Hela världen nr 2 1943

HVnr2

IMG_3911Lagom till att det börjar bli dags för mig att avrunda alla föredrag om ”de sorgeliga sakerna som inträffade 1889” fick jag en present från butiken ”Elvira antik” (sic!) här i Halmstad.

Nr 2 av Hela världen 1943 lanserar följetongen, med anledning av Åke Ohbergs film som hade premiär samma år. Sixten kallas här, och i filmen, ”greve Gösta” – en eftergift åt min farfar, som med sin militära kraft greppat reservoarpennan och tillskrivit Europafilm AB: ”Härmed förbjuder jag att den manlige huvudpersonen får sitt rätta namn, av hänsyn till de efterlevande”.

Här har vi hela den romantiska soppan igen – väl kokad, för att passa publiken mitt under brinnande krig. Avkoppling och sirapssöt romantik! Hade jag bara haft postadressen till bloggerskan ”Sofie” så skulle jag skickat tidningen till henne, hon som fortsätter att hålla soppkoket vid liv genom sin dyrkan av den stilige militären och hans passionerade kärlekshistoria. HV1943

Nu lägger jag föredraget i malpåse över jul och nyår och ägnar tankarna åt annan släktforskning.

Vår anmoder Luitgard

Tänk vad jag har undrat över vår anmoder Luitgard – alltså Luitgard Alfrida Emilia Colliander. Här är hon – jag tog en bild idag hemma hos min släkting Gustaf. Vi hade en ovanligt trevlig lunch! Det var han och hans fru och så ytterligare två av Luitgards avkommor och jag. Den längsta lunch jag varit på, den varade från  13 till 19 och timmarna flög fram. Vi lade lite pussel av skärvor av kunskaper om tidigare länkar i vår familjekedja. De fogades samman och för mig, som haft så lite av släktumgänge i mitt liv, var det en högtidsstund.

Tänk att Luitgard fanns förevigad som fotografi! Jag som alltid undrat hur hon såg ut.

Hon dog i januari 1859. Då hade hon just fött sitt tredje barn, Luitgard (som fick smeknamnet Lycka). Med tanke på midjan måste bilden vara tagen före somm aren 1858.

En dagerrotypi sv.wikipedia.org/wiki/Dagerrotypi – den tidigaste formen av fotografering.FullSizeRender

Luitgard Colliander, född 3 okt 1832, var barn nummer fem till tidigare akademiapotekaren Carl Erland Colliander. När Luitgard föddes var hennes far godsägare på Bjeresjöholm i Ystad. Han odlade läkeväxter. Så lönsamt var det, att som apotekare förse hela landet med läkeväxter (många gick ju inte att odla norrut), att han gjorde sig en stor förmögenhet. Det var delar av den, som allmänt kallades den ”collianderska förmögenheten”, som utgjorde hemgiften för dottern Luitgard, f 1859, när hon stod brud i Kristianstad 1880 – då, när hon blev fru Sixten Sparre. Och hennes make plöstligt kom på grön kvist. Igen, efter de ”smala” och svåra satansåren från 1867 och framåt. Nu kunde han återigen leva som det anstod en man av hans klass!

På tal om TV

Idag igen – för vilken gång i ordningen? – sänds Widerbergs film ”Elvira Madigan” i SVT 1.IMG_3703

Och den 3 nov 16.15, i UR Samtiden i Kunskapskanalen, kan man alltså ta del av en annan version av ”den vidunderlige kærlighedshistorie” – mina resultat av närstudien av det hela, ur hustrun Luitgards perspektiv.

Släktforskning i Kunskapskanalen

Släktforskardagarnas föredrag visas i Kunskapskanalen – UR Samtiden. Kan ses efter sändning i UR Play.

Lördag 31 oktober

12.15 Att släktforska sig till istiden 

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs har grävt i sin släkts historia. Genom dagens DNA-teknik har hon kunnat spåra förfäder ända till istiden. Här berättar hon om jägare, bönder och vikingar, om grott-målningar och om Doggerland som sjönk i havet.

13.20 Svenska slavar i Nordafrika 

När svenska skepp seglade till Medelhavet under slutet av 1600-talet utsatte sig många svenska sjömän för enorma faror. Tusentals blev tillfångatagna och såldes som slavar i Nordafrika, berättar här historikern och författaren Joachim Östlund.

Tisdag 3 november 

15.30-17.00 Släktforskardagarna 2015 

15.30 Min europeiska familj 

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs berättar med hjälp av sitt eget DNA Europas historia på ett nytt sätt. Hon har lyckats få svar på frågor om sitt ursprung, och hitta släktingar långt tillbaka i tiden. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

16.15 Sorgerliga saker hände 

Kathinka Lindhe har skrivit en bok om sin farsmorfar, Sixten Sparre. Den traditionella berättelsen om Sixten Sparre och Elvira Madigan som återges i främst skillingtrycket ”Sorgerliga saker hända” får nytt ljus efter Kathinka Lindes sökande i arkiven. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Onsdag 4 november 

14.00-16.40 Släktforskardagarna 2015 

14.00 Ett gods – en värld 

Än i dag finns många gods men livet på dem har förändrats. Karin Lindvall, etnolog och museichef i Södermanland berättar om livet på godset för 150 år sedan, och vilka olika roller som fanns där. Alla hade sin plats på godset och de sociala gränserna var tydliga. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

14.35 Torpare, statare och backstugusittare 

Kalle Bäck är professor i historia och har skrivit mycket om vardagslivet för de ”små” människornas. Här berättar han om torpare, statare och backstugusittare. Hur de levde, försörjde sig och varför de till sist försvann. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

15.15 Saltets pris 

Joachim Östlund har studerat hur svenskar såldes som slavar i Nordafrika under 1600-1700-talen och hur svenska skepp deltog i handel med afrikanska slavar i medelhavet. Här berättar han om sina fynd. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

15.55 Pionjärerna på Fogelstad 

Ulrika Knutsson berättar utifrån sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott, om pionjärerna i Fogelstadsgruppen. Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad bedrevs på herrgården med samma namn. Den fungerade även som ett socialt nätverk efter att kurserna hade upphört. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Torsdag 5 november 

14.00-15.30 Släktforskardagarna 2015 

14.00 Släktforska med DNA 

Vi bär alla omkring på en tidsmaskin. Det berättar Peter Sjölund som är DNA-släktforskare. I varje individs DNA finns information om våra förfäder som kan säga väldigt mycket om varifrån vi kommer. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

14.35 Tid för det meningsfulla 

Vad är tid till för och varför uppfanns den? Professor emerita Bodil Jönsson reflekterar över tid och åldrande. Hon berättar vad vi kan göra för att få mer tid till det meningsfulla, där bland annat vård och omsorg spelar stor roll. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Sixten?

galen1265galen2267

Idag ledde jag en konferens om astma och allergi dhr.se/halland/files/2015/09/Konferens-Astmaallergi-2015-2.pdf. A propos att det är så mycket fakta kring detta ämne som inte är bekant hos ”den breda allmänheten” uppmanade jag konferensdeltagarna att sprida den kunskap de fått ta del av under denna dag. Men för det krävs att de plockar fram galenskapen inom sig – lite à la texten ovan, inspirerad av Jack Kerouac, använd i en Appleannons och sedan publicerad i en bok från Argument förlag: ”Tänk om 2” av Kristina Reftel.

När jag läste texten högt, som avslutning på konferensen, så tänkte jag: ”Var det inte lite så här Sixten Sparre var – galen, men kreativ???”

Brev till en farmors far

Käre Sixten!

_SPIdag är det 126 år sedan du hittades död på Tåsinge. Jag har mest tänkt på dina barn och din fru. Hur kändes det för dem? En dag som denna kan jag ändå inte låta bli att fundera över hur det var för dig.

Jo, jag ska erkänna – lite äckligt har jag tyckt att det varit att läsa om era kroppar som var ”stadda i stark förruttnelse” när de hittades. Men de tankarna har jag snabbt suddat ut. Det är en sorglig historia, den om dig och ditt livs slut, och det sista året har jag berättat den många gånger.

Nu känns det som att jag snart är färdig med den – det blev som det blev. Som med så många människoöden slutade det inte lyckligt.

Vad som fascinerar mig är, att ett beslut som fattas av en person får efterverkningar i så långa tider. Du var född 1854, jag 1950. Det skilde alltså 96 år, vi hade knappast kunnat träffas.

Ändå präglade ditt beslut år 1889 fortfarande mitt liv. Hemlighetsmakeriet, skriverierna och snacket drabbade naturligtvis Lycka i första hand.

barnen SparreMen också Eric och Märta, dina barn. Och deras barn. Därefter släktled efter släktled. Det kanske är så med alla mänskliga trauman, att vi bär tidigare generationer inom oss?

