Min vän Hans Christian

Snart juli månad –K i Odense och jag går fortfarande klädd i samma jacka som i mars på Fynresan. Vädret är ungefär detsamma nu som då. Det känns som en evighet sedan jag var och höll föredrag på Fyn-Tåsinge-Langeland, men ett roligt minne är det!

I Odense i mars passade jag på att besöka H C Andersens hus och barndomshem (lilla gula huset) och fick idén till höstens föredrag. H C:s liv är ju lika fascinerande som Lyckas – och jag kan ju inte hålla på och berätta om henne hur många gånger som helst. Så idag har jag sorterat bilder och skissat på ett upplägg till min nya föreläsning ”Den fule ankungen”.

För det var ju så det var – allt han skrev handlade om honom själv. Och den fula ankungen – det var han själv. Han kämpade verkligen för ett erkännande, och det fick han till sist. Jag vet inte hur många skulpturer jag har sett. En finns i Malaga, den här i hemstaden Odense:skulptur4

Sankt Hans

Hemma igen efter midsommarfirande i Nordsjälland. Ja, dvs som svensk får man ju ta sig sin sill och sin nubbe en vanlig fredagkväll, danskarna firar midsommar vid den riktiga Johannesnatten.

Just vid den här tiden hade Sixten och Elvira det som bäst, sommaren 1889 (bortsett från att sommaren var som denna sommar: sval och grå och regnig). Än hade hotelldirektören på Hotel Svendborg inget att erinra mot att de bodde på kredit, än fanns lite pengar i börsen att förlusta sig med. Jag föreställer mig att de vid Sankt Hans promenerade ut till Christiansminde – Svendborgs plats för förlustelser. Säkert såg de på bålet:St hansOch säkert liknade det bålet som P S Krøyer målat. Det här Sankt Hansbålet brann på Skagens strand 1906. skagensmuseum.dk/samlingen/vaerkerne/ps-kroeyer/sankthansblus/

Visst, Drachman o Co samlades över tjugo år senare, men traditionen med St Hans var sig nog lik genom decennierna. Vad tänkte de, Sixten och Elvira, när de tittade in i lågorna?

Och pistolen, full av smärta…..

Att ett 126 år gammalt mord ännu förmår att fängsla! Häromdagen, när jag var hos SPF Söndrumsvännerna och berättade, blev de så entusiasmerade att de ville ordna en bussresa ner till Svendborg och Tåsinge! Och visst finns där saker att se, för den som intresserar sig för ”den vidunderliga kærlighedshistorie”.

Mordplatsen, den ständigt blomstersmyckademordplatsen2Graven, den omgestaltade
grav1Det lilla fina museet i Bregningemuseumskylt1museum utställning2

Men ännu intressantare är själva Svendborg med sitt ”forsorgsmuseum”, en autentisk fattiggård där man känner in på bara kroppen hur det var att leva där. Men då har vi ju lämnat ”kærlighedshistorien” – och det är nog lika bra det. Nej, inga bussresor – Tåsinge ligger där det ligger, för den som vill dit.

 

Svendborg i mit hjerte

IMG_3187Kom på mig själv med att längta till Svendborg. Varje gång jag håller föredrag frågar jag om någon varit där – ganska  ofta har någon varit på museet på Tåsinge. Men Svendborg! Åk dit, det är ju en pärla. Lige ved det sydfynske øhav – ja, det er dejligt! Jag saknar att inte ha någon resa planerad dit.

Längst ner på gatan ovan: Svendborg hotel och det beryktade tornværelset. Alltså hotellet där Sixten lämnade en nota på 288 kr – ett ”forhold som i vor tid ville blive betegnet som bedrageri” som poliskommisarien Anders Enevig säger. Han berättar också att Elvira i Sundsvall, före flykten, hade ”pantsat en del Guld-Gestane for et beløb af 348 kr”. Dessa Elviras pengar fick bekosta resan, som enligt Enevigs beräkning gick på ca 200 kr.

150 kr var vad de sedan hade att leva på – Sixten hade inga pengar. Precis som man sjunger i skillingtrycket…. ”men se slut var deras pengar, ingenting att leva av”.

100 svenska kronor 1889 motsvarar 6061 kronor i 2010 års värde. Lätt att räkna ut på historia.se/Jamforelsepris.htm

Å ena sidan – och å andra

Hämtat från mejlboxen senaste dygnet:

Sofie – hon som scannade många, många bilder från min bok och lade ut dem på nätet som sina – gör en pudel och tar bort hela albumet från Google plus. Angående min bok ”Sorgeliga saker” skriver hon:

Jag var besviken på din bok och det var därför jag inte hänvisade till den, delvis därför att jag inte så öppet ville peka ut den. Jag skulle önskat att den vore betydligt mera opartisk. Sanningen är ju oftast olika nyanser av grått och inte totalt vitt eller svart.

Det kan ju också vara missledande att skriva i första person i dagboksform som påhittad prosa utan att först tydligt ange att det inte är riktiga dagboksanteckningar, vilket lätt kan antas då det är en släkting som skriver boken. En del läser kanske inte slutet på boken och är inte så kunniga i ämnet.

Detta är ju hennes egen åsikt – helt OK att lägga ut. (Men tankar ….. inte finns de bevarade. Rubriken ”Lycka tänker” är väl tydlig nog? Eller?). Om böcker kan vi tycka mycket, och dessutom mycket olika. Många har ju tyckt precis tvärtemot Sofie om min bok, vilket ju visar att den är intressant. Karin i Kalmar tyckte så här härförleden:

Nu har jag läst din bok och är helt imponerad av den: innehåll, bilder, layout,  ja hela boken var en njutning, som jag sträckläste en natt, när jag inte kunde sova.

