På krita i Kristianstad

butik handla på krita

På söndag beger jag mig till Sixtens och Lyckas stad. Föredrag om de ”Sorgeliga sakerna” som timade i staden för 125 år sedan.

Välkommen klockan 14 till Regionmuseet i Kristianstad. regionmuseet.se/kalendarium.htm

Inte visste jag som barn i Skåne att jag hade trådar dit! Jag levde i tron att mina rötter fanns i Jämtland – mor och far kom därifrån. Numera när jag besöker fina Kristianstad tänker jag mycket på Sixten och Lycka. Hur de promenerade på gatorna där och såg byggnader som jag kan se idag. På söndag ska jag kolla om huset till handlaren Pilo finns kvar. Här köptes det på krita – skulden var, vid Sixtens död, 350 kronor. Det motsvarar 19 000 kronor idag. Hur var det han sa, Göran Persson? ”Den som står i skuld är inte fri”.

A propå affisch

Visst är den fin, affischen till Malmö-operetten Elvira Madigan 1992. Texten, av George Malvius, serverade den gamla vanliga sirapen. Lycka och barnen förekom lite i skymundan på scenen. teaterelviraJag minns särskilt slutet. De låg där i skogen, Sixten och Elvira. Då släcktes ljuset och ett skott hördes. Och så ett till. Vem var det som höll i pistolen? Det var frågan som pjäsen lät publiken fundera på.

Ner med porträtten!

2..jpg-for-web-normalNu är hösten i full gång. Och med den ett antal föredrag om Sixten och Lycka. På lördag på bion i Båstad, på söndag på museet i Kristianstad och idag vid ett eftermiddagscafé i Martin Luthers kyrka här i Halmstad.

Första gången jag pratade om boken – det var på biblioteket i Svendborg i maj i år – hade jag med ett bildspel. Numera skippar jag bilderna. Berättelsen är så stark i sig, sa en lyssnare. Det behövs inte bilder. Puh! Skönt – då slipper man allt vad krånglande projektorer och anslutningssladdar heter. Idag har jag plockat ner familjeporträtten, de kan få följa med till föreläsningen. Men på söndag i Kristianstad, då blir det med bilder, liksom på Arkivens dag i Varberg 8 november.

Favorit i repris

LyckabokstapelInför lördagens ”Elvira Madigan”-filmvisning kombinerad med ”Sorgeliga saker hände”-presentation i Båstad.

Jag kan inte låta bli att reprisera den här länken. Min kollega Ann Jornéus på SR Halland gjorde en kul grej i samband med att boken kom ut: http://t.sr.se/1mgw648

Lycka till Widerbergs Båstad!

Båstad som filmstad förknippas med Bo Widerberg. Han levde sina sista år där.Elvira

filmibastad.se

Väggarna i salongen på Biograf Scala pryds av affischer från några filmer av Bo Widerberg.

Widerbergs filmer har återkommit på repertoaren genom åren. Bland annat har ”Elvira Madigan” visats som utomhusbio i Båstad, ljumma kvällar i juli.

Nu visas den igen, på lördag på biografen vid torget vid kyrkan.

Välkommen! På lördag serveras såväl den söta romantiska som den svarta sanna versionen av dramat. Plus god mat på ”Grodlår och timjan”, likaledes vid torget med utsikt över Laholmsbukten.

 

 

 

Svamp i Lyckas fotspår

En osedvanligt trevlig utflykt idag! Kosan styrdes till Bjärnum. Väldigt nära Lyckas Vankiva.

Här, på Vankiva sätesgård, bodde Lycka med familj när Lycka var mellan 14 och 15 år. De kom från Vetlanda 1873 och de flyttade till Kristianstad 1874. Idag fick jag lära mig att det heter Vannkiva. Inte Vaaaaankiva, som jag trodde.vankiva säteri1

På promenaden runt sjön Bjärlången i solsken fylldes korgen av trattkantareller.
Nu ska de rensas. IMG_2703Sedan ätas som soppa på Lyckas och Sixtens lysningsporslin.IMG_1918

Undrar om Lycka någonsin plockade svamp och åt? Det var ju inte självklart att man gjorde det, i gamla tider.

Här en intressant artikel om svampätandets  historia restaurang.se/kuriosum.php?id=18

Fel igen

Det pinsamma felet i litteraturlistan i min bok, titeln på Klas Grönqvists utmärkta bok  om Elvira Madigan: adlibris.com/se/bok/elvira-madigan-en-droppe-foll-9789175175065 ! Det dök upp igen igår, när jag uppdaterade bloggen med citatet om Elvira i reklamen.

Boken heter alltså: Elvira Madigan … en droppe föll. Ingenting annat!

