Imorron bitti tar jag Öresundståget söderut (skönt att strejken är över!). Mot Fyn, för träff med min vän Hanne Jensen på museet i Svendborg och med nyvunna vännen Marianne Kjær som 1982 spelade rollen som Luitgard i det stora teater- och museumsprojektet ”Elvira” i Svendborg. Den som ändå kunnat vara med (men på den tiden hade jag ännu inte ägnat Lycka en tanke). Intressant är hur ambitiöst man försökte efterlikna verkligheten. Titta bara på Marianne, i rollen som Lycka, tillsammans med sin make Sixten:
Och jämför med verklighetens Lycka, när hon ”moderniserat sig”, coifferad i ny frisyr ca 1886:
Här är hela ensemblen från 1982 års uppsättning av ”Elvira” – Marianne i rött i mitten:
Month: juni 2014
Midsommarhälsning från cirkusvärlden
Recension 8 – ännu mera oväntad!
Min bok om Lycka har uppmärksammats i de mest skilda medier. Första omnämnandet var i Kvällsstunden – nu kan man läsa om den i Kvällsstundens absoluta motsats bland publikationer: BRUS magasin. Diana Lavesson från Bokhandeln i Laholm tipsar:
Idag för 125 år sedan…
… den 18 juni 1889 tog löjtnanten Sixten Sparre och lindansösen Elvira Madigan in här, på Hotel Svendborg, i ”to værelser”. Om det var två enkelrum vet vi inte – det kan det väl inte ha varit? Troligare då en svit om två rum, Sixten ville ju ha det lite galant.
Här en bild (från den 13 december 2005 då jag besökte Taasinge museumslaug) – hotellet ser, nästan, likadant ut idag som på Sixtens tid:
Lycka tänker
Tänk för ett år sedan, vid den här tiden. Som jag funderade på HUR jag skulle gestalta Lycka. Beskriva henne utifrån, som en allvetande författare? Skriva i jag-form? Men HUR?
Plötsligt, vid midsommartid lossnade det – jag bestämde mig för att skriva Lyckas tankar, som en blogg. Varje kväll satte jag mig med datorn i växthuset – det var där jag liksom ”hörde” Lyckas tankar, de som sedan blandades med fakta. Och när sedan Stefan Gustafsson, www.utblickmedia.se , formgav dem, ja – då blev de så här fina:
Signering – börjar gilla det!
Recension 7 – lite oväntad
Laholms tidning lördagen den 14 juni – Stellan Sturessons krönika:
Sorgesamt ”Sorgeliga saker hända, än i våra dar minsann. Sorgeligast är nog denna, om Elvira Madigan…”
Det finns nog inte någon svensk, född på 50-talet eller tidigare, som inte någon gång nynnat på melodin. Själv använde jag den rytmiska, men ack så sorgliga, visan för att vyssja dottern till sömns i slutet på 60-talet. ”Alla” såg filmen om den tragiska kärlekshistorien där Elvira och löjtnant Sparre spelades av Pia Degermark och Thommy Berggren. Det var en berättelse med ett romantiskt skimmer över sig.
Nu har, som LT berättade förra veckan, den försmådda fru Sparres dottersondotter i en bok berättat den verkliga historien om de tu. Den är betydligt schaskigare än den historia som hittills berättats. Författaren är Kathinka Lindhe, min tidigare arbetskamrat på P4 Radio Halland. Hon kan visa att Löjtnanten Sixten Sparre kunde leva ett utsvävande liv i Kristianstad, tack vare de pengar som hans hustru, Kathinkas farmors mor, bestod honom med. Men han levde trots det högt över sina tillgångar och hade skulder överallt i nejden. Cirkuslindanserskan, danskan Elvira Madigan, trodde på en framtid med den elegante löjtnanten när de rymde till Danmark. Hon hade med sig hela sitt bohag på resan. Men Sparre hade nog insett att han försatt sig i en omöjlig situation och att hans liv kommit till vägs ände. Det enda han hade med sig på resan var ett extra ombyte kläder – inget att inleda ett nytt liv med.
Kathinkas bok är, förutom att den är vacker, en fascinerande historia om den försmådda adelsfrun Luitgard ”Lycka”” Adlercreutz, löjtnanten Sparre, Kathinkas farmors far, och den tid de levde i. Inte minst är den en skildring av det patriarkat som fortfarande gjorde sig gällande också på sent 80-tal.
