I hemmets trygga vrå(lande tystnad) …

IMG_1509

Visst får man andnöd i hemmets trygga vrå på 1880 och 90-talet? Jag förstår Ellen Key och Karin Larsson – deras pläderande för det ljusa hemmet.

Mellandagarna i hemmet på V Storgatan-Ågatan i Kristianstad, särskilt året 1887, måste ha känts kvävda. Sixen, som just läst recensionerna (nedgörande) av sin diktsamling, Lycka som försökte göra vad hon kunde för att få en god stämning, barnen, som förmodligen inte fick breda ut sig så som mina barnbarn gör härhemma idag. Puh! Kvävt var ordet.

Och om några dagar – då, år 1888 – skulle cirkusen komma till stan. Och Sixten göra sig parat för tjänstgöring som recensent …

Ibland kan jobbet bli en ventil. Vilket det blev för Sixten, 8 januari 1888.

Oss barnbarnsbarn emellan

IMG_2616Söndag morron. Ont i fötterna sedan igår. Idag ska jag göra ingenting! Men så kul det var med alla möten!

Här t ex, när en besökare berättade att han är barnbarnsbarn till Sixtens adjutant. Alltså den kalfaktor som det berättas om i tidningsartikeln från 4 mars 1939. Det var då 50 år sedan dådet. Huset där Sixten och Lycka bott skulle just rivas (där finns ett 4-vånings 40-talshus med en butik i bottenplanet numera) och herr Holmgren, som har minnen av Sixten sedan barnsben, intervjuas. Han berättar att han som liten pys såg

”den ståtlige dragonlöjtnanten rida ut varje morgon på en av sina vackra hästar, medan betjänten kom på aktningsfullt avstånd på den andre”.

Tänk om Sixten och hans betjänt hade kunnat se och höra Douglas och mig, så här 125 år efteråt!

Den tredje ”personen”, som tycks avlyssna vårt samtal, är inte Sixtens vålnad. Det är en riddarrustning som vakar över Hammarshus medeltida källare.

22 tidning193922B tidning1939

Kura skymning

laholm.se – under evenemangskalender för den 10 november kl 19:

Kura Skymning

 
IMG_2730Under den Nordiska biblioteksveckan uppmärksammar vi vår nordiska litteratur. Bibliotekarie Anna Björk läser högt ur ”Stallo” av Staffan Spjut. Kathinka Lindhe berätar om sin bok ”Sorgeliga saker hände” och Inka Persson sjunger skillingtryck tillsammans med publiken. Kaffeservering.
 
Föreningen Norden och biblioteket i Laholm bjuder in – fri entré. Hoppas det blir lika trevlig stämning som det var i bokhandelnlaholm.se på Kulturnatten i september:
InkaåKathinka2014

Sixten al fresco

Funderar du på att ge ut en bok? Gör det! Visserligen får du ligga ute med en massa pengar, men genom träget marknadsföringsarbete får du dem tillbaka efterhand. Vad boken ger dig är ingen förtjänst, men många glädjande och oväntade kontakter: möten, brev, telefonsamtal och mejl.

Jag sa ju nyss att min bok lever sitt eget liv. För en stund sedan kom ett telefonsamtal med en rolig inbjudan till Hammarshus i Kristianstad:

hammarshuswww2.kristianstad.se/sv/mobile/evenemanget/a782273/vernissage-mdcxiv-mmxiv-1614-2014-pa-hammarsh/detaljer

Med anledning av Kristianstads 400-årsjubileum har konstnären Malena Olsson målat en fresk med bilder från stadens historia. Och minsann, är inte Sixten med! Vid vernissagen den 13 nov får också Lycka och jag delta. Kul!

Många frågor i Sixtens och Lyckas stad

Regnet formligen vräkte ner igår, dagen då jag äntligen skulle få möta kristianstadsborna för att berätta min version om dramat från 1889. Regionmuseet är verkligen trevligt, med en fin stadsutställning. På en liten yta, som känns vindlande stor genom fiffiga speglar, smalgator och gränder, fångar man Christianstads själ.

