Malmö – min och Sixtens stad


Jag var en sväng till Malmö idag. Och kom att tänka på att det är 60 år sedan min familjs flyttlass gick från kajen vid Strandgatan i Halmstad till Malmö. Jag var fyra år och minns det tydligt: det var svårt att komma till det nybyggda barnrikehuset vid Kilian Zollsgatan. Jag pratade halländska (hallänningar kan inte säga R) och barnen på gården pratade skånska (och kunde verkligen säga R!). De tyckte att jag var löjlig.

Då ingrep en vuxen person, ”jobbegubben” i rutig flanellskjorta. Han höll just på att sätta upp staket runt gräsmattorna (det var på den tiden där var skyltar nestuckna: ”Gräsmattan får ej beträdas”) och han såg min belägenhet.

”Kom här”, sa han till den lilla förvirrade, nyinflyttade halländskan. ”Jag ska lära dig praota skånska”.

Jag följde med honom bakom husknuten och lyssnade med stora öron när han sa: ”Du ska saj så här: ”Risgrynsgröten roullar nerför berget Aourarat”. Berget Ararat – det var något som jag inte hade hört talas om, men jag upprepade vad han sa. Gång på gång. Och rätt vad det var kunde jag prata skånska!

Sedan dess är Malmö min stad – även om jag flyttade därifrån 1970. Men inte förrän nu, på senare år, har jag tänkt på att staden också var Sixtens. Idag gick jag i hans gamla kvarter, runt S:t Petri kyrka:IMG_2754

Här, där ”pittrahuset” ligger idag, bodde Sixten med familj på 1850-talet.

Kommentera