Och ännu en kommentar som visar hur olika vi tycker:

Jag tycker att delen med den fiktiva bloggen gör att du lyfter bokens kvalité ytterligare. En mycket bra bok som tvingar läsaren att själv tänka och inte få allt serverat i knät. En aktiv läsare är en bättre läsare. Så varför ska du delge allt? Det är ju ingen forskningsartikel? Tack Kathinka för en mycket fin och intressant bok.

I mejlboxen idag kom respons från Danmark. Å så kul! Föredragen var ju verkligen svensk-danska, både till innehåll och framförande (på min hjemmelavede dansk).IMG_2736

Svenska Eva i Rudkøbing skriver: 1000 tack för et fantastiskt bra föredrag! Mina kolleger blev helt berusade, och är det fortfarande, av din energi och männsklighet!

Och Birgitte skriver och ger samtidigt en länk (den var något för Sofie!!!!):

https://www.youtube.com/watch?v=B30wl0u7HPQ
 
Kære Kathinka!
 
Tusind tak for en hyggelig aften på Landet bibliotek! Jeg glæder mig til at læse din bog om Elvira og Sixten!
Jeg kom til at tænke på Dræsinebanden og deres sang, den er også rigtig smuk.
Jeg vil snarest tage en tur på museet og se deres udstilling, for det er jo en sag der til alle tider har været kendt af mennesker på Sydfyn.
Håber ikke, at det er sidste gang, at du har holdt et foredrag på disse kanter. Kunne ønske at min familie også fik denne dejlig oplevelse, at høre dig fortælle med et arrangement og humor, der bare var helt fantastisk.
 
Sender dig de bedste tanker!
 Mange hilsner 
Birgitte Kramme 

Och jag blir så glad! Vilka härliga människor jag mötte i det sydfynske!!!! Tak alle!

Danmark – elskede Danmark!

Affischer, broschyrer och förhandsinfo i tidningarna – de är duktiga på sånt i Danmark.IMG_3063

Därför blev det också fulla hus! I Landet bibliotek 25 marsIMG_3242
IMG_3221

 

i Lunde-Kirkeby fordagforening 24 mars

och Fordragforeningen i Rudkøbing på Langeland 26 mars
IMG_3251Vilken publik! Alla var så intresserade. Och jag mötte såväl oldebarnet till ”hun som smurgte Sixtens og Elviras madpakke” och oldebarnet till Karen Clausen, som var den som tillsammans med sin dotter Maren Kristine (vars dotter jag nu alltså träffade) fann liken i juli 1889.

IMG_3240Ih, hvor har jeg dog haft glæde af den bog! Och att jag gjorde allvar av planerna på att ge ut den! Alla dessa möten med trevliga människor! Spännande också att få uppleva hur den här typen av arrangemang går till i vårt grannland. Mera plats för umgänge och ”hygge” med öl/kaffe. Ett föredrag i Danmark är uppdelat i två 45-60 minuterspass med en rejäl paus i mitten.

IMG_3249
Boken finns till försäljning på museet i Svendborg. Såväl i shopen som i webshopen

svendborgmuseum.dk/shop/index.php?id_product=92&controller=product

 

Våren är här – oavsett väder!

I vårmånaden mars är det många födelsedagar som firas. Här har det varit tårta och firande i ett, med början i Laholm i går facebook.com/laholmsbibliotek?fref=nf och nytt födelsedagsfirande härhemma idag.

Nu packar jag roll-uppen och bildspelet och ger mig av till fina Svendborg.IMG_2238 Föreläsningar om Sixten ”in situ”: Kirkeby, Landet och Langeland. Yes! Det blir spænnende!

Minnesstenar, gravplattor och stenläggning

L gravLyckas gravsten på Vetlanda kyrkogård, fotograferad den 16 mars 2013. Bilden brukar vara den sista i mitt bildspel vid föredragen, och nästan varje gång är det någon som reagerar starkt över att hon, den svikna, ligger under en sprucken stenplatta med nästan oläslig text. Han, svikaren, har fått ”ett monument” rest över sig därnere på Tåsinge.

Om alla turerna kring graven på Landet kirkegaard skriver Dines Bogø initierat här (synd bara att bilderna är lite förvrängda) denkorteavis.dk/2013/72720/

Mordplatsen

mordplatsväg1Jo, apropos mordplatsen. Den är väl utmärkt nuförtiden.

Platsen som förut bara hade beskrivningen ”vid de tre tujatræer” är nu enkel att finna. Skogen är röjd och stenar med pilar markerar vägen. Allt för att turisterna ska kunna fylla sin semester med upplevelsen av den ”vidunderlige kærlighedshistorie”.

Och så själva mordplatsen. Då, 1889, var den bland nässlor och ogräs. Fortfarande 2005, när jag var där första gången, fick man slå sig fram. Mörkt och oländigt var det. Nu ser det ut så här, sommartid. Snart ska jag kolla hur det ser ut på vintern. Är platsen lika magisk då?mordplatsen2

Blomster vid stenen?

Håller så smått på och plockar lite med vad som ska tas med till Danmark på den lilla föreläsningsturnén. Och tankarna vandrar till Tåsinge. Varje gång jag har varit vid ”mindestenen” – den speciella naturstenen som markerar platsen för dubbelmorden 1889 – har där legat en bukett färska blommor.

Undrar om det bara är sommartid, ett turistfenomen? Vi får se – kanske blir det tid att kolla den här gången också:stenkort