Denna dagen – en epok!

”Denna dagen, ett liv” lär det stå i hallen till Ellen Keys Strand. Det är ju också titeln på den nyutkomna biografin om Astrid Lindgren. Kanske var det därför citatet dök upp i mitt huvud på Krösatåget på väg hem från Jönköping i veckan som gick?

IMG_2961Hur som helst – dagen i Jönköping hos min nyfunne fyrmänning blev oförglömlig. Förutom trevligt umgänge ägnade vi oss åt att sjunka tillbaka till 1800-talet i den stora brevsamling från släkten Sparre som han har. Vår gemensamme anfader är Fredrik Sigge Sparre (1778-1827), farfar till Sixten.

Jag som undrat så över Sixtens mamma Adéle. Vad tänkte hon om sin äldste son? Här kunde jag läsa hennes brev till  svägerskan Maria.

I januari 1878 – två år innan Sixten gifte sig med Lycka, tio år innan Sixten såg Elvira första gången – skriver hon och är bekymrad. Det är uppenbart att det är Sixten hon syftar på. Något har hänt. ”Huru smärtsamt och sorgligt det är då barn icke skänker sina föräldrar annat än sorg och bekymmer!”

IMG_2962

Man höll kontakten brevledes förr. Avstånden var långa, och breven mellan svägerskorna är många. Två år senare, 14 dagar efter bröllopet i Heliga Trefaldighetskyrkan 29 september 1880, skriver Adèle till sin svägerska igen:

IMG_2963

 

Nu pustar mamma Adèle ut, Sixten är i hamn:IMG_2964

Dagen i Jönköping med min nyfunne frände – den var en djupdykning i seklerna. Vi gläntade på dörren till våra anfäders liv och det var en ny värld som öppnade sig.

Maskeradernas tid

Vi närmar oss fastetiden. Fortfarande, på kontinenten, är det maskeradernas tid. Hos oss förknippades förr maskerader med överklassen sv.wikipedia.org/wiki/Maskerad vilket den här bilden från senare delen av 1800-talet visar. Överklassens barn skolades in i umgängesmanéren. Bilden är tagen i Vetlandabarnfest033

och längst upp till höger (till vänster om ”pelaren”) ser vi Lyckas dotter Märta, min farmor. Hon kom att bli en sprudlande och festglad kvinna, trots stigmat hon bar på.

Så här roade man sig i militära kretsar i Östersund på 30-talet. Allra längst ut sitter A C Lindhe, Märtas man.Trea in i raden har vi Märta som säkert är en av dem som arrangerat den glada festen.

Jämför med fester idag – då är det fokus på maten. Mat, mat, mat – men inga girlander och roliga hattar! Och oftast inte dans och musik.

Märta maskerad075

Ros i oxveckorna

Mitt i sega januari, oxveckorna kallas det visst, kom ros från läsaren Margareta.

Wikipedia: Oxveckorna är, enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox-förleden. Oxveckor fanns alltså inte på Lyckas tid – då var det nog trögt och tungt lite alltsom oftast.

Med ord som dessa blir januari ljus och lätt:

image002Hej Kathinka!

 Har just i dag för en stund sedan avslutat din bok, ”Sorgeliga osv”. Jag har bara superlativer att säga om den, kunde inte sluta att läsa. Jag minns att jag sträckläste ”Barn 312” när jag var tonåring. Den följde mig en hel helg.

barn312Din bok läste jag ungefär på samma sätt. Jag har redan läst ut boken. Det brukar ta någon månad för mig annars. Denna gång tog det tre dagar.

Den har verkligen allt. Den är vacker, välskriven, både spännande, sorglig och underhållande helt igenom. Grattis!

 

Tänk ”Barn 312” – jag hade glömt den! Min kompis Birthe och jag turades om att köpa Allers där den gick som följetong. Året var ungefär 1962. Å, vad vi längtade till nästa vecka…..

Cliffhanger

Häromdagen delade jag med mig av ett av mina förfärliga gamla skillingtryck, det om de tre rubbade syskonen i Lautokeino.  Helena skriver: När jag läser texten till skillingtrycket så får jag känslan av att det borde finnas fler verser. Alldeles riktigt – jag missade att få med slutet. Det är ju det som är det RIKTIGT hemska. Varsågoda (inledningen till skillingtrycket finns längre ner, 18 jan).forts rubbade syskon219

Att vara förälder till en mördare

Håller du på med någon mer släktforskning, frågar folk. Njaä, jag har inte riktigt kommit igång. Den person som jag funderar mycket på är Sixtens mamma, Adèle Sparre. Hur kändes det för henne att bli mamma till en mördare som alla pratade om?

