Hej Österlen, igen!

Min syster Maria och jag – vi tog vägen om Carlos och anmodern Luitgard (Lyckas föräldrar) – alltså deras grav i Rörum, där de vilar tillsammans med dottern Eleonora (Nora, eller Nuttan) – imorse, på väg till Österlens museum i Simrishamn.

Tack ”Österlen berättar”, och tack engagerade Lena Alebo. Museet i Simrishamn är en pärla! Särskilt denna förmiddag under taksparrarna längst upp i huset. Tjugofem entusiastiska och intresserade seminariedeltagare, och så Susanna Alakoski och hennes man Mats Söderlund, samlades för att fundera över detta:

Själv deltog jag med en ny version av berättelsen om Lycka – nu med hennes egen röst infogad i historien om vad som hände i juli 1889. Snacka om primärkälla! ”Det som berättas från hjärtat går rätt in i hjärtat” konstaterade vi på seminariet. Det märktes i luften denna söndagsmorgon på berättarfestens sista dag. Luitgards ord går rakt in, nästan så att håren reser sig på armarna. Och alla, till min förvåning (eftersom publiken inte var 70+), klämde i när jag tog upp skillingtrycket. Det är verkligen väl förankrat !

IMG_1861

Tack alla för en mycket givande dag – er entusiasm gjorde mig glad! Och tack Susanna och Mats för pepp! Jag kör på!

ps. nästa gång jag berättar Luitgards historia i hennes hemtrakter blir den 14 nov i Färlöv!

 

I en katedral av björk och tall

IMG_3566Tystnad. Det enda som hörs är en och annan fluga, knattret från datorns tangenter och hur morgonens regn droppar från träden runtom. Solen bryter igenom och jag försöker gjuta liv i min anmoder Kristina, generationskamrat med Lycka. Allt i deras liv skilde sig åt. Ekonomiska förutsättningar, socialt sammanhang och vardag. Medan Lycka var änka hade Kristina två oäkta barn med olika fäder.

Ändå finns mycket som förenar de båda ensamstående tvåbarnsmammorna. En sorg och en längtan kom att dominera bådas liv. Här, hos Veronica Grönte på www.forfattarskola.se, på gränsen mellan Småland/Skåne/Blekinge, försöker jag få Kristina att framträda ur historiens dimmor. Bilden med Kristina och hennes barn är tagen ca 1900.

Res dig upp, Kristina, från fotografens stol!

Följ med mig en stund så att jag får lära känna dig!

Kristina med barn154

Att välja INNE …

Idag var första ”sandaldagen”. Blommande körsbärsträd, vindstilla och försommarvarmt. Rapsen blommar. Björken har slagit ut, liksom boken: 
IMG_3186Denna strålande söndag valde 75 personer att, istället för att njuta eftermiddagens försommar, gå inomhus för att delta i PRO Akademiens program om ”Sorgeliga saker hände …”! Vi sjöng skillingtrycket tillsammans, till Manolos fina pianoarrangemangIMG_3182IMG_3181

Manolo kom till Sverige från Spanien 1967 för att spela i Cirkus Scotts orkester. Idag hade han med sig sina noter i sitt ”Bloc Musica”.

En trivsam eftermiddag på Karl XI i ett Halmstad i försommarskrud.

Att snöra sig

Sistens syster fram
IMG_3110I mina föredrag brukar jag berätta om kvinnans korsettering under senare delen av 1800-talet. Bilden av Sixten Sparres syster Bibi väcker alltid intresse – och förfäran.

På besök i Stockholm över påsken ramlar jag över senaste numret av tidskriften Biblis. Ämnet är mode, sett ur Kungliga bibliotekets samlingar av småtryck. Spännande!

En artikel rör just korsetten genom tiderna:IMG_3113Här kan man läsa om hur korsetten ”vandrade” från kokottens klädsel till överklasskvinnans, och hur den orsakade skador på de inre organen på de kvinnor som bar den.IMG_3112IMG_3114
Spännande läsning! Bara denna uppsats gör att man blir sugen på att prenumerera – trots att årsavgiften för Biblis (4 nr per år) är 400 kronor!

Släktband i P1

105En älskad bild av en älskad mor. Någonstans har den suttit uppnålad på en vägg. Någon har suttit med bilden liggande på ett bord, och ”OJ! Nu spillde jag på den…”

Bilden gick att frilägga från fläcken så att den kunde bli omslagsbild på min bok ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”.

Idag har jag mejlat kopia på originalbilden till programmet Släktband i P1. Elisabeth Renström, programmets ena redaktör, skrev:

Programmet om Lycka kommer att sändas den 19 januari, och till webben och framför allt som pressbild skulle vi behöva en fin bild på henne. Den som sitter på bokens omslag tycker jag är fin, och jag tror att den skulle kunna locka till lyssning.

Så måndagen den 19 januari kl 10.35 hör man Lyckas historia i programmet som berättar många spännande öden. Hör t ex om Andreas Bruce som föddes som Therese Bruce år 1808. WOW, vilken historia! sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=2068

 

Nu lever boken sitt eget liv

Det är snart ett halvt år sedan boken om Lycka kom ut. Jag har legat i för att få den känd – hur ska boken annars hitta sina läsare? Roligast, för mig som bibliotekarie, är ju att den sålt så bra till biblioteken. Varje vecka sedan i slutet av maj har det ramlat in beställningar från Bibliotekstjänst. Det har varit ett pyssel med paketering och att kuta iväg till Hemköps lilla postavdelning.

