… önskas med Lyckas symbol: fyrklöver. Man kan ju alltid hoppas!
kloka ord
Viktig devis!
Full fart framåt! Pass på så att du inte ….
Reykjavik 5 september:
— Springer man för fort framåt är det risk att man tappar det man har i fickorna! Så sa den trevliga innehavaren av hannesarholt.is/dansk/, ett hus från 1900-talets första decennium, som hon och hennes make varsamt restaurerat. Skälet: Reykjaviks och Islands utveckling in i den moderna tiden har gått i raketfart. Risken är att man blir fartblind och tappar kontakten med det man hade (i fickorna), det vill säga historien. Därför, menade hon, är det viktigt att minnas bakåt.
Reykjavik vid slutet av 1800-talet var bara Rökviken. Så här såg det ut på den tiden. Det var då, när Lycka levde stillsamt i ett Vetlanda som också gick mot moderna tider:
”Hildurshus vid Nordanstig” 1898, Benedikt Gröndal (1826-1907). Benedikt var samtida med Carlos Natividad Adlercreutz, Lyckas far. Staden har rusat in i det moderna. Se här ”Reykjaviks hamn”, målad av Lovisa Matthiasdottir (1917-2000) år 1991:
Spännande att komma till Island igen. Senast jag var här var för tio år sedan, och jag känner inte igen mig i staden! Kanske springer man så snabbt att man tappar det man har i fickorna? Nej förresten, inte riktigt. Vi bor här, vid Vesturgata:
Det är precis sig likt. Vi bor vid andra huset till vänster på bilden, som målades 1931 av Gunnlaugur Scheving (1904-1972).
Skönt att något är som det var, så att man kan påminna sig om vad det är man har i fickorna!
Bilderna togs på museet Kjarvalsstadir. Här finns så många fina museer!
Vi är här på en resa i de isländska sagornas spår, med Sagomuseet i Ljungby. Så temat är BERÄTTANDE. Härberättar en bild hur solen spred guld över hela Reyjkavik i morse. Utsikt från fönstret på Vesturgata:
Respekt för anfäderna?
1889, samma år som Sixten stack med Elvira, startades Bergdala glasbruk. Där, och på alla de andra glasbruken i östra Småland, har en stolt tradition av svenskt hantverk framställts i över hundra år. Nu är det slut på de flesta bruken (vilket gestaltas på ett enastående sätt i föreställningen ”Glasjesus” byteatern.se/forestallningar/sommar-2014/sommarteater som jag såg igår. Gertrud Larsson – tänk om man kunde skriva manus som hon! Komik och tragik på samma gång, genialiskt!).
Men på Bergdala och Skruv och något bruk till kämpar man vidare.
Bergdala, som drivs av en kines (så märkligt kan historien utveckla sig), tillverkade i morse glaset till den snygga utomhuslampan http://webshop.gysinge.nu/products.php?product=Funkis%2C-utomhuslampa som man tycker är så dyr. När man ser hur den tillverkas förstår man faktiskt. Hantverk blir vackert. Men det tar tid.
Bergdala bed & breakfast rekommenderas! Det var trevligt att bo i glasmästarbostaden, vakna på natten och se fabriksskorstenen stå mörk i fullmånens sken, för att sedan äta en god frukost efter att ha snackat med dem som arbetar i hyttan.
Vilken fin devis: ”Begrunda och respektera våra fäders gärningar”. Fast… det förstås…. jag vet inte riktigt om just jag kan begrunda och respektera min anfaders gärningar. Inte om det är Sixten jag tänker på….
Men jag begrundar och respekterar min anmoder Lyckas gärningar – det gör jag!
Konflikter
Sommaren 2014 har bjudit på underbart väder och fina dagar. Ändå har det varit svårt att njuta. Rapporterna om vad som händer i Gaza och i Syrien plågar – hur ska det någonsin bli fred? Vi små människor, med våra korta liv – att vi inte kan klara att leva i sämja.
Kanske är det så här enkelt, i grunden:
Tavlan hänger i det lilla ”skipperhjemmet” (skepparhem) på Tåsinge museum i Danmark, det som hyser utställningen om Elvira och Sixten. www.taasinge-museum.dk
Vad 91 år kan göra ….
Hej Luitgard! Så olika våra liv är!
Medan du gick snärjd i samhällets konventioner och snörd i din korsett, går jag i linne, shorts och sandaler, som 64 åring (du blev ju inte ens 64!), på en dansk folkhögskola tillsammans med andra glada, mogna människor och lär mig nya saker. Idag har min kurskompis och jag färdigställt ett bildspel om ”Gud og djævelen” till exempel.
Det ska visas om en stund, för alla kursisterna.
Det skiljer inte ens hundra år på våra liv. Och bara två länkar, i kedjan av generationer! Jag brukar tänka på oss två när jag stiger av tåget i Båstad. Där finns ett staket som består av en tjock kätting. Då ser jag framför mig: Luitgard, Märta, Casimir, Kathinka…
Och så mina barn och barnbarn. I en lång ”rekke” (for at snakke dansk) – en rekke som hør sammen.
På tal om Båstad: i nyaste Magasin Båstad, sidorna 28-30, kan man läsa om dig, Lycka. Och om mig. Den som inte har tillgång till Magasinet i tryckt form kan hitta det här: www.magasinbastad.se
S:t Hans=Johannes=midsommarafton. Men varför häxor?
Idag är det den riktiga midsommarafton. Danskarna håller fast vid traditioner mer än vi, så om en stund ska jag cykla till Søby på 1. skulpturrunda, 2. S:t Hansfirande och bål. Vi tänker kanske på målningen från Skagen, midsommarbålet där Marie Krøyer, hennes älskare Hannes Alfvén och make P. S. Krøyer står på stranden i Skagen.
Och jag undrar: gick Sixten och Elvira till bål i Christiansminde i Svendborg, den här kvällen för 125 år sedan?
Men nutida danska bål har en häxa på toppen. Hemma hos Hanne i Svendborg mötte jag grannen häromdagen. Hon var i full färd med att förbereda midsommarfirandet. En människostor docka, fylld av halm, med sydda vårtor i ansiktet. Märkligt för oss, som har häxor till påsk. Vad har häxor med midsommar att göra? Här en massa intressant läsning www.historie-online.dk/special/sankthans/index.htm
Att ta vara på livet
För varje år känns det allt viktigare: att ta vara på livet, inte slarva bort det som Sixten gjorde.
Imorron är det den 1 juni, och Kajenns dikt plockas fram:
Var glad min vän åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första!
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra!