Minnet av Stockebo

10414380_799321270129753_7190954130788841975_nHär på Stockebo (numera Stockeboda gård) i Rörum, Alebo härad på Österlen, föddes den 3 januari 1859 Luitgard och Carlos Adlercreutz tredje barn, Luitgard Engel Agda Dorotha.

Som så ofta på den tiden (i 20% av fallen) drabbades modern, Luitgard Alfrida Emilia, av barnsängsfeber. Hon dog den 21 janauri och IMG_0349 2vilar på Rörums kyrkogård.

Var det denna lokala anknytning som skapade det stora intresset för mitt framträdande på Österlens museum häromdagen? Hur som helst: det var vekligen roligt att möta denna intresserade publik med 80 glada österlenare (70 hade fått nej pga av platsbrist!) i Simrishamn. Och repris blir det på Österlens berättardagar, veckan efter midsommar. Kanske t o m i Rörum?

Fastlagsbullar – inte ”semlor”

Elivraartikel

ur Ystads Allehanda 4 feb 2017.

På torsdag tar jag Öresundståget till Lund och byter sedan till Pågatåg: riktning Simrishamn. Ska bli kul! Skåne är ändå alltid SKÅNE! Och där äter man ”fastlagsbullar”, inte semlor. På Österlens museum är de dessutom hembakade – och jag ser fram emot att få berätta om Lycka på hennes hemmaplan. Närmare Rörum kan man inte komma. Och till ”fastlagsbulleföredraget” lär det strömma massor av österleningar – museet har redan fått säga nej till ett trettiotal….

Roligt att Lyckas historia tilldrar sig intresse, så här 128 år efteråt!

Glædelig jul

img_0239Nej, det är inte tomten vi ser på bilden (som är tagen i stuen på Bjerringbro højskole på Midtjylland) – det är Grundtvig, grundaren av det danske folkehøjskolevæsen. Det som jag kom i åtnjutande av i början av december då jag ”tog på højskole for at lære lidt Photoshop”. Men fick så mycket mera i bagaget av grundtvigiansk anda och danskt språk. Framför allt tack vare de goda människor som jag lärde känna där: Mette, Ole og Yvonne og alle de andre.

Julafton. Den julen, den julen…. Den blir aldrig riktigt som man tänkt. Här sitter jag, i splendid isolation (rätt skönt, faktiskt. Men väldigt olikt jularna på 80- och 90-talen i mitt liv!).

Om jag NU tycker att julen är liksom stillastående (den som förr rusade fram i rasande fart) – hur var den då för Lycka och barnen året 1889 i Kristianstad? Eric var 9 år – dvs han förstod säkert vad som hänt ett halvår tidigare. Märta (min farmor) skulle fylla 8 den kommande nyårsaftonen – naturligtvis förstod också hon. Jag skulle kunnat ge mitt sparkapital för att få veta vad hon tänkte. Men, Lycka valde att – för att skydda sig själv eller av solidaritet med sin far? – sluta sig som en mussla. Så gör vi människor, vi bevarar våra hemligheter. Ungefär som modern i boken av Delphine de Vigan som jag slukar just nu: ”Ingenting kan hindra natten”. Rekommenderas till alla som intresserar sig för familjehemligheter!

Namnsdag idag: Sixten

Förr, på Sixtens och Lyckas tid, var det namnsdagen som firades, inte födelsedagen. Sixten hade namnsdag den 6 augusti. Vi firade alltid Sixtendagen i mitt hem. Far, liksom hans fyra bröder, hette alla Sixten efter morfar. Lite märkligt, eftersom deras mor, Sixtens dotter, aldrig berättade något om sin far för sina söner. Jag får lite känslan av ”Pappa kom hem, för vi längtar efter dig” när jag tänker på Märta som döpte alla sina pågar efter pappa, den förlorade.

Numera är Sixtendagen flyttad till den 14 december. Här en bild, en jag aldrig hade sett  förut, på dagens namnsdagsbarn. Bilden fanns med på Arboga museums utställning med skillingtryck i höstas. Vad gjorde Sixten i Westerås? Och när?

img_4366-2

 

Skillingtryck i juletid

img_4422

Sixten och Elvira pryder PRO pensionären 2016:9, och är man intresserad av skillingtryck finns en trevlig och innehållsrik artikel, skriven av Anne-Marie Nilsson, inne i tidningen.

img_4421

Anne-Marie har en spännande blogg med mera läsning i ämnen som rör släktforskning och historia. Där hittar vi Lycka också. avamie.blogspot.se/2016/04/om-skillingtryck-kniven-och.html

Vintervila

Lagom till vinterns ankomst – det våldsamma snöfallet i Stockholm och den vackra  rimfrosten här hemma i Halland – lägger jag nu föredragen på hyllan tills väglaget blir bra igen. Vilan ägnas åt att förbereda ett nytt föredrag, ”Erotik, graffiti och sprutande eld” heter det. Gissa om vad?

