Boken om Sixten Sparre och hans liv har tagits emot fantastiskt väl – det är en fröjd att känna att han nu möter världen. Här kan man till exempel läsa om honom på https://www.omnible.se/r/10325536884084829526
Och vill man inte läsa pappersbok – ja, då har Pascal Wibe läst in på njutbart sätt:
Väldigt trevligt att bli inbjuden till Bua bibliotek på författarkväll igår. Intresserad publik, trevligt välkomnande och fikapaus i mitten av föredraget. Det var riktigt roligt.
Biblioteksränderna går aldrig ur på mig. Min första bibbla var Malmö Stadsbibliotek. På den tiden kunde en sexåring gå ensam genom Slottsparken, från Erikstorpsgatan och ända bort till biblioteket och barnavdelningen på första våningen. Den var en kopia av vuxenavdelningen – samma indelning i olika ämnesområden och också en läsesal för barn. Långa rader av pulpeter. Längst fram satt en bibliotekarie och hade uppsikt (som en nutida skrivsal på högskolan!). Endast läskunniga barn hade tillträde – detta kontrollerades av damen där framme. Man fick ta med EN bok, och läsa en snutt för att visa att man behärskade läsningens konst. Jag ville så gärna sitta i den där salen. I rummet utanför stavade jag mig fram, så som mor hade förklarat. ”Man ljudar” bokstäverna. Jag ljudade och ljudade och rätt vad det var kom det fram ett ord. Så ett till, och ett till. Jag stormade fram och läste för tanten och fick inträde i den åtråvärda salen.
Fäbodfrukosten under ovikenveckan.se var den egentliga anledningen till att jag åkte upp till mina rötter i Ovikenbygden i veckan som gick. hembygd.se/aktivitet/id/20493/4-12-juli-fabodfrukost-serveras-kl-8-11-/ Tunnbröd, messmör, grynost, tjockmjölk, getost …. mums!
Att vara med om evenemanget Ovikenveckan var, så klart, syftet. Tangokonsert, teater om tattare och många möten med trevliga jämtar. Men också att bidra till frukosten. Min släkting och jag bakade de speciella ugnsrånen som serverades till kaffet:
Att komma till Storsjöbygden var viktigt för mig. Har det med åldern att göra? Pusselbitar faller på plats, man ser sig själv och sin samhörighet med dem som levat före. Härifrån kom alla mina släktingar på mors sida, här bodde Sixtens och Lyckas barn, dottern Märta (min farmor och hela hennes familj) och sonen Eric (medan han var militär).
Besöket i Östersund-Frösön-Oviken inleddes med en lugn stund på Östersunds vackra bibliotek.
Där, på tidskriftsavdelningen, läste jag 
och hittade mitt föredrag i augusti omnämnt. Kul!
Nu, efter drygt ett år, har boken om Lycka blivit hyllvärmare på biblioteket i Laholm. Där har den har lite svårare att finna sina läsare – fackavdelningen (biografier) används inte lika flitigt som hyllorna för skönlitteratur.
På Halmstads bibliotek är boken fortsatt utlånad och reserverad. Och så lever den ju sitt eget liv, bland annat i de föredrag jag håller. Nästa gång på Släktforskardagarna i Nyköping sfd2015.se
Döm om min förvåning. Lycka och jag har fått ”Stora hallen”, den med plats för 500-700!
Jag ville berätta historien, och jag ville göra det när det var 125 år sedan.
Hittills har 888 böcker (av 900) sålts – varav ca 2oo till folkbiblioteken. Det betyder ju åtskilligt fler än 888 läsare – på Halmstads bibliotek t ex har boken varit utlånad (och reserverad) hela tiden.
Därutöver har jag hållit säkert 25 föredrag med i snitt 50 personer på varje. Åtminstone 1 250 personer har hittills hört berättelsen. Synd, egentligen, att jag inte hållit bättre koll. Minst 10 föredrag återstår.
Hur som helst: över 2000 personer har alltså tagit del av Lyckas version av det kända skillingtrycket. Det är förmodligen fler än om jag hade gjort ett radioprogram (vilket jag först tänkte).
Hämtat från mejlboxen senaste dygnet:
Sofie – hon som scannade många, många bilder från min bok och lade ut dem på nätet som sina – gör en pudel och tar bort hela albumet från Google plus. Angående min bok ”Sorgeliga saker” skriver hon:
Jag var besviken på din bok och det var därför jag inte hänvisade till den, delvis därför att jag inte så öppet ville peka ut den. Jag skulle önskat att den vore betydligt mera opartisk. Sanningen är ju oftast olika nyanser av grått och inte totalt vitt eller svart.
Det kan ju också vara missledande att skriva i första person i dagboksform som påhittad prosa utan att först tydligt ange att det inte är riktiga dagboksanteckningar, vilket lätt kan antas då det är en släkting som skriver boken. En del läser kanske inte slutet på boken och är inte så kunniga i ämnet.
Detta är ju hennes egen åsikt – helt OK att lägga ut. (Men tankar ….. inte finns de bevarade. Rubriken ”Lycka tänker” är väl tydlig nog? Eller?). Om böcker kan vi tycka mycket, och dessutom mycket olika. Många har ju tyckt precis tvärtemot Sofie om min bok, vilket ju visar att den är intressant. Karin i Kalmar tyckte så här härförleden:
Nu har jag läst din bok och är helt imponerad av den: innehåll, bilder, layout, ja hela boken var en njutning, som jag sträckläste en natt, när jag inte kunde sova.
