Recension 12 – en som ser berättelsens alla delar!

Den första recension som berör FORMEN och också det faktum att analysen av Sixtens dikter är intressant i sammanhanget hittade jag här: www.cirkus-dk.dk/htm/dk/nyheder.htm Roligt att bli uppmärksammad i Danmark igen!

1. juli 2014

Det historiske hjørne. Elvira Madigan og Sixten Sparre.sorgeliga-saker-hande-elvira-madigan-sixten-och-mig

”Forgældet svensk løjtnant bortfører og dræber cirkusprinsesse.” Sådan burde avisoverskrifterne måske egentlig have set ud, da Sixten Sparre i 1889 skød først Elvira Madigan og derefter sig selv. Som bekendt gik det anderledes. Aviserne beskrev det som et romantisk drama, hvor de elskende sluttede med i fællesskab at gå i døden.

I 2013 udgav svenske Klas Grönqvist en bog om Elvira Madigan. Den var omtalt her på siden den 5. maj 2014. Nu er der udkommet yderligere en bog, som i modsætning til de mange tidligere bøger primært fokusere på Sixten Sparre og hans hustru.

Lindhe, Kathinka: Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig. Svensk. Udgivet af Utblick Media. 240 sider. Rigt illustreret

Kathinka Lindhe er radiojournalist og bibliotekar i Halmstad og oldebarn af Sixten Sparre og hans hustru Luitgard, kaldet Lycke.

At Sixten Sparre stak af med en cirkusprinsesse og senere skød både sig selv og cirkusprinsessen var en skandale i 1880’ernes Sverige. Uanset om det blev opfattet som mord eller romantik. Det var derfor ikke noget, man talte om i familien, og Kathinka Lindhe blev først på et sent tidspunkt opmærksom på, hvem hendes oldeforældre var.

Baseret på fotografier fra familiealbummet, slægtsforskning og gennemgang af arkiver og samlinger beskriver Kathinka Lindhe i bogen Liutgard Sparres liv. Trods Liutgards kaldenavnet Lycke blev det bestemt ikke lykkeligt. Kathinka Lindhe analyserer også Sixten Sparres digte og konstaterer, at han trods sine litterære ambitioner manglende talent og var bedst som lejlighedsdigter.

Hendes opfattelse er, at Sixten Sparre nærmest var en samvittighedsløs person. Og at flugten sammen med Elvira og parrets død måske mest af alt var drevet af ønske om på den måde at skaffe sig den berømmelse, som hans forfatterskab ikke havde bragt ham.

I boet efter Lycke Sparre fandtes der hverken breve eller dagbøger, men kun fotografier. Og i Kathinka Sparres mormors hjem talte man ikke om Lycke, fordi Sixten var tabu.

I bogen forsøger Kathinka Sparre baseret avisomtale, fotos og forskning omkring forholdene i overklassen i datidens Sverige at beskrive Lycke Sparres liv og at skrive en fiktiv dagbog om, hvad Lycke har tænkt og ment.

Bogen er et interessant forsøg på at sætte en ny vinkel på det drama, som for hoverpersonernes vedkommende for 125 år siden fandt sin afslutning på Tåsinge. Men som berørte bipersoner som Lycke Sparre og hendes familie i resten af deres liv.

I Danmark kan bogen købes på Svendborg Museum eller på nettet hos cdon.dk. I Sverige sælges den over nettet hos bl.a. bokfynd.nu.

Bogens titel er baseret på den skillingsvise, som Johan Lindström Saxon skrev i 1889. Klik her, hvos du har lyst til at høre den gamle skillingsvise, som gengiver den romantiske version af dramaet.

 

Recension 11

Götabiblioteken kallar sig biblioteken i Östergötland och Tranås gotabiblioteken.se Där kompletterar man katalogen med små recensioner, och boken om Lycka får 8 stjärnor av 10.