Mitt bästa tips: läs den! Sorgeliga saker hände – den finns på bokhandeln.Perfekt sommarläsning.
Nu är det Lycka som reser till Danmark, igen!
Vi är inbjudna, Lycka (i form av boken och hennes berättelse) och jag, till Kirkeby Menighedshus på Sydfyn i slutet av mars. Se här: http://kathinkalindhe.se/foredrag/
Ikväll kom en förfrågan inför kvällen. Dels ville man ha lite text och en bild till programbladet, som tydligen trycks för hela höst- och vårsäsongen. Och så fick jag frågan om jag hade något särskilt önskemål vad gäller sången:
”vores foredragsforening er over 65 år gammel, og vi holder stadig traditionerne i hævd. Vi starter med en sang fra højskolesangbogen – du er velkommen med forslag til, hvad du synes, skal synges”.
Toppen! Jag älskar att sjunga ur Højskolens sangbog – den innehåller gamla stamsånger, typ ”Mandom mod och morske män”, men också moderna fina visor. Jag har en absolut favorit, så jag skrev genast till Tage i Kirkeby och föreslog ”den med at kaffen er klar” av Benny Andersen. Sedan jag tryckt på ”skicka” kom jag på att man ju kan kolla på nätet numera. Här är den – de två första verserna:
Om lidt er kaffen klar 
Melodi: Benny Andersen – Tekst: Benny Andersen
Se, hvilken morgenstund!
Solen er rød og rund.
Nina er gået i bad.
Jeg’ spiser ostemad.
Livet er ikke det værste man har
og om lidt er kaffen klar.
Blomsterne blomstrer op.
Der går en edderkop.
Fuglene flyver i flok
når de er mange nok.
Lykken er ikke det værste man har
og om lidt er kaffen klar.
Den som vill se hela den härliga texten, och också höra hur melodin går klickar här http://festklaveret.dk/da/tekst/157/om+lidt+er+kaffen+klar.html
Fast det blev ju lite komiskt – en typisk morronsång som handlar om härlig sommartid! Jag får välja nåt annat till den 24 mars 2014! Idag om en vecka är jag ju just på folkehøjskole, på Ærø – med sangbog og alt! Så då blir de tillfälle att både sjunga om ”kaffen klar” och alla de fina sångerna om böljande bukter och gröna skogar – sånger som danskarna älskar. Och jag!
Gröna skogar, förresten! Som Nørreskov, på grannön Tåsinge.
Ljuva sommartid
Kaprifol, klätterhortensia och shersmin – sommarkvällens dofter är ljuvliga. Jag tänkte på det igårkväll när jag släntrade hem från regionbussterminalen (tack vare Swebus går det att ta sig till och från Malmö).
Dessa sommarens dofter – precis likadana som på Lyckas tid och långt före henne. Det FINNS saker som är likadana, genom tiderna.
Ta sommarens förlustelser. Nu ordnas det visaftnar, berättarkvällar och andra utomhusarrangemang – överallt samlas människor.
Nu som då, under Sixtens och Luitgards 1880-tal i Kristianstad:
Det är härligt att tänka sig – ALLT är inte totalförändrat, det finns saker som förenar oss med människorna från förr. Doften av pioner och rosor till exempel.
Recension 6
Bibliotekstjänsts senaste sambindningslista:
Än idag lägger nygifta brudar i Danmark sina brudbuketter på Sixten Sparres och Elvira Madigans grav på kyrkogården i Landets församling på ön Tåsinge. Men det fanns andra offer i det s.k. kärleksdramat 1889. Sixten Sparres hustru Luitgard och hans två barn måste leva kvar i småstadsskvallret i Kristianstad, och det var också Luitgard som tvingades ordna upp familjens ekonomi efter den kaotiska lånekarusell som var resultatet av makens sorglösa lyxliv. Kathinka Lindhe är radiojournalist och bibliotekarie i Halmstad. Hon är också barnbarnsbarn till Sixten och Luitgard Sparre. Hennes välskrivna och vackra bok innehåller mängder av fotografier och den är också en högintressant skildring av det sena 1800-talets högreståndsliv. Boken punkterar en mer än 100-årig myt, men den ger oss i stället en minst lika fängslande historia om hur det var att vara kvinna i en tid då en hustru stod under sin makes förmyndarskap och han ensam bestämde över familjens tillgångar. – Inger Wassenius.
YES!