Produktioner

Borgmästaren (2010) en film, 57 minuter, om borgmästaren i Laholm, Axel Malmquist (1895-1980). Här berättar jag om filmen: (länk kommer snart) och här kan du se den (länk kommer snart)

Gammalsvenskby (2011) en film, 14 minuter, om hur livet levs i Gammalsvenskby i Ukraina.

Han levde sin dröm (2014) en film, 34 minuter, gjord tillsammans med fotografen Lennart Sandén i Laholm. Här skildras amatörfilmaren Nore Norolds (1938-2004) liv. Filmen säljs i den sk Nore-boxen i Bokhandeln i Laholm.

Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig (2014) en bok om min fars mormor Luitgard Sparre och hennes livsöde. Rikt illustrerad med layout av bokformgivaren Stefan Gustafsson, utblickmedia.se 

2 comments

  1. Svante Lönnqvist says:

    Hej. Hörde dig på radio i höstas. Jag har/hade en liten pusselbit till Elvira och Sixten. Veckorna innan radion skänkte jag en tekanna till Taasinge museum. Enligt min familjs tradition hade Elvira pantsatt den i min farmors mosters mataffär i Eskilstuna på Deras färd söder ut.
    Efter 128 år i våra skåp tyckte jag att kannan var värd ett bättre öde, nu kan fler ta del av historien.
    Välkommen att höra av dig om du är nyfiken och villustrationer vetablerade mer..
    Mvh Svante 072-5185538

    • Kathinka says:

      Hej Svante! Så kul att höra av dig – jag är har inte varit inne på sidan sista tvåveckorsperioden (bl a pga att jag var i Svendborg!), därav dröjsmålet. I Svendborg var jag på 70-årsfest på Valdemars slott, bl a tillsammans med folk från det lokala arkivet på Tåsinge. Var du där nere och lämnade kannan? Det är ju skört att resa med en tekanna – det gör att jag blir lite fundersam. Reste verkligen Elvira med den när de skulle fly? Och färden, gick den via Eskilstuna? Låter lite konstigt, men säkert inte omöjligt.
      Jag har ju varit ut en hel del och hållit föredrag, och ofta kommer folk fram efteråt för att berätta historier som förmedlats i deras familjer. Ofta är berättelserna knutna till flykten. Ibland har det handlat om hur Sixten och Elvira, på flykt genom landet på en vit (! så klart!) häst, sökt natthärbärge, eller om Elviras necessär som glömts kvar i brådrasket och …ja, det kan säkert stämma. I Danmark brukar berättelserna mera handla om hur ”min morfarsmor” var den som bredde smørrebrøden som de hade med i utflyktskorgen, eller farmorsmor som skötte tvätten åt Elvira. Vilket ju säkert kan vara sant, det också. Och det gör ju att historien kommer närmare – det är alltså inte längre sedan än att det finns dom som minns, eller iallafall minns att någon berättade. Klart är ju att historien gett upphov till berättelser som levat vidare i mer än 100 år.
      Fiffigt tänkt av dig att lämna tekannan till det lilla museet på Tåsinge – de gör verkligen vad de kan för att hålla liv i historien!

Kommentera