Dödsdansen

Strindberg = kvinnohataren brukar man säga.

Så enkelt är det inte. På Skottorps slott, söder om Laholm, ger Görel Crona just nu ”Dödsdansen” – en tät föreställning. http://skottorpsslott.se/dodsdansen-pa-skottorp/#comment-72

Precis så som Strindberg ska framföras – på en intim teater. Ett gammalt stall som har förvandlats till en sekelskiftessalong. Scenografin leder oss 2010-talsåskådare vid handen, och placerar oss i tiden. Detta i ett stall, i Skottorp!

Jag såg Dödsdansen på Dramaten häromåret. Det var en avskalad scenografi som endast andades ”low budget”. I Skottorp får vi färdas bakåt till Strindbergs tid, tillika med fantastiska skådespelarprestationer av Johannes Brost, Henrik Norman och Görel Crona. Och så husan, som jag tror har skrivits till. Hon gestaltas underfundigt av Anders Axelsson. En suverän föreställning.image002

Nej, det är inte så enkelt att man kan avfärda Strindberg som ”kvinnohataren”. Dödsdansen, liksom Fadren, Fordringsägare och Fröken Julie, handlar om maktbalansen mellan man och kvinna. Kampen böljar, fram och tillbaka. Än är det mannen, än kvinnan, som har övertaget.

Men: kvinnan kan föda barn – det kan inte mannen. Mannen sliter för brödfödan för att försörja kvinnan och en klase ungar. Tänk om det inte är han som är far till barnen???? Det är det som är kvinnans övertag – enligt Strindberg.

Ibsen (Ett dockhem, Gengångare och Hedda Gabler) handlar också om maktkampen i parförhållandet. Allt skrevs under den tid som var Sixtens och Lyckas gemensamma liv – dvs de senare decennierna av 1800-talet. Kampen mellan könen.

Dorthe Sondrup Andersen skriver i ”Kærlighed i klunketiden” ( 2009):

Infolge tidens førende skuespilsforfattere består det interessante nemlig ikke i forholdet mellem Sixten Sparre og elskerinden, men derimod i forholdet mellem hr. og fru Sixten Sparre.

Dorthe Sondrup Andersens bok kan inte nog rekommenderas till den som intresserar sig för tidens tendenser i Norden kring 1880-1900.

Fruntimmer, fruntimmer – fruntimmer överallt!

A propos Fi:s framgångar i det svenska EU-valet:

1888 skrev vår hyllade nationalförfattare August Strindberg i ett brev till sin kollega, en annan av våra nationalförfattare, Verner von Heidenstam om kvinnor som intellektuella:

”Qvinnan såsom liten och dum och derför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall qväsas till, såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behöflig såsom vår äggstock och lifmoder, allra bäst dock som slida!

AugustStrindberg

 

Strindbergs generationskamrat, författaren Ola Hansson, irriterades över dessa fruntimmer som tog sig ton överallt med ”sin svada”:

olahansson

De skrifver böcker och deras pjäser går öfver scenen och de segra och agitera. Kjolväldet regerar i liteaturen … liksom på alla andra områden.”

Sådan var Lyckas tidsanda. Och min, långt, långt senare. Förändringar tar tid.

ps citaten är hämtade ur ”Individer i rörelse : kulturhistoria i 1880-talets Sverige” (2012)   individer-i-rorelse-kulturhistoria-i-1880-talets-sverige

http://www.adlibris.com/se/bok/individer-i-rorelse-kulturhistoria-i-1880-talets-sverige-9789170611025