Om att knycka

Nätet har verkligen revolutionerat tillvaron. Och upphovsrätten. Den funkar inte på nätet – så snart du hittar något – kopiera och klistra, hur du vill. Det som förut betraktades som stöld är idag något man rycker på axlarna åt.

Därför kan den som har ett specialintresse sätta sig vid datorn och på några timmar åstadkomma en bildsamling som annars hade varit omöjlig att uppnå. Iallafall för oss som vill göra rätt för oss, och följa de regler som hittills gällt. Jag, till exempel, betalade många tusenlappar till Regionmuseet i Kristianstad för rätten att publicera bilder på huset som Sixten och Lycka bodde i och andra bilder från Kristianstad. ”Sofie”, däremot, bara klickar, COPY PASTE, så är bilderna hennes. Eller som hon också gjort: lägger min bok i scannern, och förser sitt bildgalleri på nätet med bilderna från min bok.

En regel som ändå utkristalliserats i den digitala tiden är att man anger varifrån man hämtat bilderna. Det kallas hyfs, något som en så kultiverad person som Sofie vill framställa sig som, borde känna till.

IMG_2451Mina bilder är hämtade från familjealbumet. Sofie tycks vanvettigt intresserad av min fars morfar Sixten Sparre, och även av hans syskon. Dock saknar hon ett av dem i sitt bildgalleri: Edvard som vuxen.

Så varsågod Sofie, med lite beskärning och förstoring ska du nog lyckas få loss även Sixtens lillebror.

Släktforskardagarna 2015

Hur sommaren ska gestalta sig i år vet jag ännu inte. Jo, jag ska åka till Oviken i början av juli – i släktens fotspår. Och i slutet av augusti blir det Nyköping – Släktforskardagarna 2015 hålls där.

logo

Jag åkte till Släktforskardagarna 2014. Då hölls de i Karlstad, farfars stad. Det kändes gott att gå i hans fotspår, se hans hus igen och se graven som jag aldrig hade besökt.

Föredragen, bland andra Christoffer O´Reagans, var givande. Jag lyssnade också på en namne som hade skrivit en bok som påminde om min adlibris.com/se/bok/huldas-hemlighet-9789187001093 och tänkte att jag också skulle velat medverka.

I år blir det av – jag blev glad över att bli tillfrågad! Så nu finns jag med i föreläsningsprogrammet för 2015 och styr kosan mot Nyköping 28-30 augusti i år. sfd2015.se/foeredrag.html

Alltså …. så glad man blir…..

Det kom ett vykort i lådan idag. Ett riktigt vykort – så sällan man får det sådant nuförtiden! Men nu låg det där. Ett kort med sommarens sista fjärilar:IMG_2987

En nyfunnen vän har skrivit. Vi träffades på den halländska bokmässan i november och hade massor att prata om. Sedan har veckorna gått…. Och nu, plötsligt, hör hon av sig med fina ord:IMG_2986

En dag som denna, då jag varit och hämtat hem en massa osålda böcker från bokhandeln i Båstad och från flera andra ställen – så kommer hjärtegod hälsning från Lena. Kan man bli annat än GLAAAAD?

Lenas insiktsfulla tankar kan man läsa på lenabrorssonalminger.blogspot.se

Stadsarkivet i Helsingborg

Där var intresset på topp! 85 personer bänkade sig i Stadsarkivets hörsal under takbjälkarna.IMG_2682Historien om den stilige löjtnanten och cirkusprinsessan intresserar ju alltid, men här fanns också frågor och påpekanden som fördjupade det hela. Det var en fröjd att få berätta:IMG_2685

Men, jag märkte att historien måste koncentreras lite mer – tiden går, och ska jag hinna få med alla detaljer på slutet, ja – då får jag inte bubbla på för mycket i början. Idag ska jag fila lite på det, inför mötet med Torpa föreläsningsförening i morron. Det är ett trevligt ställe, precis på gränsen mellan Halland och Småland.

Kanske är torpaborna lika pratsugna efteråt som de vetgiriga helsingborgarna?IMG_2688IMG_2693IMG_2696

Ros i oxveckorna

Mitt i sega januari, oxveckorna kallas det visst, kom ros från läsaren Margareta.

Wikipedia: Oxveckorna är, enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox-förleden. Oxveckor fanns alltså inte på Lyckas tid – då var det nog trögt och tungt lite alltsom oftast.

Med ord som dessa blir januari ljus och lätt:

image002Hej Kathinka!

 Har just i dag för en stund sedan avslutat din bok, ”Sorgeliga osv”. Jag har bara superlativer att säga om den, kunde inte sluta att läsa. Jag minns att jag sträckläste ”Barn 312” när jag var tonåring. Den följde mig en hel helg.

barn312Din bok läste jag ungefär på samma sätt. Jag har redan läst ut boken. Det brukar ta någon månad för mig annars. Denna gång tog det tre dagar.

Den har verkligen allt. Den är vacker, välskriven, både spännande, sorglig och underhållande helt igenom. Grattis!

 

Tänk ”Barn 312” – jag hade glömt den! Min kompis Birthe och jag turades om att köpa Allers där den gick som följetong. Året var ungefär 1962. Å, vad vi längtade till nästa vecka…..

Based on a true story

Elvira Madigan filmaffischAtt ge ut en bok har varit en berikande erfarenhet. Inblicken i bokutgivningens villkor, ja – men allra roligast de kontakter som uppstått. Och så reaktioner från läsare. Häromkvällen, när jag var på konsert, var det flera som dök på mig och ville kommentera.

Mest förvånad blev jag över Kerstins ord. Hon är en bit över 80 och hade fått boken i julklapp av sin dotter. Kerstin  var överförtjust. ”Den där sången (och så sjöng hon skillingtrycket) har man ju sjungit många gånger, men inte trodde jag att det var SANT!”

Av beröm blir man glad

portletResourcesKön på boken på Halmstads stadsbibliotek har så sakteliga krympt. Nu står 5 i reservationskön – som mest var det 18. Efterhand har jag fått kommentarer från läsare, sådana mail och vykort som jag själv brukar skicka. Det tar någon minut att skriva det man tänker och det skänker glädje till mottagaren. Som till exempel det som kom nu. Läsaren vill bara ”höra av sig” och skriver:

Därför dristar jag mig att skriva och tacka Dig för den
fantastiska boken, som Du skrivit. Tänk att kunna skriva så, som
Du gjort – få med det tidstypiska och klura ut ”Lycka tänker…”.
Beundransvärt.
Boken var väldigt trevlig att läsa, trots sitt tragiska innehåll, 
TACK.
Jag kan inte säga hur glad jag blir – särskilt i en tid då det nästan blivit kutym att dissa!

Nu finns ”Sorgeliga saker” som talbok

Hej!

Din bok Sorgeliga saker hände, utgiven på Utblick Media, 2014, har blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning som inte kan läsa tryckt text. ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har därför glädjen att meddela att MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) har gjort denna bok tillgänglig som talbok.

Så inleddes brevet som damp ner igår. IMG_2862Utmärkt – fler kan läsa boken, även om de missar Stefans fina layout. Men berättelsen i sig passar som talbok, många av dem som lyssnar på talböcker är äldre och tillhör den generation, som många gånger har hört historien om Elvira och Sixten.

legimus.se/work/details?workId=8743a894-b296-4bf2-93f3-a3ba00688e73

Här kan man provlyssna. Marika Bergström läser ett kort stycke. Hon läser mycket bra! För mig var det en upplevelse att lyssna.

Släktband i P1

105En älskad bild av en älskad mor. Någonstans har den suttit uppnålad på en vägg. Någon har suttit med bilden liggande på ett bord, och ”OJ! Nu spillde jag på den…”

Bilden gick att frilägga från fläcken så att den kunde bli omslagsbild på min bok ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”.

Idag har jag mejlat kopia på originalbilden till programmet Släktband i P1. Elisabeth Renström, programmets ena redaktör, skrev:

Programmet om Lycka kommer att sändas den 19 januari, och till webben och framför allt som pressbild skulle vi behöva en fin bild på henne. Den som sitter på bokens omslag tycker jag är fin, och jag tror att den skulle kunna locka till lyssning.

Så måndagen den 19 januari kl 10.35 hör man Lyckas historia i programmet som berättar många spännande öden. Hör t ex om Andreas Bruce som föddes som Therese Bruce år 1808. WOW, vilken historia! sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2068