Svendborg i mit hjerte

IMG_3187Kom på mig själv med att längta till Svendborg. Varje gång jag håller föredrag frågar jag om någon varit där – ganska  ofta har någon varit på museet på Tåsinge. Men Svendborg! Åk dit, det är ju en pärla. Lige ved det sydfynske øhav – ja, det er dejligt! Jag saknar att inte ha någon resa planerad dit.

Längst ner på gatan ovan: Svendborg hotel och det beryktade tornværelset. Alltså hotellet där Sixten lämnade en nota på 288 kr – ett ”forhold som i vor tid ville blive betegnet som bedrageri” som poliskommisarien Anders Enevig säger. Han berättar också att Elvira i Sundsvall, före flykten, hade ”pantsat en del Guld-Gestane for et beløb af 348 kr”. Dessa Elviras pengar fick bekosta resan, som enligt Enevigs beräkning gick på ca 200 kr.

150 kr var vad de sedan hade att leva på – Sixten hade inga pengar. Precis som man sjunger i skillingtrycket…. ”men se slut var deras pengar, ingenting att leva av”.

100 svenska kronor 1889 motsvarar 6061 kronor i 2010 års värde. Lätt att räkna ut på historia.se/Jamforelsepris.htm

Att välja INNE …

Idag var första ”sandaldagen”. Blommande körsbärsträd, vindstilla och försommarvarmt. Rapsen blommar. Björken har slagit ut, liksom boken: 
IMG_3186Denna strålande söndag valde 75 personer att, istället för att njuta eftermiddagens försommar, gå inomhus för att delta i PRO Akademiens program om ”Sorgeliga saker hände …”! Vi sjöng skillingtrycket tillsammans, till Manolos fina pianoarrangemangIMG_3182IMG_3181

Manolo kom till Sverige från Spanien 1967 för att spela i Cirkus Scotts orkester. Idag hade han med sig sina noter i sitt ”Bloc Musica”.

En trivsam eftermiddag på Karl XI i ett Halmstad i försommarskrud.

Tågresan till Bollnäs

IMG_3155Hittade en karta över järnvägsnätet från 1897 häromdagen och föll i tankar om den där tågresan till Bollnäs, i maj 1889. Kartan fanns i första utgåvan av Almanack för allaIMG_3157

Varför just Bollnäs (inte utsatt på kartan, men ligger strax norr om Kilafors)? Sundsvall – Bollnäs, via Ånge – en rätt lång resa. Elvira var van, hon hade rest och packat tillhörigheter i hela sitt liv. Men hon hade aldrig rest ensam.

Vem hjälpte henne att kånka på koffertarna? Hon bytte tåg i Ånge, som höll på att bli en riktig järnvägsknut. Ännu krångligare, med allt bagage. Vem hjälpte henne?

Resan som Sixten och Elvira sedan företog gemensamt har givit upphov till massor av myter. Det finns de som föreställer sig att de RED! på varsin häst genom landet, på väg till Köpenhamn, förföljda av andra ryttare som hela tiden låg i bakhasorna.

Men Elviras flykt från Sundsvall var besvärlig nog, när man tänker på den.

Faderskärlek

En intressant reflektion, a propos Bo Widerbergs skildring av Elvira, kom från Klas Grönqvist, författare till boken adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065
Klas skriver: ”Ja, Bo Widerbegs beskrivning av Elvira stämmer nog inte ett dugg med verklighetens Elvira. Hon var nog betydligt mognare och allvarlig än hur hon framställs. Kanske mognare än den fjorton år äldre Sixten, som verkar att ha regredierat och blivit lättsinnig och slösaktig de sista åren. Men den yngre Elvira hade naturligtvis inte samma livserfarenhet som Sixten, särskilt inte på det sexuella planet.
Idén till fjärilsjakten fick Widerberg från en av Sparres dikter, ”Liten tös” (sid 5 i ”I bunden form”). Det lär ha varit Sparres egen dotter som gav inspirationen. Flickan var då cirka fyra år gammal, och att Widerberg låter den 21-åriga Elvira bete sig så barnsligt är väl närmast ärekränkande. Men han tycks faktiskt ha trott att Elvira verkligen var sån. Kass kvinnoskildring som sagt, och också kass verklighetsskildring, men där är han i gott sällskap med alla andra filmer, romaner, dikter, skillingtryck, baletter och musikaler. Sixtens diktsamling finns förresten som nedladdningsbar pdf-fil:”
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kb:eod-162625
    • Kathinka says:Edit