Och minsann finns inte Sixten och Elvira med, på ett smalt hörn (det syns i mitten på bilden, som en ljuslila prick, är belysningen till texten om händelsen) i det mörka rummet:IMG_2714

Om det var ösregnet, dålig annonsering eller det faktum att Gustaf Hellströmsällskapet hade ett intressant föredrag just denna eftermiddag – jag vet inte, men jag hade hoppats på fler är de 30 som kom.

MEN de som kom, de var desto mer intresserade! Så kul med alla frågor. Och alla skrönor som berättades, många om vart Luitgard tagit vägen sedan, efteråt. Det är klart att kristianstadsborna funderat över detta!

Skärmavbild 2014-10-20 kl. 10.22.52Nu kunde jag dementera att hon flyttat till Karlshamn mm och istället berätta min sanna, svarta, historia om det ”vidunderlige kærlighedsdrama” och sedan köra de 14 milen hem igen, med vindrutetorkarna på högsta.

Väl hemkommen hade jag fått mail från en av åhörarna. Han tipsar om en bok som gavs ut 2013 – Kenth Olsson: 400 år i Christians stad.

Där berättas historien, återigen.

Mer om boken, som jag inte kände till tidigare:
kristianstadsbladet.se/kultur/article2033326/Nya-sidor-av-stadens-historia.html

 

På krita i Kristianstad

butik handla på krita

På söndag beger jag mig till Sixtens och Lyckas stad. Föredrag om de ”Sorgeliga sakerna” som timade i staden för 125 år sedan.

Välkommen klockan 14 till Regionmuseet i Kristianstad. regionmuseet.se/kalendarium.htm

Inte visste jag som barn i Skåne att jag hade trådar dit! Jag levde i tron att mina rötter fanns i Jämtland – mor och far kom därifrån. Numera när jag besöker fina Kristianstad tänker jag mycket på Sixten och Lycka. Hur de promenerade på gatorna där och såg byggnader som jag kan se idag. På söndag ska jag kolla om huset till handlaren Pilo finns kvar. Här köptes det på krita – skulden var, vid Sixtens död, 350 kronor. Det motsvarar 19 000 kronor idag. Hur var det han sa, Göran Persson? ”Den som står i skuld är inte fri”.

Ih – hvor er det dejligt!

Det är något speciellt med att gå i de egna fotspåren – särskilt de där man gått i sina egna tankar. Man får liksom fatt i dem igen, tankarna alltså!

Kom just hem efter en sådan cykeltur. Mindes Ærø för snart två år sedan. Hur jag började förstå att min historia om Lycka inte kunde bli en film. Jag hade alltför få bilder.

Men en bok! Den som är klar nu. Man kan säga att födslovåndorna började här på Ærø.Flag_of_Ærø

Film eller bok – jag ville i varje fall luta mig mot Gustaf Hellströms ”Snörmakare Lekholm får en idé”. Den hade jag med som lektyr här 2012. Varje kväll tog jag ett stycke. Läste med markeringspenna och fann de partier som jag kunde ha användning av, vad gällde vardagsliv i Kristianstad på 1880-talet, officersrollen och, inte minst, officerarnas förhållande till växlar och pengar. Användbart! Förargligt bara att jag sedan, av en outgrundlig anledning, skrev fel i litteraturlistan. Snörmakaren är utgiven år 1927, INTE 1923. Synd att det blev fel, men nåt´fel måste det ju bli….

Idag, när jag cyklade i mina egna cykelspår från när jag var här första gången, 2010, erinrade jag mig också tankarna från då:

http://vimeo.com/14215129

och här är själva embryot till boken om Lycka, ”Sorgeliga saker hände, Elvira Madigan, Sixten och mig”: http://vimeo.com/14246717