Ära och berömmelse

Ett sätt att hedra en bortgången person som gjort viktiga insatser, är att namnge en gata efter denne. Det får anses som ett särskilt hedersbevis. Inte många får en gata uppkallad efter sig.

Igår var jag i Ystad. En trevlig stad, där det förr låg ett stort regemente: sedan 1897 var Sixtens gamla arbetsgivare i Kristianstad, Kungliga  Skånska Dragonregementet, lokaliserat dit. Själv upplevde han inte omorganisationen, han var redan död sedan åtta år. Desto märkligare då, att finna den här gatan i Ystad, där Sixten inte hörde hemma:IMG_2322

Ännu märkligare: vem skulle komma på tanken att ge en gata i t ex Yngsjö namn efter Anna Månsdotter (Yngsjömörderskan)? Eller kunde man tänka sig en gata i Osby: Nils Peter Hagströms gata? Nils Peter, som kallades Glimmingemördaren, avslutade fyra människors liv genom knivhugg 1886. Nej, att ge gator namn efter mördare är otänkbart. Utom i Ystad….

Eller kan det vara för att ge lite spännande historisk klang till kasernområdet? Samma tanke som menighedsrådet hade i Landet forsamling då man förra året lät en arkitekt designa den nya gravplatsen åt Elvira och Sixten?IMG_0799

Lägg märke till vashållaren – man utgår ifrån att det bara är Elvira som får blommor. När jag besökte graven med en bukett fick jag sticka in den under gravplattan, den som i sin tur är skyddad av pansarglas.

Ära och berömmelse – vårt sätt att hedra historiska personer är att de får ge namn åt gator och att ge dem gravplatser som liknar monument. Var du, Sixten, värd detta?

Kommentera