Ih – hvor er det dejligt!

Det är något speciellt med att gå i de egna fotspåren – särskilt de där man gått i sina egna tankar. Man får liksom fatt i dem igen, tankarna alltså!

Kom just hem efter en sådan cykeltur. Mindes Ærø för snart två år sedan. Hur jag började förstå att min historia om Lycka inte kunde bli en film. Jag hade alltför få bilder.

Men en bok! Den som är klar nu. Man kan säga att födslovåndorna började här på Ærø.Flag_of_Ærø

Film eller bok – jag ville i varje fall luta mig mot Gustaf Hellströms ”Snörmakare Lekholm får en idé”. Den hade jag med som lektyr här 2012. Varje kväll tog jag ett stycke. Läste med markeringspenna och fann de partier som jag kunde ha användning av, vad gällde vardagsliv i Kristianstad på 1880-talet, officersrollen och, inte minst, officerarnas förhållande till växlar och pengar. Användbart! Förargligt bara att jag sedan, av en outgrundlig anledning, skrev fel i litteraturlistan. Snörmakaren är utgiven år 1927, INTE 1923. Synd att det blev fel, men nåt´fel måste det ju bli….

Idag, när jag cyklade i mina egna cykelspår från när jag var här första gången, 2010, erinrade jag mig också tankarna från då:

http://vimeo.com/14215129

och här är själva embryot till boken om Lycka, ”Sorgeliga saker hände, Elvira Madigan, Sixten och mig”: http://vimeo.com/14246717

Kommentera