Packade upp en väska, som varit med i Nyköping på Släktforskardagarna, och hittade längst ner på botten … ett ytterligare ex av Lycka-boken. En halvtimme efter det arkeologiska fyndet ringde telefonen. En dam, som var med vid inspelningen av Bo Widerbergs film, ville SÅ gärna ha ett ex av boken. ”Jajamen” svarade jag – det fanns ett ex att skicka. Vilken märklig avrundning av projektet! En som var med 1966-67, i den film som ju faktiskt gjorde att historien om Sixten och Elvira överlevde, blev den som fick ex nr 900.
Jag saknar mitt projekt och går i tankar om att nog ändå sätta igång ett nytt. Tills vidare tillåter jag mig att njuta av artiklar som denna av Anders Bojs i Kristianstadsbladet:
Jag ville berätta historien, och jag ville göra det när det var 125 år sedan.
Hittills har 888 böcker (av 900) sålts – varav ca 2oo till folkbiblioteken. Det betyder ju åtskilligt fler än 888 läsare – på Halmstads bibliotek t ex har boken varit utlånad (och reserverad) hela tiden.
Därutöver har jag hållit säkert 25 föredrag med i snitt 50 personer på varje. Åtminstone 1 250 personer har hittills hört berättelsen. Synd, egentligen, att jag inte hållit bättre koll. Minst 10 föredrag återstår.
Hur som helst: över 2000 personer har alltså tagit del av Lyckas version av det kända skillingtrycket. Det är förmodligen fler än om jag hade gjort ett radioprogram (vilket jag först tänkte).
Att ge ut en bok var säkert inte lätt på 1880-talet heller. I Sixtens bouppteckning finns en skuld till Hj. Möllers bokhandel på 67.50 (motsvarar idag ca 4500 kr) – säkert fick han lägga ut själv för att få boken förlagd.
Jag har inte vetat riktigt när under året 1887 som boken kom ut, men eftersom den recenserades första gången den 12 december har jag antagit att det var i slutet av november. Nu kom besked i brev från författarkollegan Klas Grönqvist (adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065) som skriver så här:
Jag var på KB idag och tittade lite i gamla tidningar i mikrofilmssalen. Av en slump stötte jag på bifogade sida, vet inte om du kände till detta sedan tidigare. Gleerupska bokhandeln hade annons i varje nummer av tidningen, just denna dag dyker Sixtens alster upp för första gången, det måste ha varit alldeles nypublicerat. Finns även nämnt i nästa nummer två dagar senare, sedan försvinner verket från annonserna.
Kul att få besked. 24 november alltså. Så fick Sixten vänta till den 12 december för en anmälan.
I Göteborgsposten kunde han läsa om sin diktning att ”metern haltar och rytmen är ojemn”.
Någon vecka senare (23 december) skriver Stockholmtidningen att hans dikter borde stannat inom hemmets väggar. Hur kändes det egentligen? Jag är övertygad om att hans sinnesstämning var låg då han den 8 januari 1888 gick på premiären på Cirkus Madigan. Månne var då inte Elviras uppträdande än mer förförande? Det sades ju att inte den man fanns som inte satt i publiken och tänkte ”den som ändå fick linda detta hår runt sin hals”.
Diktsamlingen såldes för 2 kronor (motsvarar idag 120). Undrar hur många exemplar som trycktes? Och hur många såldes? Fanns det några lådor kvar i garderoben därhemma på Västra Storgatan – lådor som Lycka eldade upp?
Det kom ett vykort i lådan idag. Ett riktigt vykort – så sällan man får det sådant nuförtiden! Men nu låg det där. Ett kort med sommarens sista fjärilar:
En nyfunnen vän har skrivit. Vi träffades på den halländska bokmässan i november och hade massor att prata om. Sedan har veckorna gått…. Och nu, plötsligt, hör hon av sig med fina ord:
En dag som denna, då jag varit och hämtat hem en massa osålda böcker från bokhandeln i Båstad och från flera andra ställen – så kommer hjärtegod hälsning från Lena. Kan man bli annat än GLAAAAD?
En bokhandel, tänker jag mig, är en butik där boken står i centrum. Där bokhandlaren läser av kunden och rekommenderar just den bok som personen söker. En present till mamma? En stunds avkoppling, en bok till brorsans fru.
Den är inte en del av en stor kedja, en jättebutikskedja som bestämt att vecka 46 – 48 är det Kepler vi satsar på, v 48 byter vi till Läckberg osv. Där kedjan centralt bestämmer vilka böcker som ska rekommenderas, skyltas med och lyftas fram.
De flesta bokhandlare idag ingår i kedjor. Det finns undantag. I Laholm till exempel. Det här bokhandlarparet jobbar på att få rätt bok att nå sin läsare eller den som ska ge en bok i present. Diana Lavesson och Stefan Ljungqvist driver bokhandelnlaholm.se
Bokhandeln i Laholm har under 2014 sålt 132 exemplar av ”Sorgeliga saker hände” – det tycker jag är sensationellt!
(men det är klart: nyss dök Bokspegeln 2015:1 ner i brevlådan. Den berättar att det varje minut säljs 27 Nora Roberts-böcker….)
