Month: juli 2017

Mot Vetlanda!

by // // No Comments

Härlig dag! Sol, vindstilla och med datorn under parasollet. Har funderat över vad jag ska säga ”På scenkanten” i Vetlanda i övermorgon, och också bestämt vilken växt som ska planteras på Luitgards grav. Taklökar i olika former. En vacker växt, sammanhållen och koncentrerad. Precis som Lycka själv. Taklöken breder inte ut sig okontrollerat = den kan stå där på kyrkogården i Vetlanda, samlad och koncentrerad. En god representant för Luitgard som klarade sig själv.

Det ska bli roligt att komma till Luitgards stad, med hennes berättelse! https://www.vetlandaposten.se/article/intressanta-historier-fran-scenkanten-de-sommarpratar-i-vetlanda-jag-har-varit-och-gravt/

 

Gotovetlanda

by // // No Comments

Konstig sommar. På något vis går man och väntar på att den väl ska komma igång snart. Jag har badat en gång, i förra veckan i Bjärnum. Idag tog jag en promenad längs havet, mitt på dagen, iklädd yllekofta (den 25 juli!).

Men, snart är det augusti. Kanske kommer värmen då? Hoppas iallafall på sol den 2 augusti framåt kvällen – då ska jag sommarprata från Scenkanten i Vetlanda. https://www.destinationvetlanda.se/sv/sommarprat

Den scenen tror jag faktiskt ligger nästan exakt på den plats där Lycka bodde (huset rivet nu, biblioteket ligger där). Det ska bli kul att komma till Vetlanda igen – denna gång en tid på året som medger plantering av något på Lyckas grav. Funderar på vad…. men vad som helst blir bättre än som det är nu. Ingenting.

Här, på Uplanda herregård utanför Vetlanda vistades Luitgard och barnen sommartid på 1880-talet. Härifrån skrev hon sina brev till storebror Carl, sommaren 1889. Mer om dem den 2 augusti från scenkanten!

Hej Österlen, igen!

by // // No Comments

Min syster Maria och jag – vi tog vägen om Carlos och anmodern Luitgard (Lyckas föräldrar) – alltså deras grav i Rörum, där de vilar tillsammans med dottern Eleonora (Nora, eller Nuttan) – imorse, på väg till Österlens museum i Simrishamn.

Tack ”Österlen berättar”, och tack engagerade Lena Alebo. Museet i Simrishamn är en pärla! Särskilt denna förmiddag under taksparrarna längst upp i huset. Tjugofem entusiastiska och intresserade seminariedeltagare, och så Susanna Alakoski och hennes man Mats Söderlund, samlades för att fundera över detta:

Själv deltog jag med en ny version av berättelsen om Lycka – nu med hennes egen röst infogad i historien om vad som hände i juli 1889. Snacka om primärkälla! ”Det som berättas från hjärtat går rätt in i hjärtat” konstaterade vi på seminariet. Det märktes i luften denna söndagsmorgon på berättarfestens sista dag. Luitgards ord går rakt in, nästan så att håren reser sig på armarna. Och alla, till min förvåning (eftersom publiken inte var 70+), klämde i när jag tog upp skillingtrycket. Det är verkligen väl förankrat !

IMG_1861

Tack alla för en mycket givande dag – er entusiasm gjorde mig glad! Och tack Susanna och Mats för pepp! Jag kör på!

ps. nästa gång jag berättar Luitgards historia i hennes hemtrakter blir den 14 nov i Färlöv!