Nationalkänsla

Det var en fin känsla att stå i solen på Hallandsgården och sjunga ”Du gamla du fria” medan flaggorna smattrade i vinden. Särskilt efter Kajsa Baccos kultv.blogspot.se strålande tal om vad som är svenskt, vad det är vi värnar.

Det känns viktigt att använda våra nationalsymboler för att de inte ska bli högerkrafternas egen tillhörighet. De tillhör oss alla!

På Lyckas tid (1859-1912) såg flaggan för övrigt ut så här:union

Den svenska unionsflaggan. Den användes 1844-1905. Unionsmärket kallades, lustigt nog, för ”Sillsallaten”.

Jag firade nationaldag både i Halmstad och Laholm. I Ebbaredsstugan i Laholm såg jag den här:

IMG_2134Duken väckte minnen från mellanstadiet. Vi brukade sjunga den här sången – den ingick i samma repertoar som ”Elvira Madigan”, skillingtrycket. Mandom visste jag inte vad det var, men ännu konstigare var det med ”ungdomsvarm i bardalarm” (har fortfarande inte förstått vad det betyder! Bard, visst var det något med valarnas silningmekanism i munnen? Jag fattar ingenting!).

Men sjöng gjorde vi. Och visan kan jag sjunga ordagrant, fortfarande:

IMG_2138

 

Kommentera