Idag skulle mor ha fyllt 90. Nittio år är en lång tid – ändå försöker jag fortfarande hålla kontakten med mitt jämtländska ursprung. Jag tänker på den lilla flickan som växte upp på Fritzhem på Frösön. I sommar ska jag gå i hennes fotspår..
Idag var det liv i Laholm – överallt sjöd det av aktiviteter. I bokhandelnlaholm.se var det signering. Många trevliga bekantskaper, mycket prat och samvaro. Lite försäljning och signering också. Men framför allt: en sorts avslut på Dianas och Stefans engagemang för min bok. Tänk att få ett sådant stöd, som förstagångsförfattare! Jag är stort tack skyldig bokhandeln i Laholm. Och ändå var det DE som tackade mig, idag. Fantastiskt! Ikväll sitter jag och njuter årets Blossa-smak: lavendel. Och tänker på hur glad jag är över att ha fått en sådan hjälp att möta en publik. TACK, Diana och Stefan! En oberoende bokhandel som stöttar lokal utgivning!
På Stadsbiblioteket i Halmstad idag: halländsk bokmässa. Massor av folk. Intresserade människor, positiva och glada. Några sa till och med: ”mycket bättre än i Göteborg. Där är bara stim och stoj – här får man ju tillfälle till samtal”.
Det hela avslutades (men hade faktiskt kunnat pågå längre, om man ser till intresset) kl 16. Nu är man rätt trött i fötterna. Men roligt var det med alla möten och nya bekantskaper!
Jag, som inte är så van vid att arrangera och dekorera, hade lånat gammalt julpynt från Elviras antik på Kungsgatan. Den här lille gossen fick ge julstämning från Lyckas tid.
Det föresvävade mig aldrig att skicka manuset till ”Sorgeliga saker” till ett av de stora förlagen. Att stå med mössan i hand och skrapa med foten. ”Vill ni ha mig?”. Nej, jag visste ju precis hur jag ville ha min bok.
Vilken lycka (!) det var att vi har Stefan Gustafsson här i Halmstad utblickmedia.se. Och så kul det var att se manus och bilder fogas samman – som varp och inslag i en väv. På senaste tiden är det flera som frågat om just ”egenutgivning”, både som privatpersoner och som studenter. Hur gör man när man vill ge ut en bok? Jag har redogjort för hur jag gjorde. Men framför allt har jag berättat om hur mycket jobb man måste lägga ner på att få boken bekantgjord. Vem vill sitta med ett 650 kg tungt bokpaket på en EUR-pall i garaget?
Häromdagen hittade jag ”Förverkliga din bokdröm” (2012) på bibliotekshyllan. Mycket handfasta och bra råd ges. Man får veta allt om ISBN-nummer och tryck och till och med lite goda råd om utgivning av e-böcker och ljudböcker. Men jag tycker nog att författarna är lite väl ”hejiga” i sitt tilltal. Allt verkar så lätt.
Det svåra är ju att få boken såld. Det hjälper inte att boken finns på bokus och adlibris. Vem ska hitta boken i den strida strömmen av de stora bokförlagens utgivning? Min leverans från tryckeriet, som innehöll 900 böcker, har nu krympt till att jag har ca 180 kvar. För mig har det varit helt avgörande att bokhandelnlaholm.se har varit så positiv och givit mig så mycket skjuts. Tack Diana och Stefan!
Vilken trevlig utflykt till Kristianstad idag! På Hammarshusvajade flaggan i topp, för idag var vernissage på Malena Olssons MDCXIV – MMXIV
Mats Pettersson, ordförande i Föreningen Gamla Christianstad guidade, tillsammans med Malena Olsson. Salongen från 1780-talet hade försetts med en fris, al fresco, med bilder ur Kristianstads historia, och i taket gick Elvira Madigan på lina!
Och Lycka var med på ett hörn – hon mötte kristianstadsläsarna i källaren.
Jag besökte också ksf-anor.se med mitt föredrag om Lycka. Intresserade släktforskare med många uppslag till diskussion och frågor. Tack för en trevlig dag, alla!
Det är snart ett halvt år sedan boken om Lycka kom ut. Jag har legat i för att få den känd – hur ska boken annars hitta sina läsare? Roligast, för mig som bibliotekarie, är ju att den sålt så bra till biblioteken. Varje vecka sedan i slutet av maj har det ramlat in beställningar från Bibliotekstjänst. Det har varit ett pyssel med paketering och att kuta iväg till Hemköps lilla postavdelning.
Det börjar bli glesare mellan beställningarna så här efter ett halvår, men igår postade jag ytterligare två ex till Btj.
Boken lever sitt eget liv nu. Då och då får jag reaktioner. I brev, och när folk (alltid kvinnor) dyker på mig på stan: i duschen, efter träningen: ”Jag har läst den två gånger. Jag blev så berörd – jag grät”. I kön i mataffären: ”Det var en så vacker bok – tack för allt jag fick lära mig om kvinnors liv!”
Den som vill ha ett ex kan tävla med tidningen Lingonet:
