Lycka och jag – och Elvira – på stora scenen vid Släktforskardagarna på Rosvalla i Nyköping.
Siv Bergenek tog bilderna. Tack för dem – kul att se hur det såg ut!
Month: augusti 2015
Argsinte Carlos log säkert….
Vardag igen. Småregn, grått och lugn och ro – totalt annorlunda mot Nyköpings solsken, hets och jäkt på Släktforskardagarna. Det är ju så med mässor, man blir utpumpad. Men fylld! Och självklart var det roligt att få vara med, att hålla föredrag och dessutom bli filmad för UR.
Roligast var mötet med släktingar på Lyckas sida. Att vi möts så här långt efteråt. Det har hänt flera gånger i samband med föredragen – folk kommer fram och är befryndade på något vis. Igår t ex mötte jag en man vars faster varit husa i min fars familj. Och en vars farmorsmor varit husa hos min farmorsmor Lycka! Tidigare har jag ju träffat barnbarnsbarnet till Sixtens adjutant, och i Danmark barnbarnsbarnet till kvinnan som bredde smörgåsarna till Sixtens och Elviras sista matsäck. Och så min fyrmänning, nyfunnen, på Sparresidan. Han har en hel bunt med brev från Sixtens mor, där hon bekymrar sig om sin son. Det har varit glädjefyllda och intressanta möten.
Nu i Nyköping fick jag träffa Lyckas storebrors barnbarn, utomordentligt trevligt. Vi har alla Carlos Natividad, den argsinte halvcolombianen, som anfader. Och när solen flödade över Rosvalla i Nyköping fick jag en stark känsla: Carlos var inte alls arg denna dag. Han gladdes åt att se oss i våra ivriga samtal om honom och släkten.
Hej Nyköping!
Vilken fin liten stad! Och idag utflykt i det sörmländska landskapet (på tiden! Jag har ju knappt varit i Sörmland sedan jag föddes här för 65 år sedan). Nynäs, Ludgo och en unik karolineruniform (en av endast tre bevarade) ska studeras. Och nu drar det igång, berättar Sörmlands Nyheter idag:
Överallt i stan affischeras det. Så kul det känns att vara en av de 33!
Blindvisor, kåklåtar och arbetslösas visor
Just nu kretsar mycket av min tid kring visor i skillingtryck. Förbereder för allsång vid föredraget på Släktforskardagarna på söndag, läser korrektur på en kamrats bok om skillingtryck och snart är det dags för nya radioserien ”Utanförskapets röster” där jag är programledare. sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=4369&artikel=6240367 Programmen sänds i P2 och är rundabordssamtal med forskarna Stefan Bohman, Karin Strand och Dan Lundberg. Mycket trevligt samarbete!
Släktregistret
Sommaren går mot sitt slut – idag lär vara sista ”värmedagen” och det ska bli mera normala temperaturer. Slut på den sydländska njutningen alltså. Jag förbereder bildspel till det som skulle vara slutpunkten för såväl sommaren som mitt bokprojekt: Släktforskardagana i Nyköping sfd2015.se
Vilket ger upphov till många tankar om släktleden bakåt. Finske poeten Jouni Inkala (f. 1966) skildrar det fint i dikten ”Sukutiedosto” (Släktregistret) ur samlingen Sarveisaikoja (Horntider):
Längs min haka löper mina förfäders plogfåra
och i min ögongrop hugger min farmor ved.
Jag finns, men bara därför,
att inte farfars föräldrar gav upp ens då
när frosten tog säden i hela mellersta Österbotten
såsom passionen tog det Rom som somnat i lågorna.
De röda blodkropparna i mina ådror
står i djup skuld till seklerna, som bar oss
liksom stödfoten bar
det ljudlösa familjefotografiet i sin ram.
Jag lyfter tyngder med mina biceps
för att inte ett enda bröd blev kvarlämnat i farmors ugn
då, i rättan tid.
För att inte ett enda barn, på spartanskt maner,
lämnades att dö i bergen.
Med nöjda steg går jag mot servicestationen
därför att farfars farfar en gång
lyckades rädda husets enda ko undan juverinflammationen.
Allt hos mig är verklig skuld
och mitt hjärta har ingenting att betala med
ty slagens ekon förmår inte komma tillbaka.
I en katedral av björk och tall
Tystnad. Det enda som hörs är en och annan fluga, knattret från datorns tangenter och hur morgonens regn droppar från träden runtom. Solen bryter igenom och jag försöker gjuta liv i min anmoder Kristina, generationskamrat med Lycka. Allt i deras liv skilde sig åt. Ekonomiska förutsättningar, socialt sammanhang och vardag. Medan Lycka var änka hade Kristina två oäkta barn med olika fäder.
Ändå finns mycket som förenar de båda ensamstående tvåbarnsmammorna. En sorg och en längtan kom att dominera bådas liv. Här, hos Veronica Grönte på www.forfattarskola.se, på gränsen mellan Småland/Skåne/Blekinge, försöker jag få Kristina att framträda ur historiens dimmor. Bilden med Kristina och hennes barn är tagen ca 1900.
Res dig upp, Kristina, från fotografens stol!
Följ med mig en stund så att jag får lära känna dig!