Det börjar bli glesare mellan beställningarna så här efter ett halvår, men igår postade jag ytterligare två ex till Btj.

IMG_2737
Boken lever sitt eget liv nu. Då och då får jag reaktioner. I brev, och när folk (alltid kvinnor) dyker på mig på stan: i duschen, efter träningen: ”Jag har läst den två gånger. Jag blev så berörd – jag grät”. I kön i mataffären: ”Det var en så vacker bok – tack för allt jag fick lära mig om kvinnors liv!”

Den som vill ha ett ex kan tävla med tidningen Lingonet:IMG_2731

Den som vill höra berättelsen och se ett bildspel som jag satt samman är välkommen till Varberg på Arkivens dag på lördag: besokare.marknadvarberg.se/Tellus/Pages/Product.aspx?&TLl=sv&TLdb=375,374,373,371,370&TLco=SE&TLdc=436&TLll=25&TLp=943817

Eller till Arkivcentrum Syd i Lund, den 12 november. Där kör jag samma föredrag med bildspel på onsdagscaféet riksarkivet.se/sok-arrangemang?item=107120

Trauma

IMG_2724Ända sedan i lördags, på kvinnofrukosten i Steninge, har jag tänkt på Lycka och hennes tid efteråt.

Hösten 1889, för 125 år sedan. Mörkret lade sig över Kristianstad. I Lyckas hjärta var det redan beckmörkt. Först efter bekräftelsen på sommaren – det var verkligen så som skvallret sagt. Och nu var de döda båda två. Både Lyckas man och älskarinnan. Skammen brände när hon gick ut på stan.

Ingen hade hon att tala med. Från umgängeslivet var hon utestängd. Som änka förväntades man hålla sig borta från all världslig samvaro i åtminstone ett år. Och ”änka på det sättet” ….. ja, nog pratades det om Lycka i Kristianstad.

Mörkret inombords förbyttes säkert i vrede och hat efter bouppteckningen i slutet av september. Hat som kapslades in, inuti. Detta var alltför skambelagt, det fick inte yppas för någon.

Nu bar hon på den stora skammen. Men hon gjorde inte som många överklassdamer i hennes tid gjorde. De flydde in i sjukdom. 1880 lanserade den amerikanske neurologen George Beard diagnosen neurasteni – känslor och symptom knutna till trötthet, ångest och vilsenhet. För läkemedelsindustrin öppnade diagnosen en ny marknad – bilden här är ur en annons för nervnäringspreparatet Sanatogen (hämtad från Karin Johanissons bok ”Den mörka kontinenten : kvinnan, medicinen och fin-de-siècle”). Överklassens kvinnor ”gick till sängs” när tillvaron blev alltför påfrestande.

Det gjorde inte Luitgard Sparre. Hon stängde mentalt en dörr bakåt och talade aldrig om saken med någon. Hon bet ihop och gick vidare med högburet huvud.

Hon blev min förebild. Om hon hade orkat, då skulle jag orka. Och nu, många år senare känner jag en stark samhörighet. Du och jag, Lycka!

 

Hattmode för kvinnor år 1900

Hur förkyld kan man bli? Hur länge kan man hålla på och hosta? Och varför blir man så slak?

Sedan igår har jag givit efter – jag ligger parkerad i soffan tillsammans med ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof” adlibris.com/se/bok/marta-och-hjalmar-soderberg-en-aktenskapskatastrof-9789127138452

När jag nu kommit in i boken är jag nästan glad åt infektionen som härjar – den får härja medan Johan Cullberg och Björn Sahlin låter mig läsa brev och journalanteckningar i en skildring som ger en helt ny bild av min gamle favoritförfattare. Nu är jag benägen att stryka ”favorit” – även om böckerna står för sig själva är det svårt att bortse från människan bakom. Macho! Ego! Typen känns välbekant.

IMG_2715paradLycka1908Här en kul detalj från förra sekelskiftet: Märta Söderberg, 30 år, i Stockholm. Och så hos fotografen i Vetlanda: Lycka, 50 år.
Båda i senaste hattmodet. Bilden på Märta är tagen 1900, den på Lycka är tagen 1908.

Det tog nog några år för modet att vandra ut till den så kallade landsorten.

Lycka till Widerbergs Båstad!

Båstad som filmstad förknippas med Bo Widerberg. Han levde sina sista år där.Elvira

filmibastad.se

Väggarna i salongen på Biograf Scala pryds av affischer från några filmer av Bo Widerberg.

Widerbergs filmer har återkommit på repertoaren genom åren. Bland annat har ”Elvira Madigan” visats som utomhusbio i Båstad, ljumma kvällar i juli.

Nu visas den igen, på lördag på biografen vid torget vid kyrkan.

Välkommen! På lördag serveras såväl den söta romantiska som den svarta sanna versionen av dramat. Plus god mat på ”Grodlår och timjan”, likaledes vid torget med utsikt över Laholmsbukten.