Sommar …

Det är en likadan sommar som den 1889. 15-17 grader, lite grådaskigt, ibland tittar solen igenom och ibland kommer regnbyar. Föga romantiskt.

Men med mycket aktivitet. Österlens berättardagar är i full gång. På söndag, den 2 juli, blir det seminarium på Österlens museum.Berättarfest 2017_program Ämnet är kvinnor och berättande, och kvinnor och tystnad. Susanna Alakoski leder, jag medverkar.

I Vetlanda, det som kom att bli Luitgards hemvist (trots att hon verkligen inte ville det, men vad skulle hon göra?), har man en programpunkt som heter ”På scenkanten”. Den 2 augusti medverkar jag med Luitgards berättelse: https://www.destinationvetlanda.se/sv/sommarprat

Och, i alla idogt arbetande föreningar jobbar man för fullt inför hösten, trots att vi ännu inte är juli månad! Idag kom höstprogrammet för Faerelde kulturförening: Faerelde Program hösten 2017

Ja, du Sixten. Tänk vad du har skapat många kontakter nu på 2000-talet! Psyksjuk var du inte, det är jag övertygad om. Felfostrad! Knäpp! Jovisst – men vem är inte lite knäpp! Kanske hade du en släng av adhd? Egoistisk – ja, i högsta grad. Osympatisk, ja. Och ömklig, JA! Ömkansvärd, så myndig du nu försökte framstå i din uniform!

 

Sorgeliga saker i Arboga

Sentimentala, sedelärande, skämtsamma eller fasansfulla – skillingtrycken kan lära oss mycket om vad som engagerade människor kring förra sekelskiftet. Så skriver Arboga museum om sin utställning ”Skillingtryckens värld”. Och just engagerad var publiken i Stensalen i Arboga igår kväll. Ett sådant ”schvung” har det nog aldrig varit i allsången om de sorgeliga sakerna. Åhörarskaran var verkligen uppskattande  – det var en fröjd för en föredragshållare!

img_4362

Dessutom fick jag en specialvisning av den fina utställningen man gjort kring 12 olika skillingtryck. Där fanns kopplingar till Arboga. J L Saxon bodde där en gång i tiden, och det hemska ”Mälaredramat å Ångaren Prins Carl” år 1900 handlar ju om båten som avgick från Arboga. Mer här sv.wikipedia.org/wiki/Massmordet_på_ångaren_Prins_Carl 

Två affischer i utställningen. En från okt 1888, den andra från okt 2016.
img_4364

Lyckas 80-tal

1880- och 90-talens vurm för det nationella. Bland annat tog den sig uttryck hos fotografen. Man skulle vara klädd i folkdräkt eller, som när Lycka gick till Carls Krooks ateljé 1879 eller 1880, en egendomlig fosterländsk dräkt med runor:L1007913 2Hon är nyförlovad. Hon ser framtiden an med tillförsikt. Man märker det på hennes blick. Längre fram i tiden har någon annan skrivit dit hennes namn.

Ett halvt decennium senare har mycket förändrats. Året är 1886 eller 1887. Carl Krook har nu en ny och modernare logotype, och han har fått lite mera dramatiska fonder att välja bland.

Är det Lycka själv som valt det upproriska havet och orosmolnen till bakgrund? Hon ser inte glad ut där hon står, med vänsterhandens ring synlig. ”Här står en gift kvinna”.

Hon tittar inte rakt på oss. Det är som om hon ville dölja något. Det är ju så man gör, när äktenskapet knakar. Man döljer det och håller i det längsta uppe fasaden. Att inte projektet familjen blivit det man trott och hoppats, det är ju ett misslyckande.L1007913 copy

Lycka i Norden

Nu finns Lyckas berättelse att låna också i Reykjavik.

Sagoresan till Island (sagomuseet.wordpress.com) inleddes med en trivsam berättarafton på nordenshus.is som ligger vid Islands universitet. Småländska berättelser om troll och pissepottor blandades med isländska kväden och myter.

Sista dagen på resan, när vi var tillbaka i Reykjavik, fick jag en ingivelse.IMG_2609

 

Så här tänkte jag:
Lyckas berättelse är säkert intressant för både svenska och danska låntagare på det nordiska biblioteket. Så jag gick tillbaka dit.

Där träffade jag överbibliotekarien, Margrét I. Asgeirsdóttir.

Vi fick en trevlig pratstund. Tänk alla dessa islänningar som rör sig obehindrat mellan olika språk: sitt eget, perfekt engelska och så en sorts nordiska som i Margréts fall lät som svenska!

Det var roligt att snacka lite bibliotek med en isländsk kollega.

Biblioteket i Nordens hus, ritat av Alvar Aalto, är ljust och spännande. Aaltos tanke var att ”Arkitekturen bör växa fram av stället och situationen“. Man riktigt ser hans idé förverkligad i Nordens hus i Reykjavik.

IMG_2614

Margrét tyckte som jag, att Lyckas bok passade in, IMG_2612så hon införlivade boken i beståndet av svensk litteratur.

Nu finns alltså Lyckas version av det 125 år gamla kärleksdramat att läsa på Island, liksom i Danmark (Svendborg och Tåsinge) och Finland (biblioteket i Raseborg, filialerna i Ekenäs och Pojo, har till min glädje köpt in den). Lyckas rötter var ju i den svenskspråkiga delen av Finland, så det känns som att hon kommit hem.

Och här i Sverige cirkulerar ett 130-tal böcker på biblioteken.

 

 

nordenshus.is

Korsettering – hu!

IMG_0958BystlyftareHela Lyckas tid var en tid av snörda midjor – och då menar jag verkligen SNÖRDA! Flera gånger om dagen drogs korsetten åt, för att den s-formade siluetten skulle bestå. Här kan man läsa mer: Karina Ericsson Wärns intressanta text (hämtad från hennes bok ”Underbart”) www.granntanter.se/2013/05/08/korsettens-fasta-grepp-del-2/

Befrielsen kom först efter första världskriget. Då var Lycka död, så hon fick aldrig uppleva känslan av att pusta ut och släppa efter. Men vilken lättnad, att få sätta på sig en sk bystlyftare istället! Bilden från sid 116 i ”Sorgeliga saker hände”.IMG_2294