      Hej Klas! Vi har verkligen samma bild av Sixten och Elvira! Du har säkert läst hans diktsamling noggrannare än jag. När jag läser det du skriver tänker jag ”oj, jag har missat det – att dikten handlar om min farmor Märta”. Jag blev glad, faktiskt. Han hade alltså lite tankar på sina barn ändå! Det fick mig att plocka fram diktsamlingen. Genast grusades glädjen. Sixten diktar 1887 om en liten flicka, ”den lilla tösen på nio år”.
      Min farmor fyllde nio år nyårsafton 1891 – då hade hon varit faderlös i två och ett halvt år. Så där grusades den illusionen!
      Men kul med länken till Sixtens diktsamling – det finns säkert de (Sofie med den dyrkande bloggen om Sixten t ex) som uppskattar den!

Bo Widerberg in memoriam

IMG_3173På tal om Båstad – Bo Widerberg bodde sina sista år där – och på tal om Elvira Madigan. På promenad i Malmö, min gamla hemstad, igår kväll noterade jag allt som kommit till sedan min tid. T ex den fina intallationen på bron vid Södertull.

En lång rad av skor från bemärkta skåningar. Trätofflor för Edvard Persson till exempel.

Och där, i raden av skor, fanns också Bo Widerbergs.

Så klart – han var ju Kvarteret Korpens enastående skildrare! Elvira Madigan, däremot, målar han upp som en ca 11-årig flicka som dansar fram över ängarna, i jakt på fjärilar. Kass kvinnoskildring!

Elvira och jag

IMG_2638

Bilden ovan, Malena Olssons målning av Elvira Madigan på Hammarshus i Kristianstad, togs i höstas då Malenas fris invigdes.

Bilden är kul – det är som att jag håller Elvira på mitt finger. I själva verket är det ju tvärtom – Elviras inträde i min familjs liv kom att prägla familjen för generationer framåt, och därigenom var det HON som pekade ut riktningen.

Och ändå inte, hon var ett offer för en superegoist, en som bara såg sin egen njutning och sitt eget bästa. Så slutade denna lovande cirkuskonstnär sitt liv vid 21 års ålder, bara för att hon låtit sig luras av en man som försåg sig med det han ville ha.

Banalt? Ja, det är samma historia som Lena Andersson – hyllad författare – beskrivit två gånger. När hon berättar bugar sig alla – åååh, Lena Andersson! Men det är ju lika banalt. Vad är det som får kvinnor att skrapa med foten för att få kärlek?

Imorron åker jag till Kristianstad igen, för att berätta den sorgeliga historien om händelserna år 1889. Den här gången är det rätt speciellt: berättandet sker på Restaurang Yllan som ligger snett emot där Sixten och Lycka bodde i Kristianstad, bara på andra sidan kanalen. Undrar vad Sixten skulle tyckt om det?

Och Lycka, vad skulle du ha tyckt? Du som teg resten av ditt liv? Men du får upprättelse nu – av din dottersondotter.

Våren är här – oavsett väder!

I vårmånaden mars är det många födelsedagar som firas. Här har det varit tårta och firande i ett, med början i Laholm i går facebook.com/laholmsbibliotek?fref=nf och nytt födelsedagsfirande härhemma idag.

Nu packar jag roll-uppen och bildspelet och ger mig av till fina Svendborg.IMG_2238 Föreläsningar om Sixten ”in situ”: Kirkeby, Landet och Langeland. Yes! Det blir spænnende!

Hälsning från det turkiska badet

I hamamet i Turkiet häromveckan lärde jag känna en trevlig kvinna, och nu kom mejl:
Hej! Inte förrän på flygplatsen i Izmir visste jag, vad du hette och att du skrivit om Elvira och Sixten! Nu har jag läst din bok och är helt imponerad av den: innehåll, bilder, layout, ja hela boken var en njutning, som jag sträckläste en natt, när jag inte kunde sova. 
IMG_2730
Min far var anhängare av den romantiska historien om din förfader. Jag minns mycket väl bilsemestrar i Danmark på 40- och 50-talen, då vi bl a besökte Taasinge.
Minns också visaftnar till guitarrspel i Lund under studenttiden på 60-talet, då vi bl a sjöng om Elvira och Sixten. Det är på tiden att vid vuxen ålder få bli bekant med de riktiga omständigheterna om paret!
Du är fantastisk, som har tagit dig an din släkt och rättat till felaktigheterna. Din farmors mor Lycka måste tacka dig i sin himmel! 
Hälsningar från badkompisen!
Tänk vad ett mejl kan göra en glad!