Intressant bok. Författaren är barnbarns barn till Sixten Sparre och dennes hustru. Hon har via släktforskning tagit reda på uppgifter om detta pars liv. Hon tecknar sin berättelse med utgångspunkt från hustrun. Bok ger en annan bild av Sparres kärleksaffär med Elvira Madigan än den vanliga.  2014-07-25  birgittageriksson  Götabibliotek

Genialiskt eller fel? Om att välja form för berättelsen

En bok räknas som antingen skön- eller facklitteratur. Boken om Luitgard Sparre, född Adlercreutz och kallad Lycka,sorgeliga-saker-hande-elvira-madigan-sixten-och-mig är BÅDE OCH. Vilket har irriterat några läsare.

Det är avsnitten ”Lycka tänker” som skaver. Men greppet har också fått några att utbrista: genialiskt! Så olika kan man läsa!

Jag bar på en berättelse om människor, för länge sedan döda. Den hade följande element:

Släktforskarfakta som gav stommen till personernas liv. Född, flyttat, konfirmerad, lysning, giftermål – allt i datumform. Det går att läsa ut mera här än man i förstone kan tro. Vilka fler flyttade? Där får man veta något om familjens storlek. Fanns tjänstefolk? Säger en del om vilken ekonomisk standard man levde på. Dessa fakta bildar en tidslinje, och man kan lägga flera familjemedlemmars linjer parallellt. Deras liv gick ju in i varandra – en familjemedlems öde påverkade en annans, precis som i vår tid.

Gamla fotografier från släktalbumet. Och andra bilder, på hus och miljöer och föremål som tillhört personen.

Historiska fakta. Allt det som man kan hitta om tiden i fackböcker. Hur umgicks man, just där och då. Arbete? Kläder? Bostad? Vad betydde det till exempel att bli konfirmerad då, just under den tid som skall skildras? En viktigt hylla i biblioteket är den för hembygdslitteratur. I årsböcker finns många  skildringar som kan vara relevanta: hur gick torghandeln till i Kristianstad på 1880-talet, till exempel.

Skönlitteratur med skildringar från just den tiden, helst från den platsen. Ovärderligt, för att flytta sig tillbaka i tiden.

Dagstidningar från orten och tiden – inte bara artiklarna, utan också annonserna säger mycket om tidsandan.

Ja, så sitter man där med sitt hopsamlade material. Hur ska det presenteras? Man kan berätta: född där och då, döpt då, konfirmerad då – och så komplettera med de historiska fakta man lyckats hitta. Som en tidslinje, med ”kött på benen”. Men det blir ju lite tråkigt: ”Lotten konfirmerades i Ödsmåls kyrka den 16 juni 1888. Konfirmationen innebar att flickan nu räknades som vuxen, vilket syntes på hennes klädsel. Hon fick nu bära håret uppsatt…. osv”. Har man en bild kan man komplettera med den här. Och så betar man av vidare, fortsätter att presentera sina fynd från kyrkböcker och husförhörslängder.

Ja, jag funderade mycket på formen för ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”. Till sist fann jag den, inspirerad av nutidens bloggande.

Det fanns inga brev och dagböcker efter min huvudperson. Men jag konstruerade tankar, ”Lycka tänker”. Här presenteras mina släktforskarfakta, som om Lycka själv berättade dem:IMG_2389

Varje sådant stycke följs sedan av några sidor med fakta, plus bilder som passar in i ämnet. Det var bilderna och de släktforskardata som jag forskat fram som styrde VAD som skulle tas upp. Därför är det ibland hopp i tiden i ”Lycka tänker”, något som irriterat en recensent http://www.boktipset.se/bok/sorgeliga-saker-hande–elvira-madigan-sixten-och-mig som tycker att det saknas upplysningar i berättelsen om Lycka.

Men det finns bara ”Lyckas tankar” kring sådant som jag har fakta om. Den som vill att jag ska berätta mer måste förstå att detta är vad som har gått att hitta. Inget är påhittat – jo, sättet jag presenterar det på, som Lyckas tankar, som ju blir skönlitterärt.

