusti 2015 // No Comments

Just nu kretsar mycket av min tid kring visor i skillingtryck. Förbereder för allsång vid föredraget på Släktforskardagarna på söndag, läser korrektur på en kamrats bok om skillingtryck och snart är det dags för nya radioserien ”Utanförskapets röster” där jag är programledare. sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=4369&artikel=6240367 Programmen sänds i P2 och är rundabordssamtal med forskarna Stefan Bohman, Karin Strand och Dan Lundberg. Mycket trevligt samarbete!

Svendborg i mit hjerte

by Kathinka // 4 maj 2015 // No Comments

Kom på mig själv med att längta till Svendborg. Varje gång jag håller föredrag frågar jag om någon varit där – ganska ofta har någon varit på museet på Tåsinge. Men Svendborg! Åk dit, det är ju en pärla. Lige ved det sydfynske øhav – ja, det er dejligt! Jag saknar att inte ha någon resa planerad dit.

Längst ner på gatan ovan: Svendborg hotel och det beryktade tornværelset. Alltså hotellet där Sixten lämnade en nota på 288 kr – ett ”forhold som i vor tid ville blive betegnet som bedrageri” som poliskommisarien Anders Enevig säger. Han berättar också att Elvira i Sundsvall, före flykten, hade ”pantsat en del Guld-Gestane for et beløb af 348 kr”. Dessa Elviras pengar fick bekosta resan, som enligt Enevigs beräkning gick på ca 200 kr.

150 kr var vad de sedan hade att leva på – Sixten hade inga pengar. Precis som man sjunger i skillingtrycket…. ”men se slut var deras pengar, ingenting att leva av”.

100 svenska kronor 1889 motsvarar 6061 kronor i 2010 års värde. Lätt att räkna ut på historia.se/Jamforelsepris.htm

Respons som ger rodnande kinder

by Kathinka // 4 maj 2015 // No Comments

Tänk att det skulle bli ”skillingtrycken och jag”! De tilldrar sig alltid samma intresse! Här kom respons på ett av senaste tidens föredrag – det ingår att arrangören ska bidra med synpunkter på föredragshållaren:

Kathinka Lindhe: Rapp, vass, utlämnande, en mycket god berättare och tillika utrustad

med sångröst. Hon gjorde ett svep över några gamla skillingtryck också.

Programmet uppskattat av deltagare och arrangörerna.

Nästa gång: 5 maj kl 14: ”Sorgeliga saker hände, Elvira Madigan, Sixten och mig” föredrag hos Pensionärsuniversitetet, Karl XI servicehus, Halmstad puhalmstad.se/index.php?id=forelasningar

Muntlig tradition

by Kathinka // 25 april 2015 // No Comments

När Johan Saxon Lindström i början av augusti 1889 skrev skillingtrycket om Elvira Madigan spreds det snabbt över landet. Men inte bara som tryck, berättelsen vandrade också från mun till mun, från generation till generation. Och precis som sagornas och visklekens budskap förändrades texten något lite för varje gång. Här en annan version – samma innehåll men andra formuleringar – än Saxons, hämtad från en handskriven sångbok från Hallandsås.Johans Saxon Lindström var född samma år som Lycka, 1859. 1904 startade han tidskriften Såningsmannen som 1928 lade grunden för Saxon&Lindströms förlag (gav bl a ut tidningarna Lektyr och Svensk Damtidning). Och visst finns det en rak linje mellan skillingtrycket om Elvira och Sixten och de artiklar vi brukar läsa i Svensk Damtidning? Johan Saxon Lindström dog 1935. Skillingtrycket, däremot, lever än.

Hälsning från det turkiska badet

by Kathinka // 17 mars 2015 // No Comments

I hamamet i Turkiet häromveckan lärde jag känna en trevlig kvinna, och nu kom mejl:

Hej! Inte förrän på flygplatsen i Izmir visste jag, vad du hette och att du skrivit om Elvira och Sixten! Nu har jag läst din bok och är helt imponerad av den: innehåll, bilder, layout, ja hela boken var en njutning, som jag sträckläste en natt, när jag inte kunde sova.