Fyrtiotalsfynd – om film kring firad cirkusprinsessa

eva henningI min bok och mina föredrag berättar jag om hur det var när min far Casimir gick på bio 1943 och såg det årets stora kärleksfilm, Elvira Madigan. Den historien finns på sidan 220.

Tänk att Ulf Peder Olrog – pekoralets, i den goda meningen, mästare – till skilland från Sixten vars alster i poesiboken ”I bunden form”, 1887, bara kunde kallas ”praktpekoral” – diktade (1945) om hur adjunkt Rosenblom bjöd servitrisen Fröken Märta (vilken tillfällighet, samma namn som Sixtens dotter!) på bio där man gav ”Elvira Madigan” med Eva Henning och Åke Ohberg i de bärande rollerna. ”Han följde henne hem och utanför hennes port sjöng han, het av plötslig kärlek, följande romans”:IMG_3050Klicka på bilden för större storlek.

Eva Henning som Elvira Madigan och Åke Ohmark som ”greve Christian” i filmen från 1943:Film Eva Henning

Det kom rosor från södern….

Att boken hittat sin läsare, som dessutom uppskattar den – det känns som att få ett fång rosor. Eller ännu hellre: så vackra tulpaner som jag fick häromkvällen vid föredraget på teaterföreningen Hallarnas årsmöte:IMG_3049

Igår kom ”rosor” från Frankrike i mejlboxen. Sven, som bor i regionen Aquitaine, skriver under ämnet ”Din bok Sorgeliga saker hände”:

Hej Kathinka,
 
Det är med stort intresse jag nyligen läst din bok ”Sorgliga saker hände”.
 
I december förra året besökte jag Regionmuseet i Kristianstad i samband med ett hembygdsprojekt i Färingtofta i norra Skåne. På vägen ut strosade jag en stund genom museets lilla butik. På en hylla upptäckte jag din bok.
 
Historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre blev mig bekant genom Bo Widerbergs film från 1967. Filmens musiktema, Mozarts pianokoncert 21, är mycket vacker och rentav gripande i filmens sammanhang. Men redan då, i min avlägsna ungdoms dagar, tyckte jag att det fattades en viktig del av historien i filmen. Sixten hade ju en fru, men hon nämndes knappast alls i filmen. Om jag minns rätt kom en av Sixtens vänner på besök i Danmark och försökte resonera med honom. Vännen nämnde att Sixtens fru försökt ta livet av sig genom att dränka sig. Vännen blev bryskt avvisad av Sixten.   
 
Tack vare din bok har nu de felande viktiga pusselbiten kommit på plats. Historien om Sixten och Elvira blir härigenom mer nyanserad. Sammanhanget utvidgas. Tvivel på den renodlade kärlekshistorien uppstår, även om medierna tycker om att förhärliga till förvridning. Sixten framstår i en betygligt mindre fördelaktig dager. Konsekvenserna för den övergivna familjen kan bara inte viftas bort som ovidkommande för den renodlade kärlekshistorien. Och Sixtens alla skulder? Ingen vacker bild här. Inte heller att han tog med sig ett minimum av kläder till Danmark, men däremot en pistol med 6 skarpa skott. 
 
Frågan är om Sixten i själva verket bedrog inte bara en, men två kvinnor:Luitgard och Elvira.
 
Din bok har på ett värdefullt sätt kompleteratt den förskönade historien. Den får läsaren att tänka efter. För det ska du ha stort tack. Det gäller att inte låta sig bländas av vad som oftast presenteras som en underbart vacker men tragisk kärlekshistoria. Verkligen såg annorlunda ut. 
 
Med varma hälsningar från ett vårligt Frankrike

 

PS.

Sofie däremot, ”klipp-och klistra-specialisten”, har ännu inte hört av sig, trots att jag bett henne mejla. Hennes intresse för det militära blomstrar på bildbloggen om Sixten och Elvira, sedan hon hittat dalregementetsmuseer.se/03_Samlingar/05_fotografier/2012/2012_11_nov/1897.htm. Här klipper hon friskt om militära manövrar i Dalarna, åtta år efter skånske Sixtens död.

På tal om det:

ännu ett klipp från ett mejl häromdagen – a propos Sofies scannande och publicerande av mina bilder, utan att ange källa:

Var ska det sluta? Nätet är gratis (eller)! Även om jag glömt att låsa ytterdörren får du inte länsa mitt hus. Problemet är att det görs så öppet, den som tar i mitt hus hittar jag kanske aldrig, men här görs det offentligt på nytt (och kanske med en ny upphovsman?)

Upphovsrätt (och källkritik) behöver det undervisas mycket om!  

Så sant som det var skrivet!