De andra sidorna blir facklitterära. Och nu blir det kaos i huvudet på en del – så kan man väl inte göra? Det blir ju fel!!!! Fel, fel, fel! Tycker några. Å andra sidan har flera läsare spontant sagt: genialiskt! De tycker att formen levandegör det torra släktforskarstoffet.

Men inte kan man tillskriva Lycka tankar, säger någon: http://www.saganomsagorna.se/2014/07/recension-sorgeliga-saker-hande.html

Varför inte, undrar jag? Tänkte gjorde hon ju garanterat. Och när det kommer till de verkligt dramatiska delarna av hennes levnadslopp – då tänkte hon säkert som du och jag och de flesta andra skulle ha gjort:IMG_2390

 

Recension 10

Först skriver man boken. Sedan ser man till att det skrivs om den – hur ska den annars nå sina läsare? Man får ligga i, skicka ut recensionsex hit och dit och hoppas på napp.

Jag ville så gärna få ett omdöme av en ung bokläsare, så jag vände mig till Anna Lagerqvist som driver bokbloggen saganomsagorna.se. Här är hennes omdöme:

Berättelsen om Elvira Madigan är inget jag varit så insatt i tidigare. Dock är det en berättelse som alltid har fascinerat mig. När jag så fick ett mejl från Kathinka Lindhe där hon skrev att hon skrivit en bok om Sixten Sparres övergivna fru tackade jag genast ja till ett recex – trots att jag sällan tackar ja till liknande förfrågningar.

Sorgeliga saker hände: Elvira Madigan, Sixten och mig handlar alltså om den sorgliga berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre, dock ur en annan synvinkel än den som tidigare berättats. För er som inte känner till berättelsen kommer här en snabbgenomgång: 1889 rymde löjtnanten Sixten Sparre och cirkusprinsessan Elvira Madigan tillsammans för att ”starta ett nytt liv” (dock visar den här boken att Sixten Sparre förmodligen aldrig hade några sådana intentioner). Det hela slutar istället med att Sixten Sparre tar livet av de båda två. Dock berättas det sällan om att Sparre även hade en fru och två barn, som han alltså övergav och lämnade utblottade kvar i Kristianstad. Det är alltså om frun – författarens fars mormor – boken handlar om.

Berättelsen om Luitgard Sparre berättas samtidigt som Lindhe gör nedslag i till exempel hur tidens kvinnomode såg ut och hur bjudningar och giftermålsarrangemang fungerade. Istället för att enbart berätta Lutigards – eller Lycka som hon också kallades – berättelse ger det även en helhetsbild av hur det var att vara kvinna under slutet av 1800-talet.

Jag tycker att alla som någon gång sökt sig till berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre ska läsa den här boken. Den är intressant och känns väldigt påkostad. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka att Lycka skulle kunna vara vilken 1800-talskvinna som helst. Att hon var gift med just Sixten Sparre som rymde tillsammans med Elvira Madigan var väldigt olyckligt, men den här boken innehåller också en bit kvinnohistoria.

Det enda som jag inte riktigt gillar med den här boken är avsnitten där Lyckas ”egna tankar”. Eftersom det inte finns något dagbok bevarad som tillhörde Lycka känns det lite olustigt att tillskriva henne tankar och åsikter. Vi kan helt enkelt inte veta vad Lycka tänkte. Samtidigt blir det ändå ett intressant perspektiv, så ja, jag kanske är mer kluven till dessa avsnitt.

Så händer det också att man får publicitet utan att ha lagt två strån i kors! Roligt – boken börjar leva sitt eget liv! Det var Veronica, norrglimtar.blogspot.se, som med sin kommentar häromdagen uppmärksammade mig på den här tidningen:

IMG_2385
minnenasjournal.nu I nummer 7: 2014 kan man läsa:                                                                 IMG_2384

Bra saker idag

http://t.sr.se/1lcqohe Vilket fint sommarprogram med skådespelaren Sofia Helin idag. Så starkt och modigt av henne att prata om det som i alla år tillhört ”det tysta” i hennes familj.