Min far var anhängare av den romantiska historien om din förfader. Jag minns mycket väl bilsemestrar i Danmark på 40- och 50-talen, då vi bl a besökte Taasinge.

Minns också visaftnar till guitarrspel i Lund under studenttiden på 60-talet, då vi bl a sjöng om Elvira och Sixten. Det är på tiden att vid vuxen ålder få bli bekant med de riktiga omständigheterna om paret!

Du är fantastisk, som har tagit dig an din släkt och rättat till felaktigheterna. Din farmors mor Lycka måste tacka dig i sin himmel!

Hälsningar från badkompisen!

Tänk vad ett mejl kan göra en glad!

Cliffhanger

by Kathinka // 22 januari 2015 // No Comments

Häromdagen delade jag med mig av ett av mina förfärliga gamla skillingtryck, det om de tre rubbade syskonen i Lautokeino. Helena skriver: När jag läser texten till skillingtrycket så får jag känslan av att det borde finnas fler verser. Alldeles riktigt – jag missade att få med slutet. Det är ju det som är det RIKTIGT hemska. Varsågoda (inledningen till skillingtrycket finns längre ner, 18 jan).

Presshistoria

by Kathinka // 19 januari 2015 // No Comments

Pressen hade vid den här tiden inga etiska regler. Artiklar innehöll både namn och detaljer om hemska händelser och privata angelägenhet på ett sätt som idag känns mycket främmande.

Så sa historieprofessor Ann-Katrin Hatje i programmet Släktband idag.

Elisabeth Renström och hennes kollega Gunilla Nordlund hade valt infallsvinkeln ”skvallerpress” när historien om Sixten och Elvira skulle berättas. En mycket bra idé. Här är ett exempel på vad man kunde läsa i tidningarna sommaren 1889:

Sorgeliga saker

by Kathinka // 18 januari 2015 // No Comments

Det kom världens finaste kommentar igår. Helena skriver:

Min kärlek till skillingtryck väcktes redan när jag, som liten flicka under 1970-talet, satt bredvid min 10 år äldre syster när hon spelade Cittra. Hon sjöng och spelade skillingtryck eftersom de gör sig så bra på just Cittra.
Jag minns hur jag älskade de sorgliga och ibland tok-roliga texterna, och den kärleken har hållit i sig genom alla år. Jag började samla på skillingtryck, och nu när jag är 42 år så har jag hunnit samla på mig en hel del.
Skillingtrycket ”Sorgeliga saker hända” har dock alltid lämnat en bitter eftersmak i min mun. Redan som liten reagerade jag på följande textrad; ”barn och maka hade han. Men från dessa nu han flydde med Elvira Madigan”. Jag berördes redan som liten mycket illa av det, och mina tankar gick till Sixtens ”barn och maka”. Genom åren har jag aldrig tyckt om just det skillingtrycket.
Min glädje och min iver blev mycket stor när jag läste att Sixtens barnbarns barn gett ut en bok med fokus på just Sixtens maka.
Jag kastade mig över den så fort jag fick hem den och redan samma kväll hade jag läst ut den. Så fantastisk! Så underbar! Så gripande!
Tack Kathinka för din fantastiska bok ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”!

Med vänlig hälsning Helena
Skillingtrycken är fascinerande, särskilt de som vilar på verklig grund.

Och lyssnar man på texten så hör man, precis som Helena, vilka sorger som ligger bakom.

Konstigt, egentligen, att inte fler har tänkt som hon – tänkt på ”barn och maka”. Romantiken har legat som en rosa dimma över verklighetens sorg, skam och saknad.

Här ett annat – förskräckligt – exempel från 1914:

Jokkmokks Jokke in memoriam

by Kathinka // 6 januari 2015 // No Comments

Min far föddes i Jokkmokk 1922. Det finns inget direkt samband, inte mer än att Sixten Sparres dotter Märta hamnade i Jokkmokk som militärhustru och där, i Jokkmokk, födde sin femte son. Men visst är detta en redig och rejäl insjungning av skillingtrycket. Lyssna här:

EM Jokkmokksjocke1967