Generationer tillbaka – och framåt!

Kära Lycka!

Jag tänker på dig, och på hur vi står i relation till varandra. Jag är ditt barnbarnsbarn. Genom att jag aldrig lärde känna din dotter Märta, min farmor, känns du väldigt långt borta.

Samtidigt: häromåret firade vi jul ihop: min mor, mina barn och mitt första barnbarn. Alltså: mitt barnbarn Bo stod i samma relation till min mor Ulla som jag själv står i relation till Lycka. Som barnbarnsbarn.

Nu är mor borta. Bo har fått ett syskon som aldrig kommer att träffa min mor Ulla.

Men de är länkar i samma kedja – barnbarn,  barn, mor, mormor. Så är det. Vi hör ihop genom generationerna! Hoppas att lilla Beate, som idag var med på sin mors och fars femårsbröllopsfest, kommer att känna det! För mig, äldst (nästan) på festen idag, var det väldigt tydligt.

Man tänker inte på det förrän man står längst fram i ledet!

Kommentera