I början kunde jag inte få nog av pestinformation. Alla rekommenderade Albert Camus, Björn Olsen och Hanne-Vibeke Holst. Nu är jag mätt, jag vill läsa om annat.
Men tipset om Holst stannade kvar och jag plockade fram underhållande ”Min mosters migrän”. Ett tips till den som har missat – hög igenkänningsfaktor! Här ett exempel:
Exakt beskrivning av Bo Widerbergs romantiserade skildring i hallonrött och bokskogsgrönt!
Nu har jag startat ett instagramkonto om Sixten, om hans liv och om dramat 1889. Där, och i boken som kommer längre fram i sommar kan man läsa om hur det VERKLIGEN var.
”Vacker var han, utav börd : Sixten Sparre, mannen som mördade Elvira Madigan”, Ekström&Garay, 2020.
Återigen visades Bo Widerbergs film ”Elvira Madigan” i SVT igår. De måste ha fått den billigt, med fritt antal visningar? Eller också anser tablåläggaren att den är så sevärd att den förtjänar repris på repris på repris…. Filmen finns också på svtplay.se/video/4254849/elvira-madigan/elvira-madigan-avsnitt-1
Kul för mig är när det blir ringar på vattnet. Som t ex detta trevliga brev – tack för det!
Hej Kathinka!
Jag har just sett filmen om din fars morfar. Jag har sett den för länge sen dvs när den var ny och var då som 20-åring berörd av kärlekshistorien. Nu när jag såg den så många år senare blev jag upprörd över hur män kan uppfattas som hjältar i mångtydiga historier. Även om hela skildringen kan tolkas på ett helt annat sätt. Så jag började förstås googla på historien och blev så glad när jag hittade dig och din bok! Som jag nu har beställt på mitt bibliotek och ska läsa med stort intresse!
Imorgon är det Släktforskningens dag. Här i Halmstad firas den med intressant föredrag av författaren Karin Edvall på Stadsbiblioteket. Det inleds med förfilm kl 14. Då blir det premiärvisning på den film jag pysslat med de senaste veckorna.
En släkthistoria där ”kiosken vid Savoy, Malmö” spelar en viss roll.
Ännu en sorglig historia, även om Kerstin, filmens huvudperson, kallar den sin ”solskenshistoria”. ”Efter regn kommer solsken” är filmens musikaliska tema – på speldosa.
På tal om Båstad – Bo Widerberg bodde sina sista år där – och på tal om Elvira Madigan. På promenad i Malmö, min gamla hemstad, igår kväll noterade jag allt som kommit till sedan min tid. T ex den fina intallationen på bron vid Södertull.
En lång rad av skor från bemärkta skåningar. Trätofflor för Edvard Persson till exempel.
Och där, i raden av skor, fanns också Bo Widerbergs.
Så klart – han var ju Kvarteret Korpens enastående skildrare! Elvira Madigan, däremot, målar han upp som en ca 11-årig flicka som dansar fram över ängarna, i jakt på fjärilar. Kass kvinnoskildring!
I min bok och mina föredrag berättar jag om hur det var när min far Casimir gick på bio 1943 och såg det årets stora kärleksfilm, Elvira Madigan. Den historien finns på sidan 220.
Tänk att Ulf Peder Olrog – pekoralets, i den goda meningen, mästare – till skilland från Sixten vars alster i poesiboken ”I bunden form”, 1887, bara kunde kallas ”praktpekoral” – diktade (1945) om hur adjunkt Rosenblom bjöd servitrisen Fröken Märta (vilken tillfällighet, samma namn som Sixtens dotter!) på bio där man gav ”Elvira Madigan” med Eva Henning och Åke Ohberg i de bärande rollerna. ”Han följde henne hem och utanför hennes port sjöng han, het av plötslig kärlek, följande romans”:Klicka på bilden för större storlek.
Eva Henning som Elvira Madigan och Åke Ohmark som ”greve Christian” i filmen från 1943:
Att boken hittat sin läsare, som dessutom uppskattar den – det känns som att få ett fång rosor. Eller ännu hellre: så vackra tulpaner som jag fick häromkvällen vid föredraget på teaterföreningen Hallarnas årsmöte:
Igår kom ”rosor” från Frankrike i mejlboxen. Sven, som bor i regionen Aquitaine, skriver under ämnet ”Din bok Sorgeliga saker hände”:
Hej Kathinka,
Det är med stort intresse jag nyligen läst din bok ”Sorgliga saker hände”.
I december förra året besökte jag Regionmuseet i Kristianstad i samband med ett hembygdsprojekt i Färingtofta i norra Skåne. På vägen ut strosade jag en stund genom museets lilla butik. På en hylla upptäckte jag din bok.