När Sofia beskrev det tysta rummet inom henne, dit allt som man inte får prata om hänvisades, var det som om hon formulerade Lyckas inre tankar. Enastående väl berättat – just att sätta ord på det som inte fick formuleras! Så lyssningsvärt – tur att man kan höra igen. Och tack och lov utan den anskrämliga musiken.

Stunden vid radion i eftermiddags var en högtidsstund. Och med posten kom Fyns Amts Avis, som riktig papperstidning. Dvs mycket lättare att läsa. Så här glad blev jag när jag läste Bjarne Gregersens recensionIMG_1235IMG_2377

Vad hoppades du på, Lycka?

Lycka ung oskuld

Året är 1875 – om fem år är hon gift fru. Om fjorton år är hon nyss fyllda 30 – änka och bedragen i grunden. 125 år senare får hon sin historia beskriven i ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”.

Jag såg förresten att Lycka för första gången förekommer på en bokblogg: www.boktipset.se/bok/sorgeliga-saker-hande–elvira-madigan-sixten-och-mig

Kul! Och ja, jag skulle också velat veta mer om Lyckas och barnens liv. Inga spår! Så effektiv var Lyckas tystnad. Att mentalt stänga en dörr om något traumatiskt – det får till följd att dörren stängs om allt. Lyckas tystnad togs över av dottern Märta. Inte ett ord yppades.  Och inga minnen överantvardades till kommande generationer.

Recension 8 – ännu mera oväntad!

Min bok om Lycka har  uppmärksammats i de mest skilda medier. Första omnämnandet var i Kvällsstunden – nu kan man läsa om den i Kvällsstundens absoluta motsats bland publikationer: BRUS magasin. Diana Lavesson från Bokhandeln i Laholm tipsar:

IMG_2203

IMG_2205

bokhandelnlaholm.se

Recension 7 – lite oväntad

Laholms tidning lördagen den 14 juni – Stellan Sturessons krönika:

Sorgesamt ”Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann. Sorgeligast är nog denna, om Elvira Madigan…”
Det finns nog inte någon svensk, född på 50-talet eller tidigare, som inte någon gång nynnat på melodin. Själv använde jag den rytmiska, men ack så sorgliga, visan för att vyssja dottern till sömns i slutet på 60-talet. ”Alla” såg filmen om den tragiska kärlekshistorien där Elvira och löjtnant Sparre spelades av Pia Degermark och Thommy Berggren. Det var en berättelse med ett romantiskt skimmer över sig.
Nu har, som LT berättade förra veckan, den försmådda fru Sparres dottersondotter i en bok berättat den verkliga historien om de tu. Den är betydligt schaskigare än den historia som hittills berättats. Författaren är Kathinka Lindhe, min tidigare arbetskamrat på P4 Radio Halland. Hon kan visa att Löjtnanten Sixten Sparre kunde leva ett utsvävande liv i Kristianstad, tack vare de pengar som hans hustru, Kathinkas farmors mor, bestod honom med. Men han levde trots det högt över sina tillgångar och hade skulder överallt i nejden. Cirkuslindanserskan, danskan Elvira Madigan, trodde på en framtid med den elegante löjtnanten när de rymde till Danmark. Hon hade med sig hela sitt bohag på resan. Men Sparre hade nog insett att han försatt sig i en omöjlig situation och att hans liv kommit till vägs ände. Det enda han hade med sig på resan var ett extra ombyte kläder – inget att inleda ett nytt liv med.
Kathinkas bok är, förutom att den är vacker, en fascinerande historia om den försmådda adelsfrun Luitgard ”Lycka”” Adlercreutz, löjtnanten Sparre, Kathinkas farmors far, och den tid de levde i. Inte minst är den en skildring av det patriarkat som fortfarande gjorde sig gällande också på sent 80-tal.
Mitt bästa tips: läs den! Sorgeliga saker hände – den finns på bokhandeln.

Perfekt sommarläsning.

 

IMG_2197

www.laholmstidning.se