Det har varit många trevliga stunder i höst, både med Lyckas historia och H C Andersens, i fina samlingslokaler med glada åhörare. Sista framträdandet, hos Varbergs anrika föreläsningsförening (startad 1897), var, tillsammans med Roland, vårt H C Andersenprogram.

I en lokal helt i samma stil som den H C själv sökte jobb i som ung nykomling i huvudstaden 1820, Det Kongelige Hoftheater. Varbergs teater stod klar 1895. Idealet var fortfarande guld och vinröd sammet. En väl bevarad pärla bland teatersalonger i Sverige:

img_4392

Sorgeliga saker i Arboga

Sentimentala, sedelärande, skämtsamma eller fasansfulla – skillingtrycken kan lära oss mycket om vad som engagerade människor kring förra sekelskiftet. Så skriver Arboga museum om sin utställning ”Skillingtryckens värld”. Och just engagerad var publiken i Stensalen i Arboga igår kväll. Ett sådant ”schvung” har det nog aldrig varit i allsången om de sorgeliga sakerna. Åhörarskaran var verkligen uppskattande  – det var en fröjd för en föredragshållare!

img_4362

Dessutom fick jag en specialvisning av den fina utställningen man gjort kring 12 olika skillingtryck. Där fanns kopplingar till Arboga. J L Saxon bodde där en gång i tiden, och det hemska ”Mälaredramat å Ångaren Prins Carl” år 1900 handlar ju om båten som avgick från Arboga. Mer här sv.wikipedia.org/wiki/Massmordet_på_ångaren_Prins_Carl 

Två affischer i utställningen. En från okt 1888, den andra från okt 2016.
img_4364

I skillingtryckens värld

Så heter utställningen på Arboga museum just nu. Och på tisdag den 11 oktober håller jag föredrag i  anslutning till utställningen.d47e10b97b-skarmklipp-skillingtryck

 

Bergslagsbladet Arboga tidning skrev 23 september, inför vernissagen:

Ordet skillingtryck, kan låta ålderdomligt, men faktum är att flera av trycksakerna som visas upp bara är lite mer än hundra år gamla.
– Jag har minnen av att ha hört några av dem när jag var barn, men jag är nog sista generationen att växa upp med skillingtryck, säger museiintendenten Merit Åhs Janbrink.
Ett skillingtryck kan enkelt beskrivas som ett tunt häfte – ofta bara några få sidor långt. De första utgåvorna kom redan på 1500-talet, men skillingtrycken hade sin storhetstid vid förra sekelskiftet.
Namnet härstammar från priset på bilagan som kostade mellan en till två skillingar. 
Innehållet i skillingtrycken bestod av sentimentala visor, både förankrade i verkliga händelser och i fantasi, och hade inte alltför sällan ett sedelärande syfte. 
Ett av de mest kända skillingtrycken är faktiskt skrivet av Arboga Nya Tidnings gamla redaktörer Johan Lindström Saxon.
– Visan handlar om cirkusartisten Elvira Madigan som rymde till Danmark med den redan gifta dragonlöjtnanten Sixten Sparre. Det är en riktig berättelse, berättar Merit.
Kärlekshistorien fick ett hemskt slut, vilket framkommer i visan. Sparre, som var hårt skuldsatt, sköt både sig själv och Elvira efter bara några månader på rymmen. 
Just det fasansfulla och makabra är något som ständigt återkommer i skillingtrycken.
– Det verkar ha varit ett allmänmänskligt behov att förfasas över de som hade det lite sämre än en själv, och i det här fallet bearbeta det genom musik, säger Merit och gör en jämförelse:
– Det som ligger närmast till hands i dag är väl kvällstidningarnas braskande löpsedlar.
På Arboga museum har visan om Madigan gestaltas med en docka balanserades på en lina. Lite längre bort sitter en annan kvinna tillsammans med ett lejon. Blod hänger över dem i linor.
Sammanlagt är sju skillingtryck gestaltade med dockor och övrig rekvisita. 
Dessutom finns det ett antal stationer där man kan höra hur visorna låter.
– Man får även brista ut i spontansång om man vill det, säger Merit.

Utställningen kommer att visas ända fram till och med 3 november.

På tisdag arrangerar Hembygdsföreningen Arboga Minne föreläsning. Kom klockan 18.30 till Stensalen – då blir det allsång, sorgeliga saker och 1800-talstidsanda!