På tal om TV

Idag igen – för vilken gång i ordningen? – sänds Widerbergs film ”Elvira Madigan” i SVT 1.IMG_3703

Och den 3 nov 16.15, i UR Samtiden i Kunskapskanalen, kan man alltså ta del av en annan version av ”den vidunderlige kærlighedshistorie” – mina resultat av närstudien av det hela, ur hustrun Luitgards perspektiv.

Släktforskning i Kunskapskanalen

Släktforskardagarnas föredrag visas i Kunskapskanalen – UR Samtiden. Kan ses efter sändning i UR Play.

Lördag 31 oktober

12.15 Att släktforska sig till istiden 

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs har grävt i sin släkts historia. Genom dagens DNA-teknik har hon kunnat spåra förfäder ända till istiden. Här berättar hon om jägare, bönder och vikingar, om grott-målningar och om Doggerland som sjönk i havet.

13.20 Svenska slavar i Nordafrika 

När svenska skepp seglade till Medelhavet under slutet av 1600-talet utsatte sig många svenska sjömän för enorma faror. Tusentals blev tillfångatagna och såldes som slavar i Nordafrika, berättar här historikern och författaren Joachim Östlund.

Tisdag 3 november 

15.30-17.00 Släktforskardagarna 2015 

15.30 Min europeiska familj 

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs berättar med hjälp av sitt eget DNA Europas historia på ett nytt sätt. Hon har lyckats få svar på frågor om sitt ursprung, och hitta släktingar långt tillbaka i tiden. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

16.15 Sorgerliga saker hände 

Kathinka Lindhe har skrivit en bok om sin farsmorfar, Sixten Sparre. Den traditionella berättelsen om Sixten Sparre och Elvira Madigan som återges i främst skillingtrycket ”Sorgerliga saker hända” får nytt ljus efter Kathinka Lindes sökande i arkiven. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Onsdag 4 november 

14.00-16.40 Släktforskardagarna 2015 

14.00 Ett gods – en värld 

Än i dag finns många gods men livet på dem har förändrats. Karin Lindvall, etnolog och museichef i Södermanland berättar om livet på godset för 150 år sedan, och vilka olika roller som fanns där. Alla hade sin plats på godset och de sociala gränserna var tydliga. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

14.35 Torpare, statare och backstugusittare 

Kalle Bäck är professor i historia och har skrivit mycket om vardagslivet för de ”små” människornas. Här berättar han om torpare, statare och backstugusittare. Hur de levde, försörjde sig och varför de till sist försvann. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

15.15 Saltets pris 

Joachim Östlund har studerat hur svenskar såldes som slavar i Nordafrika under 1600-1700-talen och hur svenska skepp deltog i handel med afrikanska slavar i medelhavet. Här berättar han om sina fynd. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

15.55 Pionjärerna på Fogelstad 

Ulrika Knutsson berättar utifrån sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott, om pionjärerna i Fogelstadsgruppen. Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad bedrevs på herrgården med samma namn. Den fungerade även som ett socialt nätverk efter att kurserna hade upphört. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

Torsdag 5 november 

14.00-15.30 Släktforskardagarna 2015 

14.00 Släktforska med DNA 

Vi bär alla omkring på en tidsmaskin. Det berättar Peter Sjölund som är DNA-släktforskare. I varje individs DNA finns information om våra förfäder som kan säga väldigt mycket om varifrån vi kommer. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

14.35 Tid för det meningsfulla 

Vad är tid till för och varför uppfanns den? Professor emerita Bodil Jönsson reflekterar över tid och åldrande. Hon berättar vad vi kan göra för att få mer tid till det meningsfulla, där bland annat vård och omsorg spelar stor roll. Arrangör: Nyköping-Oxelösunds släktforskarförening.

I denna ljuva sommartid

vallmoDet är mitt i sommaren. Men igår kväll fick jag den första aningen om att vi går mot höst: en stjärnhimmel så klar var det längesedan man skådade. I huvudet hörde jag Evert Taubes strof ”träden skifta ren i rött och gull” och den där vemodiga känslan – snart är det höst! – infann sig.

elvira-madigan-en-droppe-follNu är det en ny dag. Trädgården bjuder på färska blommor efterhand, gräsmattan har aldrig varit så grön som i år.

Men det är kallt. Som sommaren 1889. 15-17 grader var vad termometern visade när Elvira och Sixten spatserade omkring på Tåsinge.

