Författaren Klas Grönqvist gjorde mig glad. Han hade hittat en dikt som Sixten skrivit om sin dotter, min farmor. Den kändes också passande, just nu i björksprickningens tid.

Jag blev så glad – Sixten hade alltså lite faderskänslor ändå!

Här kommer slutet av dikten, det som grusade min glädje:I lövsprickningens tid 1887 (det år då diktsamlingen kom ut i november) var Märta, Sixtens dotter och min farmor, fyra och ett halvt år. Där grusades den illusionen! Fasen också – aldrig hittar jag något som gör att jag kan känna med dig, Sixten!