Släktforskningens dag

www.hallandsposten.se/familj/en-film-om-att-söka-en-okänd-moder-1.4199816

Efter filmvisning i en fullsatt Klarasal på biblioteket i Halmstad fördjupar jag mig i skillingtryckens värld i denna intressanta och välskrivna bok:IMG_0371Förutom att jag är stolt över att finnas med i litteraturförteckningen och som FOTNOT  :-)) – första gången för min del – så innehåller boken en spännande beskrivning av bakgrunden till skillingtrycket ”Långt fjerran ifrån hemmets kända stränder”. Det handlar om mordet på kofferdikapten Lagerhamn vid Bosporens inlopp 1859. Spännande läsning!

IMG_0372

”Sjökapitenen S.P Lagehamn mördad av Joniske Lotsen NICOLA ANTONELLOS hwilken af Stockholms rådhusrätt d. 2 mars 1860 dömts till halshuggning”

(bild hämtad från Karin Strands bok).

Moder okänd

Imorgon är det Släktforskningens dag. Här i Halmstad firas den med intressant föredrag av författaren Karin Edvall på Stadsbiblioteket. Det inleds med förfilm kl 14. Då blir det premiärvisning på den film jag pysslat med de senaste veckorna.

En släkthistoria där ”kiosken vid Savoy, Malmö” spelar en viss roll.

Ännu en sorglig historia, även om Kerstin, filmens huvudperson, kallar den sin ”solskenshistoria”. ”Efter regn kommer solsken” är filmens musikaliska tema – på speldosa.

Erotik, graffiti och sprutande eld

Unknown

Nu börjar det komma beställningar på mitt nya föredrag – en berättelse om vulkanen Vesuvius och livet i Pompeji.

”Det är en helt vanlig morgon under det första århundradet i vår tideräkning. Invånarna i Pompeji och Herculaneum går till sina sysslor…. Det börjar med att jorden skakar …..”

Det handlar alltså om livet vid Vesuvius, men också om den begynnande turismen. H C Andersen t ex var en av 1800-talsresenärerna som besteg vulkanen.

Premiär för berättelsen blir det i Karlstorpsstugan den 4 april.

Minnet av Stockebo

10414380_799321270129753_7190954130788841975_nHär på Stockebo (numera Stockeboda gård) i Rörum, Alebo härad på Österlen, föddes den 3 januari 1859 Luitgard och Carlos Adlercreutz tredje barn, Luitgard Engel Agda Dorotha.

Som så ofta på den tiden (i 20% av fallen) drabbades modern, Luitgard Alfrida Emilia, av barnsängsfeber. Hon dog den 21 janauri och IMG_0349 2vilar på Rörums kyrkogård.

Var det denna lokala anknytning som skapade det stora intresset för mitt framträdande på Österlens museum häromdagen? Hur som helst: det var vekligen roligt att möta denna intresserade publik med 80 glada österlenare (70 hade fått nej pga av platsbrist!) i Simrishamn. Och repris blir det på Österlens berättardagar, veckan efter midsommar. Kanske t o m i Rörum?

Fastlagsbullar – inte ”semlor”

Elivraartikel

ur Ystads Allehanda 4 feb 2017.

På torsdag tar jag Öresundståget till Lund och byter sedan till Pågatåg: riktning Simrishamn. Ska bli kul! Skåne är ändå alltid SKÅNE! Och där äter man ”fastlagsbullar”, inte semlor. På Österlens museum är de dessutom hembakade – och jag ser fram emot att få berätta om Lycka på hennes hemmaplan. Närmare Rörum kan man inte komma. Och till ”fastlagsbulleföredraget” lär det strömma massor av österleningar – museet har redan fått säga nej till ett trettiotal….

Roligt att Lyckas historia tilldrar sig intresse, så här 128 år efteråt!

Glædelig jul

img_0239Nej, det är inte tomten vi ser på bilden (som är tagen i stuen på Bjerringbro højskole på Midtjylland) – det är Grundtvig, grundaren av det danske folkehøjskolevæsen. Det som jag kom i åtnjutande av i början av december då jag ”tog på højskole for at lære lidt Photoshop”. Men fick så mycket mera i bagaget av grundtvigiansk anda och danskt språk. Framför allt tack vare de goda människor som jag lärde känna där: Mette, Ole og Yvonne og alle de andre.

Julafton. Den julen, den julen…. Den blir aldrig riktigt som man tänkt. Här sitter jag, i splendid isolation (rätt skönt, faktiskt. Men väldigt olikt jularna på 80- och 90-talen i mitt liv!).

Om jag NU tycker att julen är liksom stillastående (den som förr rusade fram i rasande fart) – hur var den då för Lycka och barnen året 1889 i Kristianstad? Eric var 9 år – dvs han förstod säkert vad som hänt ett halvår tidigare. Märta (min farmor) skulle fylla 8 den kommande nyårsaftonen – naturligtvis förstod också hon. Jag skulle kunnat ge mitt sparkapital för att få veta vad hon tänkte. Men, Lycka valde att – för att skydda sig själv eller av solidaritet med sin far? – sluta sig som en mussla. Så gör vi människor, vi bevarar våra hemligheter. Ungefär som modern i boken av Delphine de Vigan som jag slukar just nu: ”Ingenting kan hindra natten”. Rekommenderas till alla som intresserar sig för familjehemligheter!

Namnsdag idag: Sixten

Förr, på Sixtens och Lyckas tid, var det namnsdagen som firades, inte födelsedagen. Sixten hade namnsdag den 6 augusti. Vi firade alltid Sixtendagen i mitt hem. Far, liksom hans fyra bröder, hette alla Sixten efter morfar. Lite märkligt, eftersom deras mor, Sixtens dotter, aldrig berättade något om sin far för sina söner. Jag får lite känslan av ”Pappa kom hem, för vi längtar efter dig” när jag tänker på Märta som döpte alla sina pågar efter pappa, den förlorade.

Numera är Sixtendagen flyttad till den 14 december. Här en bild, en jag aldrig hade sett  förut, på dagens namnsdagsbarn. Bilden fanns med på Arboga museums utställning med skillingtryck i höstas. Vad gjorde Sixten i Westerås? Och när?

img_4366-2

 

Skillingtryck i juletid

img_4422

Sixten och Elvira pryder PRO pensionären 2016:9, och är man intresserad av skillingtryck finns en trevlig och innehållsrik artikel, skriven av Anne-Marie Nilsson, inne i tidningen.

img_4421

Anne-Marie har en spännande blogg med mera läsning i ämnen som rör släktforskning och historia. Där hittar vi Lycka också. avamie.blogspot.se/2016/04/om-skillingtryck-kniven-och.html