Recension 10

Först skriver man boken. Sedan ser man till att det skrivs om den – hur ska den annars nå sina läsare? Man får ligga i, skicka ut recensionsex hit och dit och hoppas på napp.

Jag ville så gärna få ett omdöme av en ung bokläsare, så jag vände mig till Anna Lagerqvist som driver bokbloggen saganomsagorna.se. Här är hennes omdöme:

Berättelsen om Elvira Madigan är inget jag varit så insatt i tidigare. Dock är det en berättelse som alltid har fascinerat mig. När jag så fick ett mejl från Kathinka Lindhe där hon skrev att hon skrivit en bok om Sixten Sparres övergivna fru tackade jag genast ja till ett recex – trots att jag sällan tackar ja till liknande förfrågningar.

Sorgeliga saker hände: Elvira Madigan, Sixten och mig handlar alltså om den sorgliga berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre, dock ur en annan synvinkel än den som tidigare berättats. För er som inte känner till berättelsen kommer här en snabbgenomgång: 1889 rymde löjtnanten Sixten Sparre och cirkusprinsessan Elvira Madigan tillsammans för att ”starta ett nytt liv” (dock visar den här boken att Sixten Sparre förmodligen aldrig hade några sådana intentioner). Det hela slutar istället med att Sixten Sparre tar livet av de båda två. Dock berättas det sällan om att Sparre även hade en fru och två barn, som han alltså övergav och lämnade utblottade kvar i Kristianstad. Det är alltså om frun – författarens fars mormor – boken handlar om.

Berättelsen om Luitgard Sparre berättas samtidigt som Lindhe gör nedslag i till exempel hur tidens kvinnomode såg ut och hur bjudningar och giftermålsarrangemang fungerade. Istället för att enbart berätta Lutigards – eller Lycka som hon också kallades – berättelse ger det även en helhetsbild av hur det var att vara kvinna under slutet av 1800-talet.

Jag tycker att alla som någon gång sökt sig till berättelsen om Elvira Madigan och Sixten Sparre ska läsa den här boken. Den är intressant och känns väldigt påkostad. Dessutom kan jag inte låta bli att tänka att Lycka skulle kunna vara vilken 1800-talskvinna som helst. Att hon var gift med just Sixten Sparre som rymde tillsammans med Elvira Madigan var väldigt olyckligt, men den här boken innehåller också en bit kvinnohistoria.

Det enda som jag inte riktigt gillar med den här boken är avsnitten där Lyckas ”egna tankar”. Eftersom det inte finns något dagbok bevarad som tillhörde Lycka känns det lite olustigt att tillskriva henne tankar och åsikter. Vi kan helt enkelt inte veta vad Lycka tänkte. Samtidigt blir det ändå ett intressant perspektiv, så ja, jag kanske är mer kluven till dessa avsnitt.

Så händer det också att man får publicitet utan att ha lagt två strån i kors! Roligt – boken börjar leva sitt eget liv! Det var Veronica, norrglimtar.blogspot.se, som med sin kommentar häromdagen uppmärksammade mig på den här tidningen:

IMG_2385
minnenasjournal.nu I nummer 7: 2014 kan man läsa:                                                                 IMG_2384

Lycka + Laholm = sant

Först gnetar man på med skrivandet, korrekturläsningen och väntan…. Så kommer boken. Och nu börjar jobbet att få den att möta sina läsare. Vad gjorde jag utan min supporters: museifolket i Svendborg och bokhandlarna i Laholm? Häromdagen var jag hos Stefan och Diana för att signera lite, och blev så glad av denna nymodighet:

bild
www.bokhandelnlaholm.se

I Laholm hittade jag också Laholm tidnings sommarbilaga, där Stina på bokbussen tipsar:IMG_2305

IMG_2304


IMG_2307

www.laholm.se/upptack-laholm/bibliotek/biblioteken-bokbussen/bokbussen/

Ego

För att erbjuda boken till Bibliotekstjänst krävdes en författarpresentation. Den kommer här:

Kathinka Lindhe (född 1950) är bibliotekarie, fil kand och radiojournalist, verksam i Halmstad. Under många år var hon programledare i UR:s populärvetenskapliga magasin Bildningsbyrån i P4-Riks. Idag hörs hon som reporter i SR Hallands förmiddagsprogram ”Carlsson & Co”.

Yrkesåren som bibliotekarie (1975-1988) ägnade hon åt ”Boken kommer” och bibliotekets programverksamhet. På senare år har hon kommit tillbaka till bibliotekarieyrket, nu på bokbussen i Laholm.

Kathinka Lindhe är barnbarnsbarn till Sixten Sparre. Med den inom familjen tabubelagda historien om Elvira Madigan i bagaget drogs hon till studier i släktforskning och kvinnohistoria.

I sin debutbok presenterar hon en ny förklaring till ”den vidunderliga kärlekssagan”. Boken blir ett stycke kvinnohistoria från 1880-talets Sverige.

Lyckabokstapel

Boken finns på: utblickmedia.se  adlibris.com bokus.com cdon.com  samt bokfynd.nu/9186709313.html Den finns också på bokhandlarna i Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm och Båstad och museerna i Kristianstad och Simrishamn

For det danske publikum: cdon.dk og i Svendborgs museums butikk.

