Produktioner

Borgmästaren (2010) en film, 57 minuter, om borgmästaren i Laholm, Axel Malmquist (1895-1980). Här berättar jag om filmen: (länk kommer snart) och här kan du se den (länk kommer snart)

Gammalsvenskby (2011) en film, 14 minuter, om hur livet levs i Gammalsvenskby i Ukraina.

Han levde sin dröm (2014) en film, 34 minuter, gjord tillsammans med fotografen Lennart Sandén i Laholm. Här skildras amatörfilmaren Nore Norolds (1938-2004) liv. Filmen säljs i den sk Nore-boxen i Bokhandeln i Laholm.

Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig (2014) en bok om min fars mormor Luitgard Sparre och hennes livsöde. Rikt illustrerad med layout av bokformgivaren Stefan Gustafsson, utblickmedia.se 

4 comments

  1. Titti Adlercreutz says:

    Gustaf o jag lyssnade på radioprogrammet. Vi köpte boken. Kristina o Babbsan tipsade oss.
    Så bra. Så inspirerande.
    Trevlig layout. Vacker bok.
    Lycka Luitgard Sparre född Adlercreutz var en vacker kvinna. Lycka tittar på mig varje dag iförd en turkos klänning, stilig hållning och förväntansfulla ögon. Det svartvita fotot med samma motiv hänger under oljemålningen. Klok var hon. Affärsbegåvad och skapade en inte alltför oansenlig förmögenhet. Familjen stod alltid vid Lyckas och barnens sida.
    Visst känner man beundran för en sådan person?

    Tack för din fina bok!
    Titti Adlercreutz

    • Kathinka says:

      Titti (och Gustaf och systrarna)! Kul att höra att ni läst boken. Ja, visst får man beundra Lycka och inte (som den danske författaren som jag nämner i början av boken) skriva ner henne så fullständigt! Jag beundrar henne istället!
      Tänk om du ville ta en bild, Titti, och skicka per mail
      Kathinka snabela telia.com. Jag har aldrig sett någon färgbild av Lycka – skulle vara så kul att få se henne i den turkosa klänningen!
      Hej från Kathinka

  2. Cathrine Karlander Juel says:

    Jjag har bott hela min uppvæxt på Ryttmæstare/ Majorsbostællet Upplanda i Vetlanda. Varje 2 søndag i juni ær det Husarmøte i Eksjø och gick pappa Erik Karlander Til kyrkogården och lade en bukett gula och røde blommorSmåland husarers færger) på graven till Luitgard. Det låg en sten intill trædet på storlek med en gatsten utan namn och pappa hade tillskansat sig uppgift om var hon låg. Det ær først på senare år att hon fått en sten och ligger hos familjen.
    Pappa hade stor empati før henne och hade hørt som barn hur illa behandlad hon hade varit av sin familj och han bestæmde att hans gravsten skulle vara just vid sidan om. Han tyckte att eftersom han var ryttmæstare( reservofficer) och bodde på Upplanda var det æven hans ansvar. Mvh cathrine K Juel

    • Kathinka says:

      Hej Cathrine! Så spännande och intressant. Jag funderar mycket på Lyckas grav med en sprucken gravsten. Ibland funderar jag på om man skulle ge henne en ny? Men det är ju samtidigt att göra våld på historien. Men en fin blomma har jag iallafall tänkt plantera nästa gång jag kommer till Vetlanda. Senast jag var där låg snön djup, men nästa gång får det vara sommar…. Tack att du berättade!

Kommentera