Month: oktober 2014

På räls

by // // No Comments

Skärmavbild 2014-10-30 kl. 17.09.20Krösatåg, undrade någon. Och jag får tillfälle att lovsjunga den järnvägssträcka jag gillar bäst: Halmstad – Nässjö fvb SJ. Bästa anslutningen till Stockholm, mycket bättre än att ta Öresundståg till Göteborg fvb SJ. Lugnt och fint tuffar tåget på upp på det småländska höglandets mossar – ljust och luftigt sitter man med gott om plats på det hemtrevliga tåget. krosatagen.se

Krösatåget gå till Lyckas hemstad Vetlanda också. När Lycka kom dit 1890 fanns sedan sex år redan Hvetlanda-Sävsjö järnväg. sv.wikipedia.org/wiki/Hvetlanda–Sävsjö_Järnväg. Med den kunde hon ta sig till södra stambanan i Sävsjö för att sedan åka vidare mot Stockholm.

Lycka reste ofta  till storstadens anonymitet. Jag föreställer mig att hon var lika förtjust i tågresande som jag. Om Hwetlanda-järnvägen haft en tidning för resenärer, typ Krösatågets Lingonet, hade hon kanske blivit ”profil” i ett av numren, liksom jag i Lingonet 2014:3?

Ännu mera skillingtryck – Varberg 8 nov

by // // 1 Comment

Välkommen till Komedianten på Arkiven dag den 8 november! Stefan Gustafsson, min förläggare – Utblick Media – och jag kommer att vara där tillsammans med många andra. utblickmedia.se

www2.varberg.se/nyhetsarkiv/nyheter/komigangmedslaktforskningbesokarkivensdag8novemberpakomedianten.5.2064a667148a7e3a2b6dbd26.html

Ännu mera skillingtryck: enn.kokk.se/?page_id=17352

IMG_2730

Röd lapp

by // // No Comments

Läget för Lycka i Halmstad just nu:IMG_2728

X-pris i Halmstads bokhandel. Ha, ha! Jag som älskar röda lappar!

249 :-.

Och på biblioteket: 15 i kö – fortfarande.

Kön har växlat mellan 14 och 18 reservationer sedan i maj.

3 ex cirkulerar…..

Och i Harplinge församlingsbibliotek finns 1 ex. Där tänker man sig boken i den uppsökande verksamheten.

Just precis, tycker gamla ”Boken kommer-bibliotekarien”!

Föreläsningsföreningar

by // // 1 Comment

”Falkenbergs föreläsningsförening – till nytta och nöje sedan 1902”. Så står det på programbladet.

Tänk, ända sedan Lyckas tid har entusiaster och idealister suttit och planerat program till kommande termins föreläsningsserie. Att det fortfarande går att hålla liv i denna tradition är egentligen ett mysterium. Jag menar, i konkurrens med DVD-filmer, nätet och TV. Från ren folkbildning har föreläsningarna på många håll blivit mera ett sätt för kändisar att komma ut till det så kallade folket. De tar betalt därefter, jag hörde nyss om personer kända från TV som tar mellan 45 – 200 000 kronor för en entimmes föreläsning. Vem kan vara värd så mycket? Är det bara det faktum att man stiger ut ur rutan som gör att man blir värd en fantasisumma?

Så finns det föreläsare förmedlade av bildningsförbunden. Här sitter en. En som tycker att det är kul att komma ut och snacka och som därefter kan kvittera ut ett arvode på en tusenlapp efter skatt. Jag har just skickat in text till vårens folder över föreläsningar i Falkenberg. För det är ett ”knep- och knåpande” för dem som lägger programmen. Förutom att få det att gå ihop ska de binda upp folk långt i förväg för att kunna trycka sina program.

Här till exempel, ett utdrag ur Langeland Foredragsforeningsfolder säsongen 2014-15:Skärmavbild 2014-10-27 kl. 21.27.07

Trauma

by // // No Comments

IMG_2724Ända sedan i lördags, på kvinnofrukosten i Steninge, har jag tänkt på Lycka och hennes tid efteråt.

Hösten 1889, för 125 år sedan. Mörkret lade sig över Kristianstad. I Lyckas hjärta var det redan beckmörkt. Först efter bekräftelsen på sommaren – det var verkligen så som skvallret sagt. Och nu var de döda båda två. Både Lyckas man och älskarinnan. Skammen brände när hon gick ut på stan.

Ingen hade hon att tala med. Från umgängeslivet var hon utestängd. Som änka förväntades man hålla sig borta från all världslig samvaro i åtminstone ett år. Och ”änka på det sättet” ….. ja, nog pratades det om Lycka i Kristianstad.

Mörkret inombords förbyttes säkert i vrede och hat efter bouppteckningen i slutet av september. Hat som kapslades in, inuti. Detta var alltför skambelagt, det fick inte yppas för någon.

Nu bar hon på den stora skammen. Men hon gjorde inte som många överklassdamer i hennes tid gjorde. De flydde in i sjukdom. 1880 lanserade den amerikanske neurologen George Beard diagnosen neurasteni – känslor och symptom knutna till trötthet, ångest och vilsenhet. För läkemedelsindustrin öppnade diagnosen en ny marknad – bilden här är ur en annons för nervnäringspreparatet Sanatogen (hämtad från Karin Johanissons bok ”Den mörka kontinenten : kvinnan, medicinen och fin-de-siècle”). Överklassens kvinnor ”gick till sängs” när tillvaron blev alltför påfrestande.