Recension 7 – lite oväntad

Laholms tidning lördagen den 14 juni – Stellan Sturessons krönika:

Sorgesamt ”Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann. Sorgeligast är nog denna, om Elvira Madigan…”
Det finns nog inte någon svensk, född på 50-talet eller tidigare, som inte någon gång nynnat på melodin. Själv använde jag den rytmiska, men ack så sorgliga, visan för att vyssja dottern till sömns i slutet på 60-talet. ”Alla” såg filmen om den tragiska kärlekshistorien där Elvira och löjtnant Sparre spelades av Pia Degermark och Thommy Berggren. Det var en berättelse med ett romantiskt skimmer över sig.
Nu har, som LT berättade förra veckan, den försmådda fru Sparres dottersondotter i en bok berättat den verkliga historien om de tu. Den är betydligt schaskigare än den historia som hittills berättats. Författaren är Kathinka Lindhe, min tidigare arbetskamrat på P4 Radio Halland. Hon kan visa att Löjtnanten Sixten Sparre kunde leva ett utsvävande liv i Kristianstad, tack vare de pengar som hans hustru, Kathinkas farmors mor, bestod honom med. Men han levde trots det högt över sina tillgångar och hade skulder överallt i nejden. Cirkuslindanserskan, danskan Elvira Madigan, trodde på en framtid med den elegante löjtnanten när de rymde till Danmark. Hon hade med sig hela sitt bohag på resan. Men Sparre hade nog insett att han försatt sig i en omöjlig situation och att hans liv kommit till vägs ände. Det enda han hade med sig på resan var ett extra ombyte kläder – inget att inleda ett nytt liv med.
Kathinkas bok är, förutom att den är vacker, en fascinerande historia om den försmådda adelsfrun Luitgard ”Lycka”” Adlercreutz, löjtnanten Sparre, Kathinkas farmors far, och den tid de levde i. Inte minst är den en skildring av det patriarkat som fortfarande gjorde sig gällande också på sent 80-tal.
Mitt bästa tips: läs den! Sorgeliga saker hände – den finns på bokhandeln.

Perfekt sommarläsning.

 

IMG_2197

www.laholmstidning.se 

Kolleger!

Då och då genom åren har vi träffats, Helén Andersson och jag. Det har handlat om radiointervjuer om hennes liv med kycklingrestaurangen och med singelträffarna och om allt annat hon sysslat med. Men mest har vi pratat om livet. Det bara blir så. Vi har mycket att prata om och många liknande upplevelser.

www.helenandersson.se

Idag sågs vi igen, hemma hos Helén i Gårdkrik. Den här gången hade vi ännu en gemensam upplevelse: båda satte vi oss ner förra sommaren för att skriva på vår första bok. Helén skrev på altanen, jag i växthuset. Båda har vi nyligen presenterat våra respektive böcker och båda ska vi signera på bokhandeln i Laholm i sommar, i samband med torsdagskvällarnas evenemang:

www.bokhandelnlaholm.se

IMG_2174

När vi pratat gemensamma erfarenheter och bytt böcker plockade jag fram radiomikrofonen. Det blev ett samtal om … gissa vad? Livet! Helén har många kloka tankar och de kan avlyssnas på måndag 16 juni 11.03-12.00 i programmet Carlsson & Co i P4 Halland: sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2163

 

Att bli recenserad

Att ge ut en bok – ett ekonomiskt vågspel, ja. Men vilken glädje med alla positiva tillrop i form av mail: ”Nu har vi läst ut din bok. Fascinerande historia! Fina bilder, välskrivet och intressant läsning”, SMS: ”Fantastisk historia du skrivit” och vykort: ”Så bra boken är, precis sådana böcker vill jag läsa – om verkliga människor!”.

Att höra ifrån folk som läst är värt alltihop. Undrar hur det kändes för Sixten när han gav ut sin diktsamling hösten 1887. Vad sa folk? Tidningrecensenterna var stränga:

IMG_0961Vad Lycka tänkte om diktandet vet vi från Sixtens dikt till Nuttan (sid 84-85 i Sorgeliga saker hände…)

 

Recension 4

varldensvetandevantar.se/2014/06/04/sorgeliga-saker-handa-dramat-pa-tasinge-1889/

Roligt att bli uppmärksammad i Halmstad biblioteks blogg! För att understryka min boks vinkel:

jag kan inte låta bli att visa detaljen ur Kjell Sundbergs tavla ”Elvira Madigan”:IMG_2065

Härlig försommardag med datorn

700

Försommarvärme och sol. Har ägnat dagen ute på altanen till att skriva en artikel för nystartade tidningen ”Släkthistoria”

slakthistoria.se

http://hd.se/familj/slaktforskning/2014/03/12/slakthistoria-ny-tidning/

En artikel om att gjuta liv i en, för länge sedan borta, anmoder.

Kommer i nr 4 under rubriken ”Min släkthistoria”.

Lycka – på väg hem till Kristianstad igen!

Yes! Nu beställer Regionmuseet i Kristianstad boken om Lycka. http://www.regionmuseet.se/butik.htm

”Den kommer att gå som smör i solsken” tror de! Precis så trodde jag att intresset skulle vara ifrån Kristianstadsbladet www.kristianstadsbladet.se/kultur/, men där verkade man inte tycka att boken var värd uppmärksamhet. Desto roligare då att Luitgard nu får komma tillbaka hem till Kristianstad genom museets shop – visserligen i bokform, bara, men vad kan man begära. Det var ju ändå 125 år sedan …..

Lycka omslag