Väldigt trevligt att bli inbjuden till Bua bibliotek på författarkväll igår. Intresserad publik, trevligt välkomnande och fikapaus i mitten av föredraget. Det var riktigt roligt.

Biblioteksränderna går aldrig ur på mig. Min första bibbla var Malmö Stadsbibliotek. På den tiden kunde en sexåring gå ensam genom Slottsparken, från Erikstorpsgatan och ända bort till biblioteket och barnavdelningen på första våningen. Den var en kopia av vuxenavdelningen – samma indelning i olika ämnesområden och också en läsesal för barn. Långa rader av pulpeter. Längst fram satt en bibliotekarie och hade uppsikt (som en nutida skrivsal på högskolan!). Endast läskunniga barn hade tillträde – detta kontrollerades av damen där framme. Man fick ta med EN bok, och läsa en snutt för att visa att man behärskade läsningens konst. Jag ville så gärna sitta i den där salen. I rummet utanför stavade jag mig fram, så som mor hade förklarat. ”Man ljudar” bokstäverna. Jag ljudade och ljudade och rätt vad det var kom det fram ett ord. Så ett till, och ett till. Jag stormade fram och läste för tanten och fick inträde i den åtråvärda salen.