Stackars Lycka, Bibi och alla deras generations-systrar! Själv har jag köpt ett par lediga shorts!
mode
40 cm
Kura skymning igår. 50-60 medlemmar i Föreningen Norden i Laholm bänkade sig för att höra den för hela Norden gemensamma berättelsen läsas, i skenet av levande ljus. norden.se/Mot-Norden/Kura-skymning/ Precis som på Lyckas tid. En läser för de andra – längre räckte inte fotogenlampans eller ljusets sken. Det blir något magiskt när så många människor sitter alldeles tysta och skuggorna från de fladdrande ljuslågorna far över väggarna.
När Anna Björks avslutat berättelsen ur Stallo av Stefan Spjut, mitt där den var som mest spännande, tog InkaåKathinka vid med skillingtryck, cittra och allsång. Och berättelsen om livet på Lyckas tid. Något som alltid väcker åhörarnas reaktion är upplysningen om korsetteringen. Att kvinnornas midjemått ökade med 40 cm när de äntligen fick lägga av korsetten och andas ut.
Hattmode för kvinnor år 1900
Hur förkyld kan man bli? Hur länge kan man hålla på och hosta? Och varför blir man så slak?
Sedan igår har jag givit efter – jag ligger parkerad i soffan tillsammans med ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof” adlibris.com/se/bok/marta-och-hjalmar-soderberg-en-aktenskapskatastrof-9789127138452
När jag nu kommit in i boken är jag nästan glad åt infektionen som härjar – den får härja medan Johan Cullberg och Björn Sahlin låter mig läsa brev och journalanteckningar i en skildring som ger en helt ny bild av min gamle favoritförfattare. Nu är jag benägen att stryka ”favorit” – även om böckerna står för sig själva är det svårt att bortse från människan bakom. Macho! Ego! Typen känns välbekant.
Här en kul detalj från förra sekelskiftet: Märta Söderberg, 30 år, i Stockholm. Och så hos fotografen i Vetlanda: Lycka, 50 år.
Båda i senaste hattmodet. Bilden på Märta är tagen 1900, den på Lycka är tagen 1908.
Det tog nog några år för modet att vandra ut till den så kallade landsorten.
Lite nouveautéer
Hösten nalkas – dags att byta garderob. Plocka fram höstkläderna, och så skaffa lite nouveautéer…..
Så tänkte nog Lycka i det sena 1800-talets Kristianstad.
Zoïla Amalia Dolores
Artikeln som jag skrev tidigt i somras till tidskriften ”Släkthistoria” (nr 2014:4) väcker en längtan inom mig. En längtan efter ett nytt projekt. Men kring vem?
En kvinna i släkten ska det vara. Jag har funderat på min mormors mor, Kristina. Hon hade rakt motsatt bakgrund mot Lycka. Kristina kom från Oviken och blev ensam mor med olika fäder till barnen. Hon lämnade dem hemma hos släkten på landet, eftersom hon själv jobbade inne i stan. Jag tänker mycket på min anmoder Kristina och hennes öde.
Men den jag nu i vinter vill ägna mig åt är nog Zoïla – Lyckas faster.
När Sixten och Lycka döpte sitt andra barn, min farmor Märta Sofia Margareta Luitgard 1883, var Zoïla ett av dopvittnena. Hon omnämns som ”Dopvittnet fru Homejer”. Zoïla var Lyckas pappa Carlos´ storasyster (hon var ett av de tre syskon som kom från Colombia till Sverige), född i Caracas i Venezuela 1825.
Zoïla (de två punkterna över i anger att båda vokalerna har betoning) var alltså Luitgards (Lyckas) faster. Kanske fick hon ersätta min farmor Märtas mormor som dopvittne, eftersom Märtas mormor, Luitgard Colliander, var död? Ett av de andra dopvittnena vid dopet i Kristianstads stadsförsamling var Märtas farmor, Adèle Sparre.
Zolïa Adlercreutz var gift med godsägaren Eberhard von Homeyer (1820-1878). Vid dopet av min farmor 1883 var hon 58 år och hade varit änka i fem år. Hon levde sina sista år i Cannes, där hon dog 1900. Hur hamnade hon på franska rivieran? Det skulle jag vilja fördjupa mig i. Och om det går: vad gjorde hon i sitt liv?
I Krigsarkivet förvaras en samling brev, skrivna på franska, som hennes far Fredrik Adlercreutz skrev till Zoïla när hon som tonåring kommit till Sverige. Fadern (och även modern, men hon försvann på något vis ur historien) var kvar i Colomiba. Breven är, enligt vad min far Casimir berättade, mycket ”kära” och omsorgsfullt förmanande till dottern.
Titta på Zoïlas klänning: en empireklänning avskuren under bysten. Så mycket bekvämare än de hemska, snörda kreationer som nästa generation kvinnor tvingades bära.
Getingmidja
Korsettering ger smal midja.
När kvinnorna lade av korsetten ökade midjemåttet med ca 40 centimeter.
Men med korsett såg man ut så här:
bilden visar Sixtens yngre syster Bibi, född 1859. Fotot gav hon till sin storebror på hans födelsedag 1887. ”Till min käre broder Sixten, med många innerliga väl- och lyckönskningar på födelsedagen”.
Men vad hjälper en liten systers välgångsönskningar? Två år senare var brodern både död och begraven.