Vad har hela historien inneburit för mig – nu efter bokutgivning och föredrag – undrar du kanske? Massor av glädje! Alla möten med människor, alla spännande samtal, alla nyfunna släktingar på långt håll och, inte minst: jag har fått en sorts anknytning till Svendborg – din och Elviras stad sommaren 1889.

Där har jag fått riktiga vänner, där har jag fördjupat min förtjusning i Danmark och i det danska språket och dit har jag åkt gång på gång, just med anledning av ditt beslut för 126 år sedan.

Där borrade jag ner mig i H C Andersens liv, och igår – precis i anslutning till årsdagen av ditt beslut – hade Roland och jag premiär på vårt program om H C:

IMG_3520Det kom långt över 100 personer, trots regnet. En liten kort sekund tänkte jag på dig – att just vid denna dag (eller om det var dagen före, ingen vet) fattade du ditt beslut och greppade revolvern. Sedan lämnade jag tanken på dig och återvände till nutid.

Så många intresserade människor som ville höra berättelsen om den fule ankungen som blev en svan! H C Andersen hade stora svårigheter i sitt liv. Hans barndom var raka motsatsen till din. Där finns egentligen inga likheter alls, inte mer än att ni båda var 1800-talsmänniskor och att ni på olika sätt hade anknytning till Fyn. Men utan ditt beslut hade jag inte kommit i kontakt med H C.

Nu satsar jag på honom istället, i mina föredrag. Snart ska du få vila i frid (jag har bara några framträdanden kvar med de sorgeliga sakerna som hände 1889) där under eken på Landet kirkegård. Jag lovar! Och du – även om jag aldrig kan förlåta dig det du gjorde, så gillar jag dig ändå, på något sätt. Eller rättare: jag är säker på att vi kunde haft kul ihop!

Med hälsningar till dig, därborta på Tåsinge!
ditt barnbarnsbarn Kathinka

I denna ljuva sommartid

vallmoDet är mitt i sommaren. Men igår kväll fick jag den första aningen om att vi går mot höst: en stjärnhimmel så klar var det längesedan man skådade. I huvudet hörde jag Evert Taubes strof ”träden skifta ren i rött och gull” och den där vemodiga känslan – snart är det höst! – infann sig.

elvira-madigan-en-droppe-follNu är det en ny dag. Trädgården bjuder på färska blommor efterhand, gräsmattan har aldrig varit så grön som i år.

Men det är kallt. Som sommaren 1889. 15-17 grader var vad termometern visade när Elvira och Sixten spatserade omkring på Tåsinge.

Hur var det just idag, den 17 juli, 1889? Klas Grönqvist redogör för dramat i adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065

Det börjar dra ihop sig till parets sista dygn tillsammans:

klasbok

Den som är satt i skuld är icke fri

pxojLdIMH8Y-tIAPCMmJWN6jl4QpZ2PMBRTIKVIT19A,94wMtr4wPBIQ2EU17hDdL8fYo7lQviZvJICBjMSL13EI mina föredrag brukar jag ta skulderna till sadelmakarna som exempel. Sixten hade en skuld hos en sadelmakare i Spånga på 80 kronor (=5000 idag).

c66513f5b2-353 Dahlman sadelskilte 024.JPG-for-web-normalOch också en till sadelmakare Dahlman i Köpenhamn på samma summa. Jag brukar säga att jag tror att han ville ha lite elegantare grejor och därför åkte till det mera kontinentala Köpenhamn för att skaffa sadel.

Döm om in förvåning när min bror i Köpenhamn skickade de här bilderna. Firman existerar än! Den ligger på Fortunstræde nära ”Magtens Bolig” Christiansborg. Dit gick Sixten alltså, för att utrusta sig med det senaste, det mest moderna i ridutstyrsel.

Vilken ironi! Fortunstræde – fru Fortunas gata …

Av sadelmager-dahlman.dk/historie.html framgår precis det jag trodde. Det var här de kungliga och de förnämsta och mest förmögna beställde sitt ”rideudstyr”. Och så Sixten med de galanta vanorna.Xb4eMzt9xuROiiVWE4yrLoHh4U7FFwxfd7dxZykLdCQ,-MMNPAsaccJU-IaU31pg2iV3YHT6ZPlDebyyPWXy5E8,U6MThZLFzrGjMp-aPBqR1GdrFTB-AaEotzo4Ht7tKBMUr en bouppteckning från 1800-talet går det att läsa ut mycket. IMG_3406 (1)Men inte trodde jag att någon av butikerna fanns kvar, ännu i vår tid. Nu vet jag, här på Fortunstræde gick Sixten ner i källaren.