Kallhamrad?

Susar hem igen genom Sverige, efter att ha varit på 1-årsuppvaktning i Bagarmossen idag. Den här gången reser jag med dubbeldäckartåg i ösregn. Utanför fönstret dyker ställen upp som jag aldrig sett: Bålsta, Enköping, Västerås, Köping. Kööööping – som konstruktören ropade med det nya ö-ljudet som numera är svenskans. Nästan som a.

Himla tur att biljetten gällde ett tåg som går norr om Mälaren – på den vanliga sträckan är det ”nedrivna ledningar”, inställda tåg och stora förseningar. Börjar bli välbekant. Själv har jag trixat och fixat för att kunna ta mig vidare från Göteborg till Halmstad i kväll.

Men nu först: ett antal timmar mot Göteborg med utsikt från andra våningen. Och med reselektyren: Hemmets Journals midsommarnummer:

IMG_2170Men kallhamrad skurk? Känns inte som mitt språk.

OK, en skurk var du ju, Sixten. Tänk så sorgligt egentligen, att bli betraktad så av sina efterkommande! Kallhamrad? Ja, det är man väl om man inte alls tänker på vad ens handlingar får för konsekvenser för andras liv.

Jag tänker på min lilla 1-åring idag. Om hon någon gång framemot 2040-talet får barn – vad ska de barnen tänka om mig, gammelfarmor? Kommer de över huvudtaget att veta att jag fanns en gång?

Nu baktalar jag för tredje gången i pressen Sixten – eller säger som det var:

IMG_2171

Och nu är det ”nästa Arboga”…

Kommentera