Lek med könsidentitet år 1900

IMG_2645Ett nytt sekel har gått in. Den viktorianska eran är på väg ut, även om den äldre generationen fortfarande håller på konventionerna.

Kvinnor klär sig fortfarande i fotsid kjol, stor huvudbonad och – självklart – är man korsetterad. Hur skulle det annars se ut? Kvinnor är kvinnor, män är män.

Men den yngre generationen börjar tillåta sig att leka med utklädsel. Till och med leka med könsrollerna. Här ser vi Lyckas dotter Märta, min farmor, till vänster.

Bilden är intressant,tycker jag. Många unga idag använder klädseln för att laborera med könsrollerna.

Här ser vi att inget är nytt under solen.

Redan på tidigt 1700-tal fanns kvinnor utklädda till män i Sverige sv.wikipedia.org/wiki/Anna_Jöransdotter

Längre fram, under mellankrigstiden, kom Hjalmar Bergmans ”Flickan i frack” (1925) img_3355om flickan som klädde sig i frack på studentbalen och gjorde skandal i småstaden.

Vad tänkte Lycka, som hela sitt liv levat i de snäva konventionerna, om den här bilden på dottern Märta med väninna – en dåtida Conchita Wurst (fast tvärtom, om man ska vara noga)?

Berättelsen från Wadköping finns att läsa här: litteraturbanken.se/#!/forfattare/BergmanHj/titlar/FlickanIFrack/sida/3/etext

 

Feminism på Lyckas tid

I Per Anders Fogelströms böcker kan man läsa om alla kvinnor som arbetade på byggen i Stockholm under de senare decennierna av 1880-talet . Den stora stenstaden växte fram, och det var många kvinnor som bar tegel och murade.

Tidningen Rött (4:2014) påminner om den första feministiska dikten i svensk press:IMG_2641MURAREN1

 

De kvinnliga byggarbetarna hade ett tungt jobb. De fick frätskador på händerna av kalken i murbruket. Oken som de bar hinkarna med skar in i axlarna.

Dikten om murarhantlangerskornas strejk publicerades i tidningen Fäderneslandet 1888.

Hur såg det ut hos den unga familjen Sparre vid den tiden? Ja, tjänstefolket hade nog att göra i åttarumsvåningen…..IMG_1473

Dödsdansen

Strindberg = kvinnohataren brukar man säga.

Så enkelt är det inte. På Skottorps slott, söder om Laholm, ger Görel Crona just nu ”Dödsdansen” – en tät föreställning. http://skottorpsslott.se/dodsdansen-pa-skottorp/#comment-72

Precis så som Strindberg ska framföras – på en intim teater. Ett gammalt stall som har förvandlats till en sekelskiftessalong. Scenografin leder oss 2010-talsåskådare vid handen, och placerar oss i tiden. Detta i ett stall, i Skottorp!

Jag såg Dödsdansen på Dramaten häromåret. Det var en avskalad scenografi som endast andades ”low budget”. I Skottorp får vi färdas bakåt till Strindbergs tid, tillika med fantastiska skådespelarprestationer av Johannes Brost, Henrik Norman och Görel Crona. Och så husan, som jag tror har skrivits till. Hon gestaltas underfundigt av Anders Axelsson. En suverän föreställning.image002

Nej, det är inte så enkelt att man kan avfärda Strindberg som ”kvinnohataren”. Dödsdansen, liksom Fadren, Fordringsägare och Fröken Julie, handlar om maktbalansen mellan man och kvinna. Kampen böljar, fram och tillbaka. Än är det mannen, än kvinnan, som har övertaget.

Men: kvinnan kan föda barn – det kan inte mannen. Mannen sliter för brödfödan för att försörja kvinnan och en klase ungar. Tänk om det inte är han som är far till barnen???? Det är det som är kvinnans övertag – enligt Strindberg.

Ibsen (Ett dockhem, Gengångare och Hedda Gabler) handlar också om maktkampen i parförhållandet. Allt skrevs under den tid som var Sixtens och Lyckas gemensamma liv – dvs de senare decennierna av 1800-talet. Kampen mellan könen.

Dorthe Sondrup Andersen skriver i ”Kærlighed i klunketiden” ( 2009):

Infolge tidens førende skuespilsforfattere består det interessante nemlig ikke i forholdet mellem Sixten Sparre og elskerinden, men derimod i forholdet mellem hr. og fru Sixten Sparre.

Dorthe Sondrup Andersens bok kan inte nog rekommenderas till den som intresserar sig för tidens tendenser i Norden kring 1880-1900.