Historien om Elvira Madigan och Sixten Sparre blev mig bekant genom Bo Widerbergs film från 1967. Filmens musiktema, Mozarts pianokoncert 21, är mycket vacker och rentav gripande i filmens sammanhang. Men redan då, i min avlägsna ungdoms dagar, tyckte jag att det fattades en viktig del av historien i filmen. Sixten hade ju en fru, men hon nämndes knappast alls i filmen. Om jag minns rätt kom en av Sixtens vänner på besök i Danmark och försökte resonera med honom. Vännen nämnde att Sixtens fru försökt ta livet av sig genom att dränka sig. Vännen blev bryskt avvisad av Sixten.
Tack vare din bok har nu de felande viktiga pusselbiten kommit på plats. Historien om Sixten och Elvira blir härigenom mer nyanserad. Sammanhanget utvidgas. Tvivel på den renodlade kärlekshistorien uppstår, även om medierna tycker om att förhärliga till förvridning. Sixten framstår i en betygligt mindre fördelaktig dager. Konsekvenserna för den övergivna familjen kan bara inte viftas bort som ovidkommande för den renodlade kärlekshistorien. Och Sixtens alla skulder? Ingen vacker bild här. Inte heller att han tog med sig ett minimum av kläder till Danmark, men däremot en pistol med 6 skarpa skott.
Frågan är om Sixten i själva verket bedrog inte bara en, men två kvinnor:Luitgard och Elvira.
Din bok har på ett värdefullt sätt kompleteratt den förskönade historien. Den får läsaren att tänka efter. För det ska du ha stort tack. Det gäller att inte låta sig bländas av vad som oftast presenteras som en underbart vacker men tragisk kärlekshistoria. Verkligen såg annorlunda ut.
Med varma hälsningar från ett vårligt Frankrike
PS.
Sofie däremot, ”klipp-och klistra-specialisten”, har ännu inte hört av sig, trots att jag bett henne mejla. Hennes intresse för det militära blomstrar på bildbloggen om Sixten och Elvira, sedan hon hittat dalregementetsmuseer.se/03_Samlingar/05_fotografier/2012/2012_11_nov/1897.htm. Här klipper hon friskt om militära manövrar i Dalarna, åtta år efter skånske Sixtens död.
På tal om det:
ännu ett klipp från ett mejl häromdagen – a propos Sofies scannande och publicerande av mina bilder, utan att ange källa:
Var ska det sluta? Nätet är gratis (eller)! Även om jag glömt att låsa ytterdörren får du inte länsa mitt hus. Problemet är att det görs så öppet, den som tar i mitt hus hittar jag kanske aldrig, men här görs det offentligt på nytt (och kanske med en ny upphovsman?)
Upphovsrätt (och källkritik) behöver det undervisas mycket om!
Att ge ut en bok har varit en berikande erfarenhet. Inblicken i bokutgivningens villkor, ja – men allra roligast de kontakter som uppstått. Och så reaktioner från läsare. Häromkvällen, när jag var på konsert, var det flera som dök på mig och ville kommentera.
Mest förvånad blev jag över Kerstins ord. Hon är en bit över 80 och hade fått boken i julklapp av sin dotter. Kerstin var överförtjust. ”Den där sången (och så sjöng hon skillingtrycket) har man ju sjungit många gånger, men inte trodde jag att det var SANT!”
Idag var det dags för Elvira-dagen i Båstad. Först filmen av Bo Widerberg (gammal båstadbo), sedan min berättelse.Fin liten biograf i Båstad: scalabio.se/ ! Stolarna i foajén kommer ursprungligen från Intiman i Malmö. Den vackra ridån kommer från Ingmar Bergmans barndomsbiograf Fågel Blå i Stockholm, och väggarna i salongen pryds av affischer från filmer av Bo Widerberg (som levde sina sista år i Båstad).
Det hela avrundades med lunch på Elvira-tema på restaurang ”Grodlår och timjan”. Den lilla bistron med röd- och vitrutiga dukar var full till sista plats och rätten som bars in var – så klart – dansk flæskesteg med rødkål, æblemos og flæskesvær. Långt från filmens hungrande tu, men vällagat och gott som bara den.
Eftermiddagste med ”elefantöron” på Continental, där Visans Vänner hade konsert, avrundade en trevlig dag i Båstad.
Väggarna i salongen på Biograf Scala pryds av affischer från några filmer av Bo Widerberg.
Widerbergs filmer har återkommit på repertoaren genom åren. Bland annat har ”Elvira Madigan” visats som utomhusbio i Båstad, ljumma kvällar i juli.
Nu visas den igen, på lördag på biografen vid torget vid kyrkan.
Välkommen! På lördag serveras såväl den söta romantiska som den svarta sanna versionen av dramat. Plus god mat på ”Grodlår och timjan”, likaledes vid torget med utsikt över Laholmsbukten.
