”Denna dagen, ett liv” lär det stå i hallen till Ellen Keys Strand. Det är ju också titeln på den nyutkomna biografin om Astrid Lindgren. Kanske var det därför citatet dök upp i mitt huvud på Krösatåget på väg hem från Jönköping i veckan som gick?
Hur som helst – dagen i Jönköping hos min nyfunne fyrmänning blev oförglömlig. Förutom trevligt umgänge ägnade vi oss åt att sjunka tillbaka till 1800-talet i den stora brevsamling från släkten Sparre som han har. Vår gemensamme anfader är Fredrik Sigge Sparre (1778-1827), farfar till Sixten.
Jag som undrat så över Sixtens mamma Adéle. Vad tänkte hon om sin äldste son? Här kunde jag läsa hennes brev till svägerskan Maria.
I januari 1878 – två år innan Sixten gifte sig med Lycka, tio år innan Sixten såg Elvira första gången – skriver hon och är bekymrad. Det är uppenbart att det är Sixten hon syftar på. Något har hänt. ”Huru smärtsamt och sorgligt det är då barn icke skänker sina föräldrar annat än sorg och bekymmer!”
Man höll kontakten brevledes förr. Avstånden var långa, och breven mellan svägerskorna är många. Två år senare, 14 dagar efter bröllopet i Heliga Trefaldighetskyrkan 29 september 1880, skriver Adèle till sin svägerska igen:
Nu pustar mamma Adèle ut, Sixten är i hamn:
Dagen i Jönköping med min nyfunne frände – den var en djupdykning i seklerna. Vi gläntade på dörren till våra anfäders liv och det var en ny värld som öppnade sig.