Det gjorde inte Luitgard Sparre. Hon stängde mentalt en dörr bakåt och talade aldrig om saken med någon. Hon bet ihop och gick vidare med högburet huvud.

Hon blev min förebild. Om hon hade orkat, då skulle jag orka. Och nu, många år senare känner jag en stark samhörighet. Du och jag, Lycka!

 

Kvinnofrukost

by // // No Comments

Hela veckan har jag haft som mål: 56218_80533098bli frisk till lördag morgon och kvinnofrukosten i Steninge.

Härlig känsla, idag, att stiga upp och känna sig nästan normal. Sätta sig i bilen, köra längs havet mot idylliska Steninge kyrkby
och veta att där, i Sockenstugan,  väntar frukost plus 45 intresserade kvinnor.

https://sv-se.facebook.com/pages/Harplinge-Steninge-pastorat/335689529800616

Fx-2013-08-11.B.W

Min erfarenhet är, hur mycket kaffe och kakor det än serveras på pensionärsföreningarnas träffar, att det alltid är den mest hjärtliga och kärleksfulla stämningen i kyrkornas arrangemang.

Så också idag, när diakon Anne Bengtsson tog emot oss alla. Stort intresse för boken och för min berättelse – det var roligt.

10377428_717967481572817_1164207150934402362_nDärifrån raka spåret till Laholm och Poesi i Hallands ”Öppen scen ” i bokhandeln. Kul arrangemang med värmlandspoeten och tecknaren Gunnar Svensson på besök simoneditor.se

Ikväll är jag tillbaka i soffan, nu med ”Hästen och sparven”

 

Hattmode för kvinnor år 1900

by // // No Comments

Hur förkyld kan man bli? Hur länge kan man hålla på och hosta? Och varför blir man så slak?

Sedan igår har jag givit efter – jag ligger parkerad i soffan tillsammans med ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof” adlibris.com/se/bok/marta-och-hjalmar-soderberg-en-aktenskapskatastrof-9789127138452

När jag nu kommit in i boken är jag nästan glad åt infektionen som härjar – den får härja medan Johan Cullberg och Björn Sahlin låter mig läsa brev och journalanteckningar i en skildring som ger en helt ny bild av min gamle favoritförfattare. Nu är jag benägen att stryka ”favorit” – även om böckerna står för sig själva är det svårt att bortse från människan bakom. Macho! Ego! Typen känns välbekant.

IMG_2715paradLycka1908Här en kul detalj från förra sekelskiftet: Märta Söderberg, 30 år, i Stockholm. Och så hos fotografen i Vetlanda: Lycka, 50 år.
Båda i senaste hattmodet. Bilden på Märta är tagen 1900, den på Lycka är tagen 1908.

Det tog nog några år för modet att vandra ut till den så kallade landsorten.

Många frågor i Sixtens och Lyckas stad

by // // No Comments

Regnet formligen vräkte ner igår, dagen då jag äntligen skulle få möta kristianstadsborna för att berätta min version om dramat från 1889. Regionmuseet är verkligen trevligt, med en fin stadsutställning. På en liten yta, som känns vindlande stor genom fiffiga speglar, smalgator och gränder, fångar man Christianstads själ.

Och minsann finns inte Sixten och Elvira med, på ett smalt hörn (det syns i mitten på bilden, som en ljuslila prick, är belysningen till texten om händelsen) i det mörka rummet:IMG_2714

Om det var ösregnet, dålig annonsering eller det faktum att Gustaf Hellströmsällskapet hade ett intressant föredrag just denna eftermiddag – jag vet inte, men jag hade hoppats på fler är de 30 som kom.

MEN de som kom, de var desto mer intresserade! Så kul med alla frågor. Och alla skrönor som berättades, många om vart Luitgard tagit vägen sedan, efteråt. Det är klart att kristianstadsborna funderat över detta!

Skärmavbild 2014-10-20 kl. 10.22.52Nu kunde jag dementera att hon flyttat till Karlshamn mm och istället berätta min sanna, svarta, historia om det ”vidunderlige kærlighedsdrama” och sedan köra de 14 milen hem igen, med vindrutetorkarna på högsta.

Väl hemkommen hade jag fått mail från en av åhörarna. Han tipsar om en bok som gavs ut 2013 – Kenth Olsson: 400 år i Christians stad.

Där berättas historien, återigen.

Mer om boken, som jag inte kände till tidigare:
kristianstadsbladet.se/kultur/article2033326/Nya-sidor-av-stadens-historia.html

 

Biodag i Båstad

by // // No Comments

Idag var det dags för Elvira-dagen i Båstad. Först filmen av Bo Widerberg (gammal båstadbo), sedan min berättelse.IMG_2713Fin liten biograf i Båstad: scalabio.se/ ! Stolarna i foajén kommer ursprungligen från Intiman i Malmö. bild8
 Den vackra ridån kommer från Ingmar Bergmans barndomsbiograf Fågel Blå i Stockholm, och väggarna i salongen pryds av affischer från filmer av Bo Widerberg (som levde sina sista år i Båstad).

Det hela avrundades med lunch på Elvira-tema på restaurang ”Grodlår och timjan”. f-fasadDen lilla bistron med röd- och vitrutiga dukar var full till sista plats och rätten som bars in var – så klart – dansk flæskesteg med rødkål, æblemos og flæskesvær. Långt från filmens hungrande tu, men vällagat och gott som bara den.

Eftermiddagste med ”elefantöron” på Continental, där Visans Vänner hade konsert, avrundade en trevlig dag i Båstad.