Den som är satt i skuld är icke fri

by Kathinka // 30 juni 2015 // No Comments

I mina föredrag brukar jag ta skulderna till sadelmakarna som exempel. Sixten hade en skuld hos en sadelmakare i Spånga på 80 kronor (=5000 idag).

Och också en till sadelmakare Dahlman i Köpenhamn på samma summa. Jag brukar säga att jag tror att han ville ha lite elegantare grejor och därför åkte till det mera kontinentala Köpenhamn för att skaffa sadel.

Döm om in förvåning när min bror i Köpenhamn skickade de här bilderna. Firman existerar än! Den ligger på Fortunstræde nära ”Magtens Bolig” Christiansborg. Dit gick Sixten alltså, för att utrusta sig med det senaste, det mest moderna i ridutstyrsel.

Vilken ironi! Fortunstræde – fru Fortunas gata …

Av sadelmager-dahlman.dk/historie.html framgår precis det jag trodde. Det var här de kungliga och de förnämsta och mest förmögna beställde sitt ”rideudstyr”. Och så Sixten med de galanta vanorna.Ur en bouppteckning från 1800-talet går det att läsa ut mycket. Men inte trodde jag att någon av butikerna fanns kvar, ännu i vår tid. Nu vet jag, här på Fortunstræde gick Sixten ner i källaren.

Min vän Hans Christian

by Kathinka // 27 juni 2015 // No Comments

Snart juli månad – och jag går fortfarande klädd i samma jacka som i mars på Fynresan. Vädret är ungefär detsamma nu som då. Det känns som en evighet sedan jag var och höll föredrag på Fyn-Tåsinge-Langeland, men ett roligt minne är det!

I Odense i mars passade jag på att besöka H C Andersens hus och barndomshem (lilla gula huset) och fick idén till höstens föredrag. H C:s liv är ju lika fascinerande som Lyckas – och jag kan ju inte hålla på och berätta om henne hur många gånger som helst. Så idag har jag sorterat bilder och skissat på ett upplägg till min nya föreläsning ”Den fule ankungen”.

För det var ju så det var – allt han skrev handlade om honom själv. Och den fula ankungen – det var han själv. Han kämpade verkligen för ett erkännande, och det fick han till sist. Jag vet inte hur många skulpturer jag har sett. En finns i Malaga, den här i hemstaden Odense:

Avkonterfejade syskon

by Kathinka // 26 juni 2015 // No Comments

Ateljéfotografernas porträtt vid 1880-talet visar finklädda människor mot en fond. Den ska ge illusionen av verklighet. Som till exempel när syskonen Adlercreutz, Luitgard, Eleonora och Carl, går till fotograf Emma Lundgren i Hvetlanda 1898. Lycka är 38 år och har varit änka i åtta år.Visst ser det ut som om de satt mitt i en susande lövskog? Och med riktiga pelare….

Resdamm

by Kathinka // 25 juni 2015 // No Comments

När mormor och morfar kom med tåg från Stockholm på besök till oss i Malmö, var alltid det första mormor sa: ”Nu måste vi tvätta av oss resdammet”. Hon, själv född 1890, använde ett uttryck från 1800-talet. Då kunde man nog verkligen bli dammig när man reste!

Numera är det kanske inte dammet som stör – mera gnisslande tåg som inte kommer i tid. Men det har funkat fint på sista tiden, då jag har flängt en hel del. Nu senast till vackra Fredensborg,slottet som vid förra sekelskiftet var platsen för mäktiga mäns semestrar. Kung Kristian IX kallades ju ”Europas svärfar” eftersom hans många barn var ingifta i de europeiska kungahusen. Ett av barnen var prinsessan Alexandra som nämns i min bok – hon som blev trendsättare vad gällde hårmode och var den som fick Lycka att klippa sig i den nya (för Lycka missklädsamma) korta frisyren. Mer om de danska kungligheter som bebodde Fredensborg kan man läsa här sv.wikipedia.org/wiki/Kristian_IX_av_Danmark

En som också besökt Fredensborg och liksom jag gillade det var H C Andersen. Han bodde inte på slottet, men här, på huvudgatanSnart ska jag ut och bli lite resdammig igen – dags att åka till Oviken på släktforskningsrunda.

Sankt Hans

by Kathinka // 21 juni 2015 // No Comments

Hemma igen efter midsommarfirande i Nordsjälland. Ja, dvs som svensk får man ju ta sig sin sill och sin nubbe en vanlig fredagkväll, danskarna firar midsommar vid den riktiga Johannesnatten.

Just vid den här tiden hade Sixten och Elvira det som bäst, sommaren 1889 (bortsett från att sommaren var som denna sommar: sval och grå och regnig). Än hade hotelldirektören på Hotel Svendborg inget att erinra mot att de bodde på kredit, än fanns lite pengar i börsen att förlusta sig med. Jag föreställer mig att de vid Sankt Hans promenerade ut till Christiansminde – Svendborgs plats för förlustelser. Säkert såg de på bålet:Och säkert liknade det bålet som P S Krøyer målat. Det här Sankt Hansbålet brann på Skagens strand 1906. skagensmuseum.dk/samlingen/vaerkerne/ps-kroeyer/sankthansblus/

Visst, Drachman o Co samlades över tjugo år senare, men traditionen med St Hans var sig nog lik genom decennierna. Vad tänkte de, Sixten och Elvira, när de tittade in i lågorna?

Tack Riddarhuset!

by Kathinka // 17 juni 2015 // No Comments

Ja, inte själva huset riddarhuset.se

Men tack för kulturstödet ni gav till min bok, ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”.

Utan ert stöd hade det varit svårt att få affären att gå ihop – att ge sig på bokutgivning är ingen lukrativ affär, som vissa tycks tro. Ert syfte var ju att stötta:

”projekt som avser Riddarhuset som byggnad eller organisation eller projekt som rör personer med anknytning till Ridderskapet och adeln, företrädesvis av historisk art”

Titeln på min bok är ett citat från Lyckas tankar, hennes reaktion på visan i skillingtrycket som spreds som en löpeld över Sverige bara en vecka efter Sixtens död.

Narcissos

by Kathinka // 17 juni 2015 // No Comments

Magnus Enckells bild av Narcissos (1912). Visar den Sixtens psyke? Jag tror det, efter den diskussion som vi hade på Dan Andersson sällskapets vårträff, och efter artikeln (den i och för sig förenklade, men ändå) i tidningen Metro igår.

Narcissistens kännetecken:

1. överlägsen – blåser upp sina egna bedrifter (en Snoilskys diktarlike!)

2. utåtriktad, men oempatisk. Sällskapsmänniska och karismatisk. Men bryr sig inte om andras känslor (det är omvittnat vilken glad gamäng Sixten var. Jag är övertygad om att jag skulle gillat honom om vi vore på samma fest!)

3. säker på sin sak – även sånt han inte behärskar (vill ”impa”. Här har jag inga bevis, men tror nog att det stämmer på Sixten. Han ville märkas i mängden)

4. svårt att erkänna misstag – skyller ifrån sig (jag vet verkligen inte om Sixten skyllde ifrån sig. Men jag har levat nära andra narcissister och vet att detta är typiskt, nästan det första tecknet)

5. söker uppmärksamhet (att t ex iscensätta sin död…?)

6. tar sig friheter – anser sig överlägsen och utvald och har därför större rättigheter (t ex rätten att leva på stor fot!)

mera: sv.wikipedia.org/wiki/Narcissism

Sixten, käre Sixten – nog var du narcissist! Felfostrad, bortskämd förste son i en familj som först hade det gott ställt, men sedan – efter konkursen – fick dra åt svångremmen. Enligt punkt 6 tog du dig friheten att kompensera dig. Det gick ju bra sedan du fått dispositionen till Lyckas feta hemgift. Värre blev det när du hade förbrukat den. Du forstatte, enligt punkt 6, att konsumera och till sist hade du nått vägs ände. Självmordet var det som återstod, och det iscensatte du, enligt punkt 5.

Men glad och spirituell – det var du. I sällskapslivet….

Nu som då…

by Kathinka // 10 juni 2015 // No Comments

Vissa saker är sig lika genom århundradena. Ett lantligt landskap kan upplevas som likadant nu som då (fast det är det förmodligen inte – det är nog mycket mera igenvuxet). Klassisk musik (spelas nog fortare nu än då). Trädgårdsodling, att påta i jorden:

Men det är klart – det var nog inte samma folk som hade skit under naglarna då, som nu. Men sallad, spenat och morötter – de växer. På samma sätt i rader, så här på försommaren, när de nu äntligen kommit igång.

Att bita ihop och gå vidare

by Kathinka // 8 juni 2015 // No Comments

Att hon orkade, stackars Laura Madigan! Först Elviras försvinnande, och sedan hennes död. Bara det skulle ju kunnat fälla mamma Laura. Men livet gick vidare och 1891 fick hon en dotter – som dog innan hon ens fyllt ett år. Och så, 1897 i Gävle, brann maken, John Madigan, inne.

Laura fortsatte att turnéra med cirkusen. Här en annons från Östersund år 1900:

En enastående bedrift, tänker jag, att orka! Jag som annars mest har funderat över hur det kändes att vara Sixtens mamma, Adèle. Lauras liv var nog ännu mera kantat av sorg och svårigheter.

Hon levde sina sista år i Limhamn och dog där 1918. 40 år senare flyttade jag till Limhamn – allt går i cirklar….

Summarn kummar

by Kathinka // 2 juni 2015 // No Comments

Släktforskardagarna i Nyköping, där jag medverkar 30 augusti, får bli avslutningen av sommaren. Sedan kommer september med hösten och med Vuxenskolans satsning på inspirationsföreläsnignar om släktforskning. De halländska släktforskarnas tidning påminner i senaste numret:Men innan dess ska det väl bli sommar? Även om det inte känns (13 grader, grått och blåst), så är vi redan inne på dag två av de hundra sommardagarna som Cayenne (Caj Lundgren) diktar om:

Hundra sommardagar

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.