Bloggar då och nu

För att gjuta liv i Lycka – Luitgard Sparre, född Adlercreutz (1859-1912) – tänker jag mig in i hennes tankar. Ungefär som en blogg av idag – funderingar kring livet:

IMG_2022

Bloggvärlden är rätt ny för mig, men jag har två som jag kan rekommendera er som är intresserade av släktforskning, människoöden och gamla tider:

slakthistoria.se/kategori/blogg/

ofog.wordpress.com

 

Bokhandelskväll i Laholm

Så var det då dags – jag som är en flitig BESÖKARE på bokhandelskvällarna i Laholm

www.bokhandelnlaholm.se – nu skulle jag  vara själva FÖRFATTAREN. Kul!

Yes nu gäller det

Stefan bokhandlare hade förberett med Sparr(e)is-soppa :-)))

Stolt_soppkock

Efter soppan: författarprat:

Full_fart

75 personer lyssnade och varannan ville köpa boken.

Fortfarand kö å nästan tomt bord

Och jag fick signera igen – min nya favoritsyssla:

 

Lycklig_signererska

 

125 år senare var det Luitgard som Fyns Amts Avis skrev om …

IMG_1978

9 maj 2014 – det skrivs om Sixten Sparre i den sydfynska avisan igen. ”Skiderik” betyder inte skitrik, som man ju först kan tro. En ”skiderik” är vad vi på svenska kallar skitstövel – och vem har inte stött på en sådan typ?

Men nu handlar det om Lycka – min oldemor:

IMG_1977

Superdupersuccé!

LmedaljongLmedaljongLmedaljongLycka rollup lågLyckabokstapel

Två saker gjorde det: att ”jeg sprang ud som dansker” och så min roll-up. Och så naturligtvis min berättelse, den är stark och den griper tag.

Det blev faktiskt succé! Jag har hållit många föredrag i mitt liv, men jag har aldrig haft en så fin publik. Svendborgenserne satt som pigga ekorrar. Alla 75 – ögonen lyste och de hängde vid mina dansktalande (nåja, men ”jeg prøvede i hvert fald!) läppar. De skrattade på rätt ställen = de förstod mig.

Å så roligt det var. Att bli så väl mottagen, och alla hjälpte till med tekniska kopplingar så att bildspel och allt funkade som det skulle. Det var en härlig känsla. 8 maj var mitt mål, och nu stod jag där och det var ingen som kastade ruttna tomater för att jag krossade kærlighedsmyten – de bara älskade berättelsen!

På tåget TILL Svendborg undrade jag flera gånger om jag var riktigt klok: släpa på en roll-up, och så en resväska med 20 böcker (tungt!). Roll-uppen var den som inramade mig och min berättelse. Och böckerna… jag kunde haft minst lika många till. De gick som smör och jag har nu signerat för första gången. Och vad som gjorde mig varm om hjärtat: Jytte Munch – min allra första Svendborgsbekantskap – kom ända från Rudkøbing, tillsammans med sin man Per:

IMG_1975