Adèle levde till 1909. I tjugo år bar hon skammen.c19912e3-a55a-403e-9a76-07dbcfab6574

Det har glatt mig att min bok ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig” har blivit så väl mottagen. Nu senast (det var på tiden, Kristianstadsbladet!) i måndags:
IMG_2646Men det allra roligaste, och det som jag inte hade väntat, är alla kontakter som jag fått. Via Klas Grönqvist, författare till boken ”Elvira Madigan : en droppe föll” adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065 har jag nu fått hittat en avlägsen släkting. Vi har båda anknytning till Sixten Sparres pappa Sigge Sparre:Sigge Sparre

Och döm om min förvåning – hos denne släkting finns brev från mamma Adèle, där hon oroar sig för det ena av sina fyra barn – nämligen Sixten! I nästa vecka är det jag som åker till Jönköping för att läsa gamla brev!

Musik som på Lyckas tid

10308908_863281433695321_835558085400406552_n

Helgen går i musikens tecken – musik som på Lyckas tid. Brassband, alltså ett band med enbart mässingsinstrument, kommer ursprungligen från England. Gruvarbetarna spelade tillsammans på fritiden. Brassband förknippas ju också med Frälsningsarmén och även arbetarrörelsen. Och naturligtvis militärmusik – alltså musik som säkert hördes i regementsstaden Kristianstad på 1880-talet under folkrörelsernas framväxt. Musik man blir glad av – hoppas Lycka blev det också!

Äntligen, Kristianstadsbladet!

Det tog tre kvarts år – men till sist presenteras boken om Sixten och Lycka idag i Sixtens egen tidning (Nyaste) Kristianstadsbladet.

Kathinka Lindhe: ”Sorgeliga saker hända”

Kathinka Lindhe, släkting till Sixten Sparre och Luitgard, den hustru som lämnades ensam med barnen, har närmat sig det välkända och romantiskt mytomspunna morddramat från 1800-talet med nya ögon. En välskriven och fascinerande bok, anser kulturskribenten Anders Bojs. 

kristianstadsbladet.se/kultur-noje/kathinka-lindhe-sorgeliga-saker-handa/

IMG_2641

 

Presshistoria

Pressen hade vid den här tiden inga etiska regler. Artiklar innehöll både namn och detaljer om hemska händelser och privata angelägenhet på ett sätt som idag känns mycket främmande.

Så sa historieprofessor Ann-Katrin Hatje i programmet Släktband idag.

Elisabeth Renström och hennes kollega Gunilla Nordlund hade valt infallsvinkeln ”skvallerpress” när historien om Sixten och Elvira skulle berättas. En mycket bra idé. Här är ett exempel på vad man kunde läsa i tidningarna sommaren 1889:

uppskakande1889

Sorgeliga saker

Det kom världens finaste kommentar igår. Helena skriver:

Min kärlek till skillingtryck väcktes redan när jag, som liten flicka under 1970-talet, satt bredvid min 10 år äldre syster när hon spelade Cittra. Hon sjöng och spelade skillingtryck eftersom de gör sig så bra på just Cittra.
Jag minns hur jag älskade de sorgliga och ibland tok-roliga texterna, och den kärleken har hållit i sig genom alla år.  Jag började samla på skillingtryck, och nu när jag är 42 år så har jag hunnit samla på mig en hel del.
Skillingtrycket ”Sorgeliga saker hända” har dock alltid lämnat en bitter eftersmak i min mun. Redan som liten reagerade jag på följande textrad; ”barn och maka hade han. Men från dessa nu han flydde med Elvira Madigan”. Jag berördes redan som liten mycket illa av det, och mina tankar gick till Sixtens ”barn och maka”. Genom åren har jag aldrig tyckt om just det skillingtrycket.
Min glädje och min iver blev mycket stor när jag läste att Sixtens barnbarns barn gett ut en bok med fokus på just Sixtens maka.
Jag kastade mig över den så fort jag fick hem den och redan samma kväll hade jag läst ut den. Så fantastisk! Så underbar! Så gripande!
Tack Kathinka för din fantastiska bok ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig”!

Med vänlig hälsning Helena
skillingtryck1210Skillingtrycken är fascinerande, särskilt de som vilar på verklig grund.

Och lyssnar man på texten så hör man, precis som Helena, vilka sorger som ligger bakom.

Konstigt, egentligen, att inte fler har tänkt som hon – tänkt på ”barn och maka”. Romantiken har legat som en rosa dimma över verklighetens sorg, skam och saknad.

Här ett annat – förskräckligt – exempel från 1914:skillingtryck2211