Hur var det just idag, den 17 juli, 1889? Klas Grönqvist redogör för dramat i adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065

Det börjar dra ihop sig till parets sista dygn tillsammans:

klasbok

Sankt Hans

Hemma igen efter midsommarfirande i Nordsjälland. Ja, dvs som svensk får man ju ta sig sin sill och sin nubbe en vanlig fredagkväll, danskarna firar midsommar vid den riktiga Johannesnatten.

Just vid den här tiden hade Sixten och Elvira det som bäst, sommaren 1889 (bortsett från att sommaren var som denna sommar: sval och grå och regnig). Än hade hotelldirektören på Hotel Svendborg inget att erinra mot att de bodde på kredit, än fanns lite pengar i börsen att förlusta sig med. Jag föreställer mig att de vid Sankt Hans promenerade ut till Christiansminde – Svendborgs plats för förlustelser. Säkert såg de på bålet:St hansOch säkert liknade det bålet som P S Krøyer målat. Det här Sankt Hansbålet brann på Skagens strand 1906. skagensmuseum.dk/samlingen/vaerkerne/ps-kroeyer/sankthansblus/

Visst, Drachman o Co samlades över tjugo år senare, men traditionen med St Hans var sig nog lik genom decennierna. Vad tänkte de, Sixten och Elvira, när de tittade in i lågorna?

Att bita ihop och gå vidare

Att hon orkade, stackars Laura Madigan! Först Elviras försvinnande, och sedan hennes död. Bara det skulle ju kunnat fälla mamma Laura. Men livet gick vidare och 1891 fick hon en dotter – som dog innan hon ens fyllt ett år. Och så, 1897 i Gävle, brann maken, John Madigan, inne.

Laura fortsatte att turnéra med cirkusen. Här en annons från Östersund år 1900:

FullSizeRenderEn enastående bedrift, tänker jag, att orka! Jag som annars mest har funderat över hur det kändes att vara Sixtens mamma, Adèle. Lauras liv var nog ännu mera kantat av sorg och svårigheter.

Hon levde sina sista år i Limhamn och dog där 1918. 40 år senare flyttade jag till Limhamn – allt går i cirklar….

”Bollnäs nästa!”

Idag, den 28 maj, klev Hedvig Jensen, alias Elvira Madigan, på tåget i Sundsvall. Året var 1889.lasarbild22_jpg_213817aPengar till biljetterna hade hon fått genom att, på Sixtens inrådan (är jag säker på), gå till pantbanken med sina smycken. På kvällen denna dag, den 28 maj, sammanstrålade de i Bollnäs. Det var första gången de var på tu man hand.stationen_1870-tal

Första natten tillsammans tillbringade de här, på Jernvägshotellet i Bollnäs.207695078_79467b69-6d43-4934-9f05-bd2ef6d3c40e (2)Det var hennes första dygn ensam, utanför cirkusvärlden. Hoppas, för Elviras skull, att det blev som hon drömt om. Resten blev det ju inte…

Två kvinnoliv som aldrig fick levas

Samma år, med anknytning till samma stad (Kristianstad) och med samma otroligt sorgliga öde. Två unga kvinnor, båda födda 1867, dödas brutalt 1889, i relationer som de inte hade kunnat tro annat än gott om. De blev lika gamla, Hanna nätt och jämt 22, Hedvig knappt 22.150px-Hanna_Johansdotter_(1867-1889)_EM_spejlvendt

sv.wikipedia.org/wiki/Yngsjömordet

om Hanna Johansdotter

sv.wikipedia.org/wiki/Elvira_Madigan

om Hedvig Jensen, med artistnamnet Elvira Madigan

Att ha en berättelse och vilja berätta den

Lycka omslag

Jag ville berätta historien, och jag ville göra det när det var 125 år sedan.

Hittills har 888 böcker  (av 900) sålts – varav ca 2oo till folkbiblioteken. Det betyder ju åtskilligt fler än 888 läsare – på Halmstads bibliotek t ex har boken varit utlånad (och reserverad) hela tiden.

Därutöver har jag hållit säkert 25 föredrag med i snitt 50 personer på varje. Åtminstone 1 250 personer har hittills hört berättelsen. Synd, egentligen, att jag inte hållit bättre koll. Minst 10 föredrag återstår.

Hur som helst: över 2000 personer har alltså tagit del av Lyckas version av det kända skillingtrycket. Det är förmodligen fler än om jag hade gjort ett radioprogram (vilket jag först tänkte).