Stadsarkivet i Helsingborg

Där var intresset på topp! 85 personer bänkade sig i Stadsarkivets hörsal under takbjälkarna.IMG_2682Historien om den stilige löjtnanten och cirkusprinsessan intresserar ju alltid, men här fanns också frågor och påpekanden som fördjupade det hela. Det var en fröjd att få berätta:IMG_2685

Men, jag märkte att historien måste koncentreras lite mer – tiden går, och ska jag hinna få med alla detaljer på slutet, ja – då får jag inte bubbla på för mycket i början. Idag ska jag fila lite på det, inför mötet med Torpa föreläsningsförening i morron. Det är ett trevligt ställe, precis på gränsen mellan Halland och Småland.

Kanske är torpaborna lika pratsugna efteråt som de vetgiriga helsingborgarna?IMG_2688IMG_2693IMG_2696

Det våras – snart kommer cirkusen till stan

Som barn älskade jag cirkus. På 60-talet hängde jag runt tältet på Stadionområdet i Malmö, när cirkusen kom till stan på våren. Det var en fläkt av världen utanför – dofter, främmande språk och människor som var annorlunda än vi. Kanske kunde man få klappa djuren?

Dock gick vi aldrig på cirkus, vi i vår familj. Det hade nog inte med minnet av Elvira Madigan att göra. Snarare var det en ekonomisk fråga.

Som vuxen och förälder har jag inte försummat många tillfällen att gå på cirkus. När man sitter under tältduken är det som om tiden stått stilla – cirkus är alltid cirkus. Visserligen utan vilda djur nuförtiden, men med mycket skickligare artister.

Och atmosfären! Mycket är som det alltid har varit. Till och med formuleringar på affischer ser jag, när jag jämför Cirkus Madigan annons från 1888 och den nutida Cirkus Madigans affisch från 2010-talet. Kom, kom! Tältet bliver väl uppvärmt!

IMG_0979

IMG_2968

Dagens dikt

Hur ofta rimmar vi nuförtiden? Kanske när man ska sätta in en annons om ”uppvaktning undanbedes”: ” Ni kan era gratulationer spara, jag kommer inte att hemma vara”. 

På Sixtens tid gnetades det med rimmen. Det var en förmåga som uppskattades i umgängeslivet. Men att skriva tillfällighetsverser var inte helt enkelt, förstår man av följande vers:

dikt a

Ty lyran der i hvarje rad, så rent melodiskt klingar

en sång så enkel och så glad, och lätt som lärkans vingar ….

Det var nog en ren njutning för den gode Sixten att få till rimmen. För oss blir det mest ett rabblande av ord och fraser. Men vilken handstil!

Här kommer slutet på dikten, signerad – så som han alltid gjorde –  -e.

dikt b

En märkesdag

portletResourcesIdag har boken ”Sorgeliga saker” för första gången inte längre någon som står i kö på Halmstads bibliotek. Som längst var kön 19 reservationer. Nu är listan av folk som beställt boken avbetad.

Det tog nio månader – lika lång tid som det tog att skriva den. Snart kan boken bara stå där och locka den som botaniserar i hyllan – precis det som var mitt mål. Vad jag inte kunde föreställa mig då, det var alla de vänliga ord och alla de kontakter som boken har givit mig.

Sann glädje!