Vår anmoder Luitgard

Tänk vad jag har undrat över vår anmoder Luitgard – alltså Luitgard Alfrida Emilia Colliander. Här är hon – jag tog en bild idag hemma hos min släkting Gustaf. Vi hade en ovanligt trevlig lunch! Det var han och hans fru och så ytterligare två av Luitgards avkommor och jag. Den längsta lunch jag varit på, den varade från  13 till 19 och timmarna flög fram. Vi lade lite pussel av skärvor av kunskaper om tidigare länkar i vår familjekedja. De fogades samman och för mig, som haft så lite av släktumgänge i mitt liv, var det en högtidsstund.

Tänk att Luitgard fanns förevigad som fotografi! Jag som alltid undrat hur hon såg ut.

Hon dog i januari 1859. Då hade hon just fött sitt tredje barn, Luitgard (som fick smeknamnet Lycka). Med tanke på midjan måste bilden vara tagen före somm aren 1858.

En dagerrotypi sv.wikipedia.org/wiki/Dagerrotypi – den tidigaste formen av fotografering.FullSizeRender

Luitgard Colliander, född 3 okt 1832, var barn nummer fem till tidigare akademiapotekaren Carl Erland Colliander. När Luitgard föddes var hennes far godsägare på Bjeresjöholm i Ystad. Han odlade läkeväxter. Så lönsamt var det, att som apotekare förse hela landet med läkeväxter (många gick ju inte att odla norrut), att han gjorde sig en stor förmögenhet. Det var delar av den, som allmänt kallades den ”collianderska förmögenheten”, som utgjorde hemgiften för dottern Luitgard, f 1859, när hon stod brud i Kristianstad 1880 – då, när hon blev fru Sixten Sparre. Och hennes make plöstligt kom på grön kvist. Igen, efter de ”smala” och svåra satansåren från 1867 och framåt. Nu kunde han återigen leva som det anstod en man av hans klass!

Kommentera