Ett bortglömt plagg

bildsixtenI romanen ”Snörmakare Lekholm får en idé” (Gustaf Hellström 1927) försörjer snörmakaren sin familj genom beställningar på snörmakerier, tofsar och fransar. Högreståndshemmen vid 1800-talets slut var dekorerade med bollfransar, möblerna hade tofsar och likkistorna var prydda med fransdekorationer. Och så var det officersrockarna. I en stad som Kristianstad saknades inte uppdrag för en snörmakare.

Min farmors far, Sixten Sparre, fotograferad 1887 – samma år som hans diktsamling kom ut. Man kan säga att han är på topp, officer som han blivit. Yrkets status understryks av uniformsrocken – bigeschen.

Så här beskrivs plagget i Svensk Uppslagsbok, andra upplagan 1947:

 

IMG_3198gustafhellstrom.se/bibliografi/lekholm%20Leopold.htm

Hattmode för kvinnor år 1900

Hur förkyld kan man bli? Hur länge kan man hålla på och hosta? Och varför blir man så slak?

Sedan igår har jag givit efter – jag ligger parkerad i soffan tillsammans med ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof” adlibris.com/se/bok/marta-och-hjalmar-soderberg-en-aktenskapskatastrof-9789127138452

När jag nu kommit in i boken är jag nästan glad åt infektionen som härjar – den får härja medan Johan Cullberg och Björn Sahlin låter mig läsa brev och journalanteckningar i en skildring som ger en helt ny bild av min gamle favoritförfattare. Nu är jag benägen att stryka ”favorit” – även om böckerna står för sig själva är det svårt att bortse från människan bakom. Macho! Ego! Typen känns välbekant.

IMG_2715paradLycka1908Här en kul detalj från förra sekelskiftet: Märta Söderberg, 30 år, i Stockholm. Och så hos fotografen i Vetlanda: Lycka, 50 år.
Båda i senaste hattmodet. Bilden på Märta är tagen 1900, den på Lycka är tagen 1908.

Det tog nog några år för modet att vandra ut till den så kallade landsorten.

Getingmidja

Korsettering ger smal midja.Sistens syster fram
När kvinnorna lade av korsetten ökade midjemåttet med ca 40 centimeter.

Men med korsett såg man ut så här:

bilden visar Sixtens yngre syster Bibi, född 1859. Fotot gav hon till sin storebror på hans födelsedag 1887. ”Till min käre broder Sixten, med många innerliga väl- och lyckönskningar på födelsedagen”.

Men vad hjälper en liten systers välgångsönskningar? Två år senare var brodern både död och begraven.


????????????????

Korsettering – hu!

IMG_0958BystlyftareHela Lyckas tid var en tid av snörda midjor – och då menar jag verkligen SNÖRDA! Flera gånger om dagen drogs korsetten åt, för att den s-formade siluetten skulle bestå. Här kan man läsa mer: Karina Ericsson Wärns intressanta text (hämtad från hennes bok ”Underbart”) www.granntanter.se/2013/05/08/korsettens-fasta-grepp-del-2/

Befrielsen kom först efter första världskriget. Då var Lycka död, så hon fick aldrig uppleva känslan av att pusta ut och släppa efter. Men vilken lättnad, att få sätta på sig en sk bystlyftare istället! Bilden från sid 116 i ”Sorgeliga saker hände”.IMG_2294

Aj!

Varför är man så dum att man sätter på sig skor som ger onda fötter nästa dag? Jo, för att man är ”pyntesyg”, vill se lite lång och fräck ut när man står inför en publik. Idag blir det sandalerna igen – skönt! Än en gång: tack och lov att jag föddes 1950 och inte 1859 som Lycka. På hennes tid var skomodet sådant att man inte skilde på höger- och vänstersko! Ont hela tiden – aj, aj, aj!IMG_1034!