Hur felet kunde uppstå två gånger förstår jag inte. I boken berodde det på att jag bara hört talas om Klas´ bok och missuppfattat titeln. Kanske för att den handlar om en händelse som känns så oerhört sorglig för denna lovande artist, en ung kvinna med hela livet framför sig.

Klas Grönqvist återger i sin bok (s 133) en artikel ur Skånska Aftonbladet 26 juli 1889. Den beskriver upptäckten av de två liken på Tåsinge:

”Ur damens högra kappficka framstack något hvitt. Läkaren tog upp det och det befans vara ett stycke hvitt papper, som synes hafva användts till omsvep för smörgåsar. Å papperets ena sida fans med blyerts skrifvet något, som jag efter en stunds granskning kunde tyda. Jag fann då följande blandning af svenska, tyska och danska:

En dropa fallt i sjönelvira-madigan-en-droppe-foll

Klang den blott sagta

Och stellet, der den full

omringedes von kretz till kretz

hvar var det der den fodes (faldt?)

och hvarifrån kom den?

der hvor ett lif blot

og blott en död, som komm

för att ervärfa sig et spår.

(resten otydligt)

nu hviler den igjen.

Hedevig

Förvirrat, sorgset och uppgivet. Gripande, om man lever sig in i historien. Då känns den där droppen som en tår. Det är nog då det blir fel. Droppen blir till tår men skall alltså vara en droppe, som faller i sjön. ”Elvira Madigan : en droppe föll …”.

Elvira i reklamens värld

Det finns och har funnits en hel del produkter som fått namn efter Elvira. Kammen är kanske ett lämpligt objekt med tanke på hennes enorma hårsvall. Hon lär ha hunnit slita ut åtskilliga kammar och hårborstar under sitt korta liv. Redan nån vecka efter sin död dök ju Elvira upp som samlarbild som följde med ett cigarettmärke; det är förresten just den bild av Elvira som du hade med i går. Att folk döpt sina hästar och hundar till ”Elvira Madigan” har jag också stött på exempel på. Här är några andra exempel jag sett:

Elvira Madigan-glas:

http://www.glasboden.nu/servisglas-sverige/kosta-boda/elvira-madigan/18

M/S Elvira Madigan:

MS Elvira Madigan

http://www.faktaomfartyg.se/pellworm_1930.htm

Elcykeln Elvira Madigan:

Elvira Madigan 24V, Classic, Cykelland

Reklamvykort för hotell Blå Dragonen i Umeå från mina samlingar. Jag förstår inte riktigt hur Elvira kommer in i sammanhanget. Sixten var ju i och för sig dragon, men det verkar ändå lite långsökt:
  
Vykort Blå Dragonen r2
Säkert finns det mycket annat som jag missat. Då har jag ändå inte nämnt alla filmer, pjäser, baletter, musikstycken, dikter och romaner som namngetts efter Elvira. Sixten, han blev tydligen bara en limpa …
Och så berättar han:
Jag minns inte om jag berättade att min bok numera finns som talbok. Också din bok tycks vara på gång:

Att kamma gullgul fläta….

Titta vad jag fick av en av åhörarna i konsthallen i Hishult:IMG_2701

Marie-Louise från Våxtorp har haft kemikalieaffär i hela sitt liv. Där sålde de ”Elvira Madigan-kammen”.

På förmiddagen idag, när Marie-Louise gjorde sig iordning för att gå till föreläsningen om Elvira Madigan, Sixten och mig råkade hon titta på sin kam. Elvira Madigan! Hon tvättade kammen, plockade en bukett blommor och tog kam och blommor med till föreläsningen och gav mig! Så otroligt omtänksamt!

Kammen måste vara ett unikum. Jag har aldrig tidigare sett någon produkt som hetat just ”Elvira Madigan” (Kathinka, däremot  är namnet på både strumpbyxor, monchichi-leksaker och kattsand!).

188907xx_Elvira_cigaret_bog_Elvira_Madigan_udgave_1978Förklaringen ges av nöjesjournalisten och cirkuskännaren Jan Richter. Han berättar att en medlem i cirkusfamiljen Madigan numera har rättigheterna till namnet ”Elvira Madigan”. ”Så att ingen döper en cigarett, parfym eller till och med deodorant till Elvira Madigan”, som Jan sa.

Nu är jag iallafall innehavare av en Elvira Madigan-kam – även om toupéstickan är bortbruten sedan länge – sånt trams höll inte Marie-Louise på med.

Men att det var just en kam som fick Elviras namn, det var inte så märkligt som man först kan tycka. J. L. Saxon, han som skrev skillingtrycket, ansåg att hon var oemotståndlig när hon hade sitt bloda hår upplöst. Enligt honom fanns inte EN karl bland åskådarna som inte tänkte ”Om jag finge linda detta hår kring min hals”.