Och ännu en kommentar som visar hur olika vi tycker:
Jag tycker att delen med den fiktiva bloggen gör att du lyfter bokens kvalité ytterligare. En mycket bra bok som tvingar läsaren att själv tänka och inte få allt serverat i knät. En aktiv läsare är en bättre läsare. Så varför ska du delge allt? Det är ju ingen forskningsartikel? Tack Kathinka för en mycket fin och intressant bok.
I mejlboxen idag kom respons från Danmark. Å så kul! Föredragen var ju verkligen svensk-danska, både till innehåll och framförande (på min hjemmelavede dansk).
Svenska Eva i Rudkøbing skriver: 1000 tack för et fantastiskt bra föredrag! Mina kolleger blev helt berusade, och är det fortfarande, av din energi och männsklighet!
Och Birgitte skriver och ger samtidigt en länk (den var något för Sofie!!!!):
https://www.youtube.com/watch?v=B30wl0u7HPQ
Kære Kathinka!
Tusind tak for en hyggelig aften på Landet bibliotek! Jeg glæder mig til at læse din bog om Elvira og Sixten!
Jeg kom til at tænke på Dræsinebanden og deres sang, den er også rigtig smuk.
Jeg vil snarest tage en tur på museet og se deres udstilling, for det er jo en sag der til alle tider har været kendt af mennesker på Sydfyn.
Håber ikke, at det er sidste gang, at du har holdt et foredrag på disse kanter. Kunne ønske at min familie også fik denne dejlig oplevelse, at høre dig fortælle med et arrangement og humor, der bare var helt fantastisk.
Sender dig de bedste tanker!
Mange hilsner
Birgitte Kramme
Och jag blir så glad! Vilka härliga människor jag mötte i det sydfynske!!!! Tak alle!
Affischer, broschyrer och förhandsinfo i tidningarna – de är duktiga på sånt i Danmark.
Därför blev det också fulla hus! I Landet bibliotek 25 mars
i Lunde-Kirkeby fordagforening 24 mars
och Fordragforeningen i Rudkøbing på Langeland 26 mars
Vilken publik! Alla var så intresserade. Och jag mötte såväl oldebarnet till ”hun som smurgte Sixtens og Elviras madpakke” och oldebarnet till Karen Clausen, som var den som tillsammans med sin dotter Maren Kristine (vars dotter jag nu alltså träffade) fann liken i juli 1889.
Ih, hvor har jeg dog haft glæde af den bog! Och att jag gjorde allvar av planerna på att ge ut den! Alla dessa möten med trevliga människor! Spännande också att få uppleva hur den här typen av arrangemang går till i vårt grannland. Mera plats för umgänge och ”hygge” med öl/kaffe. Ett föredrag i Danmark är uppdelat i två 45-60 minuterspass med en rejäl paus i mitten.
Boken finns till försäljning på museet i Svendborg. Såväl i shopen som i webshopen
svendborgmuseum.dk/shop/index.php?id_product=92&controller=product
I vårmånaden mars är det många födelsedagar som firas. Här har det varit tårta och firande i ett, med början i Laholm i går facebook.com/laholmsbibliotek?fref=nf och nytt födelsedagsfirande härhemma idag.
Nu packar jag roll-uppen och bildspelet och ger mig av till fina Svendborg.
Föreläsningar om Sixten ”in situ”: Kirkeby, Landet och Langeland. Yes! Det blir spænnende!
Hej!
Din bok Sorgeliga saker hände, utgiven på Utblick Media, 2014, har blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning som inte kan läsa tryckt text. ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har därför glädjen att meddela att MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) har gjort denna bok tillgänglig som talbok.
Så inleddes brevet som damp ner igår. 
Utmärkt – fler kan läsa boken, även om de missar Stefans fina layout. Men berättelsen i sig passar som talbok, många av dem som lyssnar på talböcker är äldre och tillhör den generation, som många gånger har hört historien om Elvira och Sixten.
legimus.se/work/details?workId=8743a894-b296-4bf2-93f3-a3ba00688e73
Här kan man provlyssna. Marika Bergström läser ett kort stycke. Hon läser mycket bra! För mig var det en upplevelse att lyssna.
På Stadsbiblioteket i Halmstad idag: halländsk bokmässa. Massor av folk. Intresserade människor, positiva och glada. Några sa till och med: ”mycket bättre än i Göteborg. Där är bara stim och stoj – här får man ju tillfälle till samtal”.
Vi, över 40 utställare, var där redan kl 9. regionhalland.se/kultur/vara-arbetsomraden/vara-arbetsomraden/regionbibliotek-halland/skrivande-och-medier/hallandsk-bokmassa/medverkande/
Det hela avslutades (men hade faktiskt kunnat pågå längre, om man ser till intresset) kl 16. Nu är man rätt trött i fötterna. Men roligt var det med alla möten och nya bekantskaper!
Jag, som inte är så van vid att arrangera och dekorera, hade lånat gammalt julpynt från Elviras antik på Kungsgatan. Den här lille gossen fick ge julstämning från Lyckas tid.